# Betr. mina tidigare inlägg om onda energier
Author: lilohl

Svarar här "Singolite".

Du har verkligen satt strålkastarljuset rakt in i min allra mörkaste sida.

Minns en lindrigt förståndshandikappad flicka som brukade berätta en rolig historia och hon upprepade den ständigt och tyckte att den var lika rolig varje gång, förmodligen för att det var den enda hon kunde.

"En liten flicka letade gråtande på trottoaren under en gatlykta. En vänlig dam stannade till och frågade den lilla flickan vad hon letade efter och barnet svarade då att hon tappat sin nyckel.

Minns du inte var du tappade den? undrade då damen.

Jo, grät flickan. Jag tappade nyckeln därinne i buskaget och jag vet att den ligger där.

Men varför letar du inte där då?

Därför att det är mycket ljusare här."

\-

Ska man leta efter nyckeln till sanningen om sig själv då ska man leta där det är som mörkast.

Jag är nu fyllda sjuttio år men mina allra tidigaste minnen är mina mardrömmar och som då inte hade det ringaste med min livsmiljö att skaffa, därför att de allra tidigaste minnena av mina föräldrar är övervägande ljusa. Och i slutet på trettiotalet var det en vinstlott att få födas i Sverige. Vi slapp kriget och vi hade mat på bordet även om mjölken ibland var lite unken.

Men mina mardrömmar skrämde till och med de vuxna. Mamma hade en väninna som arbetade på stans bibliotek och det var hon som proppade mig full med sagor. Hon var en mjuk och varm människa och jag minns henne än med värme.

I telefonen bodde en dö´skalle som hotade mig och som jag var skräckslagen för. Jag drömde ständigt mardrömmar om denna telefondö´skalle och det var mardrömmar som sedan följde mig upp genom åren. Undrar än i dag var den dö´skallen kom ifrån.

Dessutom hade jag redan i treårsåldern starka impulser att skada och göra andra illa. Det var "elaka Maja från gatan" som sa åt mig att göra hemska saker mot både djur och andra barn och när jag kände att hon kom så brukade jag gripas av en våldsam panik och skrikande springa ifrån det tilltänkta offret.

"Elaka Maja från gatan" lockade mig också till oskyldigare förseelser som till exempel att stjäla jordgubbar inne hos grannen. När jag ertappades sa jag alltid att det var "Elaka Maja från gatan" som hade knyckt de där jordgubbarna och hon åt upp allihopa så jag fick inget med.

Själv är jag övertygad om att jag hade väldigt mycket mörker med mig från tidigare liv.

Ber dock att få rätta Dig på en punkt. Jag föraktade aldrig denna syster Astrid. Jag var istället livrädd för henne.

Undrar fortfarande varför just telefonen ingav mig en sådan fasa. Det var en sådan där svart fyrkantig låda med klyka och där satt den där dö´skallen och hångrinade åt mig och jagade mig sedan i mina mardrömmar. Undrar fortfarande varifrån den där dö´skallen kom.

undrar "lilohl"

## Comment 1
Author: Freja15

Telefonen står ju för kommunikation. Kanske du var rädd för att tala direkt från ditt hjärta, rädd för att stå upp för dig själv och tala din sanning?

Vänligen Eva

## Comment 2
Author: [Borttaget]

Men liloho jag var livrädd för dammsugare, så fort mamma tog fram dammsugare grät jag hysteriskt, jag trodde den skulle käka upp mig och jag hade fruktansvärda mardrömmar om denna dammsugare långt upp i åren. Jag dammsuger gärna inte ens idag för jag tycker fortfarande att damsugare är läskiga. Men jag är inte bitter på att dammsugare.

Och jag är inte heller bitter på alla elaka barn som mobbade mig både psykiskt och fysiskt, eller alla vuxna som misshandlade mig psykiskt. Jag har inte låtit min far som mishandlade mig också både psykiskt och fysiskt fått förstöra resten av mitt liv. Han misshandlade mig riktigt ordentligt, slog mig så jag blödde, tryckte ner mig på glödande element så jag var helt uppbränd i rumpan och mycket annat och detta pågick till jag var 4 år sedan fick han totalt umgängesförbud med mig, han fick inte komma inärheten av mig. Jag minns dessa händelser klart och tydligt. Och det var inte konstigt att jag tog till ett försvar som barn och använde även de onda krafterna för att försvara mig. Som försvarslöst barn är det lätt att ta till detta om man har denna förmåga. Jag har väldigt mycket sorger bakom mig också men jag har kunna berabeta dem och även att de alltid kommer att finnas så kan jag ändå hantera denna smärta idag och jag mår ändå bra. Jag är inget försvarslöst barn längre som måste få hjälp av de onda krafterna för att försvara mig mot alla som gjort mig illa eller som vill mig illa idag.

Du är nästan dubbelt så gammal som jag och jag tycker verkligen att det är på tiden att du vaknar upp och inser att det som har varit har varit och att du fortfarande har en chans att göra dina sista år här på vår vackra jord till några glädjens år som du kan bära med dig in till nästa liv. Du säger att du är säker på att du bar med dig denna ondska från ditt tidigare liv, är det då inte dax att se till att ditt nästa liv får börja med glädje, lycka, trygghet och kärlek? Det är ju bara du som väljer om du vill leva ett lika bittert och olyckligt liv nästa gång också eller om du vill förändra resten av den tid du har kvar i detta liv och få ett lyckligt liv till nästa gång, eller vill du leva ett lika meningsläst och bittert liv en gång till som detta?

Jag tänker i alla fall inte låta människor som har förstört i mitt liv få stå ivägen för resten av mitt liv eller mitt nästkommande liv. Jag vill vara lycklig, jag vill leva. Jag har haft otur i hela mitt liv, jag har har även blivit sviken, den jag älskar har behandlat mig illa och jag längtar varje dag efter honom och jag skulle bara kunna lägga mig och tycka synd om mig själv med hatiska tankar om alla och allt för jag har verkligen anledning att göra det men jag låter ingen få styra eller förstöra mitt liv hur ont det än gör det de gjort mot mig. Jag älskar det lilla som finns som kan ge mig lite, lite lycka i alla fall och tar vara på det allra minsta av lycka jag kan komma åt.

Du har säker något litet du med som kan göra dig lycklig ibland och även om det bara är jätte, jätte lite så var glad för det lilla och ta vara på det, låt det lila få en chans att växa och bli större. Det kan ta tid men vill man uppnå något så klarar man det hur många motgångar man än har i livet. Man kan inte skylla över allt man gör på andra utan ens egna handlingar är enbart en själv som kan styra. Du ansåg att någon annan tvingade dig till stöld och skyllde från dina egna handlingar på någon annan men det var enbart du som gjorde dessa handlingar och ingen annan. DU måste ta ansvar för dina egna handlingar och stå till svars för det själv.

Du nämner förståndshandikappade, och är du inte förståndshandikappad själv så kan du ta ansvar för dina egna handlingar och du behöver inte älta det gamla som varit i evighet som en förståndshandikappad gör. Jag kör förståndshandikappade varje dag till olika center och många av dem ältar exakt samma saker var enda dag men de är också förståndshandikappade och förstår inte bättre men om du är en fullt frisk kvinna runt 70 år så borde du kunna gå vidare nu och släppa taget om det förflutna. 

Barndomen är pasé, över, det tillhör det förgångna, det avslutande, du kan aldrig ändra på det som varit men du kan se till att ändra din framtid och resten av ditt liv och det är bara DU själv som kan göra det och du kan inte lägga över det ansvaret på någon annan.