# Samtal med själen...
Author: [Borttaget]

_Vissa dagar är jag trött...egentligen så innerligt trött. En historia av inre kamper "om, varför, hur". Min väg mot inre balans och ro, har krävt hundratusentals inre samtal med min själ. Jag är djupt tacksam över min själs tålamod, varje gång min personlighet med livsläxor drar med den på äventyr mer eller mindre lyckade. Egentligen vill jag bara en sak (förutom att hjälpa mina medmänniskor, nära och kära) och det är att acceptera mig själv. ATT det ska vara så svårt...._

_Ändå upplever jag att jag blivit lugnare med åren, mer accepterande av mig själv._

_Jag döljer mig inte bakom masker längre, snarare är jag mer "naken" än någonsin. Kanske är det så till och med...(en insikt medan jag skriver) att jag kanske gör rätt ändå...jag läker mig själv innefrån och ut. Jag bara hoppas att jag hinner få uppleva harmonin ända ut i skalet._

_\*Kramar\*_

**Hur gör du för att närma dig själv? Tar du hjälpt av din andlighet, hur i såfall? Och har du accepterat den du är?**

![](http://www.ifokus.se/ShowUserFile.aspx?BinaryId=55857da0-caff-4267-bdad-d351320f3171)

## Comment 1
Author: Choklad

Jag är också fortfarande på min inre resa för att söka efter vem jag egentligen är. Så jag hoppas att jag hinner finna "mig" någon dag .men jag har nu lärt mig att njuta av färden....även fast man då och då får sina rejäla smällar, då blir det en djupdykning för att sedan klättra upp igen.

Men på senare tid så har mina djupdykningar inte hänt, eftersom jag nu kan hålla mig uppe i ljuset ändå. Mycket tack vare er snälla människor härinne på ÖN.

Jag tar hjälp av min andlighet på många olika vis. När det är som mörkast är jag blind för all glädje, men mitt sätt att hålla mig uppe är att jag ritar/målar. Utan det klarar jag mig inte.Inte heller utan mina katter.

Om jag har accepterat mig själv? Till viss del, men jag har en del kvar att jobba med.

Jag ber helt enkelt Gud om hjälp när jag mår dåligt, låter solen skina på mitt ansikte, sätter mig och ser ut mot "mina" träd och på alla fåglarna därute. Klappar katterna, de förstår när jag mår dåligt ..och jag har lärt mig att fokusera mot ljuset när alla mörka tankar vill dra ner mig..

Och om jag får en go kram av mina barnbarn så mår jag så bra![Glad](http://overnaturligt.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

## Comment 2
Author: Hoppfull

Jag tror att en viktig del av acceptansen är att inse att man inte blir "färdig" eller "hel" under det här livet. Vi är liksom på en ständig resa och att acceptera att det är så det ska vara, kan släppa lite av pressen på att komma framåt och förstå och vara duktig även inom den egna utvecklingen.

För mig innebär det mycket att dalarna inte blir lika djupa utan varje läxa gör att jag hanterar mina motgångar aningens bättre.

Att meditera på hjärtat som jag lärde mig under min tid inne på AU har också varit avgörande för mitt inre lugn. Inte så att jag utvecklats bättre eller snabbare men det har inte varit fullt lika tungt att handskas med motgångar både med människor jag möter och inuti mig själv.

Sedan försöker jag skilja på att acceptera och att vara nöjd. Jag accepterar att jag är så här just nu, men jag nöjer mig inte med det utan strävar vidare och framåt.

## Comment 3
Author: [Borttaget]

Underbart att få ta del av era tankar ang detta\*Kramar\*

## Comment 4
Author: bondpiga

hej

det var fint skrivit.

mvh bondpiga