# Kan levande "spöka"? Author: miccina76 Jag träffade mannen i mitt liv, C, för 1000 dagar sedan. Jag blev hopplöst förälskad och än idag känner jag ett stygn av smärta när jag tänker på honom. Vi träffades ute och jag hade ett ONS i tankarna, men blev träffad av blixten i stället...alla mina gränser suddades ut och all värdighet rann ur mig tillsammans med mina tårar. Då bodde jag m någon ![](https://static.flashback.info/img/smilies2/skamsen.gif "Skamsen") men var öppet på väg ut ur förhållande och sökte bostad. Mannen som var i mitt liv då, F, har enbart varit god och omtänksam, men min attraktion för honom hade dött. f har en son som är som min egen. Det tog lång tid för F att inse att jag inte skulle komma tillbaka och han terroriserade mig och min nya länge innan han orienterade sig med någon annan. Men idag är F en del av mitt liv som vän och är ett stort stöd för min son och mig. C är 6 år yngre än jag, barnslig, men bedårande, omtänksam, lyhörd och så älskvärd. Jag ryser fortfarande av välbehag när jag tänker på honom i mer intima sammanhang. Jag har aldrig upplevt något sådant förut ![](https://static.flashback.info/img/smilies2/confused.gif "Confused") , Några månader senare flyttade C till Storstan, detta var planerat, han skulle påbörja sina studier där och jag ville att han skulle följa sina drömmar, så han hade mitt fulla stöd och uppmuntran. Han mådde dåligt när han var långt borta ifrån mig och ville kolla vad jag gjorde och med vem jag var med o s v. Jag försökte att alltid finnas till hands och vara så öppen som möjligt, men det räckte aldrig. Tyvärr blev jag den vuxna i vårt förhållande och C var mycket svartsjuk och kontrollerande. C kom hem så ofta han kunde, och än idag tror jag att han gjorde sitt bästa för att få vår lilla familj att fungera vardagsmässigt. Men Lillejulafton 06 kommer jag aldrig att glömma. Vi hade varit tillsammans i ca ett år. C var hemma för att fira jul m min familj, min mamma och syster som bor utomlands hade kommit hem för att träffa denna kille som jag pratade så varmt om. Jag kom på min lunch för att hålla om C, lukta på hans hår...men när jag steg in i vår lägenhet var ALLA hans saker borta. Desperat kollade jag runt i lägenheten och förstod att han hade gått när jag av misstag trampade på hans nyckel som låg på på dörrmattan. I det läget slängde jag mig över min telefon och ringde honom. Inget svar, inga sms, noll. Många timmar senare kom det ett sms, där han berättade att han hade av "misstag" gått igenom min kalender och hittat ett brev som jag hade skrivit till mitt ex. Han la till att jag var en falsk och fruktansvärd människa som hade varit otrogen mot honom m F under hela vårt förhållande. Inte sant! För mig fanns ingen annan än C. Det sjuka var att i brevet bad jag F att låta mig leva ifred m denna underbara man jag hade hittat. En sak var dock sant. Trots att C hade förbjudit!? mig att ha kontakt m F, p g a hans tidigare beteende, så hade F och jag ändå umgåtts med m våra barn och fortsatt att prata i telefon. Det hade hänt att F och jag hade setts och pratat om barnens födelsedagspresenter eftersom barnen uppfattar varandra som syskon och gör det än idag. Nåja, inte så vackert gjort av mig och ett löfte är ett löfte..och jag bröt den. C hade ett poäng där och några till visade sig. Några dagar senare träffades vi och jag var helt förtvivlad och försökte få honom att inse att jag älskade honom och att ta mig tillbaka ![](https://static.flashback.info/img/smilies2/sad44.gif "Sad44") Just då var jag en desperat idiot och kunde inte tänka mig ett liv utan honom. Jag grät o bad honom komma tillbaka men han sa att han aldrig mer kunde lita på mig. Hurso, lyckades jag övertala honom lie för vi umgicks som lovers i några månader till. Han var mycket noga med att poängtera att vi inte var tillsammans, ändå sov han hos mig alltid, åt hos sonen och mig alltid, pratade i telefon med mig i timmar om allt och vi kom närmare varandra än nånsin. Han var en del av mitt liv och umgicks med min familj och vänner som min pojkvän. Jag har aldrig träffat hans föräldrar ![](https://static.flashback.info/img/smilies2/sad.gif "Sad") , knappt träffat hans vänner och aldrig varit medbjuden till några fester... Otroligt nog var jag lycklig, han var hos mig trots vi inte var s k tillsammans. I februari -07, hände det oväntade eller väntade. Jag kom hem till min lägenhet. C var där...ja han hade nyckel ![](https://static.flashback.info/img/smilies2/skamsen.gif "Skamsen") . Han var irriterad och distanserad. Lilla familjen åt kvällsmat m en tystlåten C. När sonen hade gått och lagt berättade C att han hade ännu en gång av misstag gått igenom min kalender och denna gång hittat ett foto på F. Att fotot senare skulle användas av Fs son till ett kollage ville han inte höra på. Jag höll hans händer och bedyrade ännu en gång min kärlek för honom. Att jag fanns för honom och att han var mitt allt. C var ursinnig, kastade m porslinet och bad mig att fara åt helvete och gjorde klart för mig att han aldrig mer ville se mig..och försvann med att smälla igen dörren. Jag trodde att han skulle höra av sig och kanske förklara sig. Men inte ens ett förlåt, om inte annat för hans uppförande och för att min son var vaken och undrade efter hans infall vad som hade hänt. Min stolthet tog över o jag led i tystnad i tre månader. I tre månader hade jag C i mina tankar, grät, skrek, ältade om vartannat, men inte ett ljud. ![](https://static.flashback.info/img/smilies2/cry.gif "Cry") Jag sov inget, åt inget och att träffa någon annan var inte på världskartan. Jag saknade min galning, mitt allt och vad jag trodde han var min framtid.![](https://static.flashback.info/img/smilies2/sad44.gif "Sad44") När han fyllde år kunde jag inte hålla mig längre, utan jag skickade ett grattis på födelsedagen sms och svalde den lilla fjuttiga värdigheten jag hade kvar. Han svarade direkt och kontakten var upprätthållen. Jag påtalade inte vad jag kände för att jag inte ville skrämma iväg honom, men jag "krävde" honom på en träff. Jag ville se honom, känna honom, andas honom och ...kyssa honom. Han ville knappt, han sa att han inte visste, han orkade inte, han hade det jobbigt osv. Det blev aldrig helt tyst mellan oss, men han ville inte träffa mig. En sensommar kväll -07 var jag ute m några vänner. Jag tar ett kliv in på planerad uteställe...så ser jag honom. Panikslagen vänder jag på klacken, men han hade redan sett mig och går fram till mig. Han bokstavligen fångade in mig. Han ville prata och jag min idiot får inte fram ett ord...egentligen ville jag skrika, slå och hälla över all den smärtan, sorgen han orsakat hos mig och min son, men nej, jag gick vänligt och lycklig med honom till hans lägenhet och hade sex ![](https://static.flashback.info/img/smilies2/tongue.gif "Tongue") och grät om vartannat. Och så började omgång 2,3? i vår historia. Resten av den sommaren umgicks återigen som lovers utan att vara tillsammans, utan att jag hade tillgång till hans liv och utan att få ett enda litet löfte om framtiden. Jag våndades och plågades för att lägga band på mig. Jag var ALLTID anträffbar. Ringde C släppte jag allt utom sonen, men ett tag var jag illa däran och lämnade bort sonen för att spendera mer tid med C. Jag reste bort ett par dagar i augusti för att hälsa på min mor o bror och där fick jag lite distans till det hela. Jag bestämde för att detta sjuka förhållande måste få ett slut. Men se i hans ljuvliga blåa ögon och låta trovärdig fanns inte. Jag ringde upp, höll andan och sa en massa saker som jag hade velat säga. Ja, jag älskade honom fortfarande, men jag var värd någon bättre och allt som hör dit. Nu hade jag bestämt mig! C var inte bra för min och min lilla familj. Jiipii, på väg äntligen!![](https://static.flashback.info/img/smilies2/grin.gif "Grin") Han förstod och tyckte att det var Ok. Gud, här säger jag det helt otänkbara och säger adjö till den enda mannen jag har älskat..och han säger OK...![](https://static.flashback.info/img/smilies2/ohmy.gif "Ohmy") Jag biter ihop och faktiskt försöker leva mitt liv utan C. I september -07 händer det otroliga. Jag är med barn. Eftersom det inte har funnits någon annan i mitt liv sen oktober 2005, är det Cs barn. Jag går igenom ett helvete, ska jag berätta, ska göra abort, ska jag behålla det och nej jag vill inte prata med C. Han gör mig illa och jag är faktiskt rädd för att ha honom i mitt liv. Han ger upphov till så mycket smärta och besvikelse i mitt liv. Men jag är inte purung och jag har velat ha barn länge...men usch inte ensam..inte igen.![](https://static.flashback.info/img/smilies2/sad.gif "Sad") men egentligen varför inte? Jag tar mig mod och ringer upp min plågare. Han håller på att svimma när jag berättar och vid det här laget har jag bestämt för att behålla barnet. C tycker att jag är helt ifrån vettet och anklagar mig för att försöka ödelägga hans liv m ett barn. Nej, han vill inte ha något barn och han slänger sig i bilen och kör 60 mil för att få prata med mig och tala mig till rätta, för att så här gör man inte! Vi ses på kvällen i en bil ![](https://static.flashback.info/img/smilies2/whoco5.gif "Whoco5"). Jag som är en gravid hormonell virvelvind gråter och skrattar och försöker ta till mig hans argument, men nej inget funkar på mig. Dessutom är jag yr av hans närvaro och doft, så det är omöjligt att tänka klart. Jag vet vad jag vill och han får ta det eller försvinna. Han påstår att jag hämnas på honom med min handling och förhandlingarna slutar med att vi har...ja sex.![](https://static.flashback.info/img/smilies2/whoco5.gif "Whoco5") Och så är omgång 3,4? igång. Vi umgås återigen som lovers utan att vara tillsammans, utan att jag hade tillgång till hans liv och utan att få ett enda litet löfte om framtiden. Vi tar oss till familjrådgivning, pratar om allt möjligt utom vår framtid som par. Han ger sig inte och inte jag heller. En kväll när han är hos mig känner jag mig dålig. Vi hamnar på akuten och jag blir kvar där över natten. Han är hos mig hela natten, pratar, tröstar och lugnar. Jag älskar denna man fortfarande...och i det ögonblicket inser jag att jag kommer att offra mitt allt för att få behålla honom och göra honom lycklig. Så jag ger med mig, vi gör abort. En månad senare är graviditeten historia, men läkarna upptäckte att jag har cancer i samband med ingreppet. Och nu börjar ytterliggare ett kapitel i vår historia. Oktober 07, jag är under ständig kontroll. Jag tillbringar hela hösten med att vara på sjukhuset och att pendla till Storstan, så fort jag har en permission från sjukhuset är jag med C. Om möjligt föll jag ännu djupare i avgrunden. Jag ville bara vara med C. C kom hem till Skåne i dec -07 i samband med min operation. Han tog hand om mig och min lilla familj när jag inte orkade. Vi umgicks återigen som lovers utan att vara tillsammans. Detta poängterar han ivrigt. Vi är bara vänner. Jag fortsätter utan att jag har tillgång till hans liv och utan att få ett enda litet löfte om framtiden. Jag är nöjd så länge han är hos mig. Men i juni -08 är jag trött på allt detta. Jag känner mig dum och utnyttjad. Varför får jag aldrig vara del av hans liv? Skäms han för mig? Älskar han mig? Varför är vi inte ihop när allt vi gör är tillsammans? Jag "gör slut" och säger upp all kontakt med denna egoistiska människa som jag fortfarande älskar, men som är oförmögen att ge mig mer. Vi är tysta hela sommaren han hör av sig en gång för att skälla ut mig...han har sett min bil utanför mitt exs hus F. Och återigen påstår han att jag och F har ett förhållande. I sept-08 får jag beskedet att min cancer har spridit sig, jag ska opereras igen. Det sista beskedet är att jag ska få cellgifter. Har blivit varnad att barn är det inte tal om. Jag känner mig nere och förvirrad. Jag smsar C, jag behöver berätta allt som har hänt innan mina behandlingar börjar. Jag skriver ett långt brev om allt han fått mig att känna. Han kommer och får sitt brev och vi inleder ännu en gång vår sjuka karusell. I okt -08 flyttar C upp till Storstan igen och vi är vänner...på vårt sätt. Han hör knappt av sig och jag gör det samma. Jag ligger lågt och tror att min tystnad ska få honom att inse att jag ÄLSKAR honom fortfarande. Jag svarar inte lika snabbt på Cs sms och när han har varit i Skåne har jag inte velat träffa honom. Jag vill bara att han ska sakna mig och upptäcka att han vill ha ett liv med mig. För någon helg sen träffade jag en kille ute, en människa som fick mig att skratta. Någon av Cs osynliga vänner såg oss och rapporterade. C smsade och ville veta mer och jag påstod för C att den okända killen betydde lite mer än vad han egentligen gjorde. C blev ursinnig och jag var nöjd med hans reaktion. Detta är sista C smsade till mig var, jag citerar: "Du bryr dig inte om mig. Du ligger hellre och knullar m din nya pojkvän än att umgås med mig. Ring aldrig mig mer igen och du...svara inte på detta smset jag raderar det ändå... Du kan dra åt helvete nu!". Jag är förkrossad. Jag mår vara en idiot men jag älskar honom fortfarande. Om någon orkar ta sig hit o läsa denna urlånga text ska ni veta att jag än idag kämpar med att acceptera det faktum att C inte finns i mitt liv. Dete känns bättre och jag har ändå gått vidare. Träffar ingen ny men lever ett bra liv under omständigheterna. Men det som skrämmer mig är att jag kan känna hans närvaro i min lägenhet. Framför allt när jag står vid spisen kan ag känna att han tittar på mig. D känns olustigt och det är så närvarande att jag blir nästan förvånad över att han inte står där! Jag hittar saker som är hans framme utan att någon har tagit fram dem. Varför? Slump? Har lämnat tillbaka det mesta av hans saker men en del är kvar...ska jag slänga dem? Givetvis drömmer jag om honom o i drömmarna e d status quo men d min bearbetning, men varför känns närvaro så påtaglig? Vi har inte hörts sen den där otrevliga meddelande...o han är permanent i storstan nu o inte sett honom sen i sept-08. Jag känner mig orolig av detta. Är han arg på mig? Kan jag göra något? Kan levande spöka?? Alla ord hjälper stora som små! ## Comment 1 Author: Bybo Oj, jisses vilken historia. Jag blev riktigt fängslad och ville läsa fortsättningen\*ler\* Tyvärr så vet jag inte svaret på din fråga, men jag tror att levande kan "spöka" som tex e en astralresa... Kramar/ Pia ## Comment 2 Author: dilba Herregud vilken resa ni gjort. Jag kan bara konstatera att kärlek eller kanske passion i ert fall inte alltid är bra för en.... Jag vill inte skrämma dig nu men En gammal jobbarkompis till mig var i ett liknande förhållande en gång och när det tog slut så kände hon som du...senare visade det sig att han faktiskt var i närheten på riktigt och spanade på henne. Vore jag som du så skulle jag kolla upp att han verkligen är "i storstan". I övrigt måste jag ändå hålla med Bybo. Visst kan man göra astralresor, när passionen är så stark som er kan liksom vad som helst hända.... Krya på dig och tack för att du delade med dig av din historia! ## Comment 3 Author: Pluppis Vilken historia! Jag är mållös!! Men jag kan förstå att du har gjort såsom du har gjort,jag har varit i en liknande sits och kärleken är inte alltid lätt att handskas med, tyvärr. Jag tror att du vet hur enormt kontrollerande C är och när du kanske gör något som du vet inte C skulle gilla så känner du hans blickar på dig.. Men sakerna är ju en annan sak. Eller så är det som Pia skriver att han kommer till dig via en astralresa. Och ja - Få bort hans saker ur ditt liv! Fast å andra sidan verkar ni ämnade för varandra, hur knäppt det än låter ![Obestämd](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Jag hoppas att du orkar släppa honom helt och att du finner en ny livskamrat snart, människan är skapt att leva i tvåsamhet. Kramar ## Comment 4 Author: TantAlma Tack för att du delar med dig av din historia. Här är min lilla teori..om det hela. Jag tror faktiskt att er passion är så stark att det blir energier som du känner av och din kropp minns allt och det gör i sin tur att de kan ladda upp energierna. (man kan nog kalla det spöka) Samtidigt bearbetar din kropp händelserna nu när det finns utrymme. Vilket resulterar drömmandet. Det låter som du börjar bli redo för att rensa upp i ditt liv låter det som. Ta chansen! Gå till biblan eller köp böcker tex. som Hemligheten Rhonda Byrne, heala dig själv med Betty Shine. Det gjorde jag när jag kom till ett vägskäl och till en början bad jag om hjälp att få bort det jag inte behövde längre och göra plats för nytt och roligt. Det är svårt men de böcker jag nämde gav mig modet, motivationen och glädjen. Den här resan har pågått ett tag och det har varit värt det. Du behöver inte släppa på saker du inte är redo för men släpp de du vill bli fri från. Med ljus och värme Alma ## Comment 5 Author: miccina76 Hej! Tack alla ni som svarat. Jag är ny här så jag är inte säker på att det här man svarar på era kommentarer. Vad är en astralresa? Kram ## Comment 6 Author: Carisma Hej Miccina! Passionens villovvägar kan verkligen tufsa till en. Det är bara du som kan göra valet att välja att ha den här människan i ditt liv eller inte precis som du gjort. Bra! Det här vet du säkert men ibland kan det vara skönt och bekräftande att änså se det skrivet av ngn annan: Bra kärlek ger energi den tar inte energi! Den är bejakande och inlyssnande, mjuk och storsint. Det är denna kärlek du är värd. Frågan är om du tycker det också ... Jag anser att levande kan vara närvarande men det är ditt val att bestämma vilka energier som du ska släppa in. Vad behöver du för att gå vidare? Skicka pm till mig om du vill! /Carisma ## Comment 7 Author: Elisabeth-J Det finns en del av det här skrivet i en artikel härinne. [Oväntade besök](../Articles/Read.aspx?ArticleId=90c9d49d-6d85-4592-aa36-6580c3062805&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ArticleGroup&ThreadListPage=1) [](../Articles/Read.aspx?ArticleId=90c9d49d-6d85-4592-aa36-6580c3062805&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ArticleGroup&ThreadListPage=1)