# Någon Mer? Author: [Borttaget] Hejsan Hoppsan.. Jag är inte inne så ofta p.g.a. arbete. Vem sa att finanskrisen skulle göra folk arbetslösa? Jag arbetar för 3 snart ;-( Jo, jag har sen detta året började inte kommit igång med min meditation som jag skulle (finns i annan tråd) p.g.a. tidsbrist och trötthet. Visst 20min borde man väl kunna lägga på en dag, men den rätta feelingen har inte kommit än. Vill ju inte hasta iväg med något halvdant. Nu till min fråga i denna tråden! Finns det någon mer där ute, så som jag, känner att man är klar i detta livet. Det finns liksom inte mer att göra. Jag är inte lastgammal o ej heller jätte ung men det känns som att jag har uppnåt vad jag skulle i denna kroppen och ser inget mer som ska inträffa. Det känns hemskt mot alla som är sjuka och lider och bara vill leva ett vanligt liv, så som mitt är just nu. Ni är bra att bolla saker med. . Hur ser ni på det? Har ni också haft sådana tankar någon gång? En medelålders man som jag, är frisk som en nötkärna (just nu iaf). Känner att det inte finns något mer för mig att hämta på denna jorden. Är inte det hemskt? Jag är inte ute efter att få fler vänner för jag hinner inte med dom jag har. Jag har arbete och lever som en normalSvensson, men känner det som att det är tid att lämna jorden. Det är inget kall på hjälp och jag har inga självmordstankar.. Det är bara en lustig känsla som känns oftare för varje dag som går. När jag var liten så var jag rädd för döden. Jag kunde ligga vaken hela nätter och tänka på det fruktansvärda att vi ska dö. Idag är det tvärtom. Jag är övertygad om att vi ses efter detta liv, och det är kanske det som gör att jag inte är rädd längre och är redo för "avfärd" när som. Jag måste börja meditera och få insikt i vad som håller på att hända. Om! jag får reda på det då.. Men som sagt.. Är det fler som känner så som jag? Eller har gjort? Ha en trevlig kväll o Kramis till Allihopa "Nizzen" ## Comment 1 Author: Choklad Jag läste en bok en gång om att australnegrerna kan bara gå undan och sätta sig ner och bestämma sig för att lämna detta livet. Tror den heter Resan till australien.En mycket bra bok, baserad på verkligheten. Men jag skulle nog inte våga ändå, och jag har också känt att nu har jag gjort tillräckligt här i livet. Men det beror nog mest på att man varit så in i själen trött. Jag tror nog att du har mer att göra och uppleva, det finns ju oändligt med livsuppgifter.. ## Comment 2 Author: [Borttaget] \# MedlemNizze Men nu får du väl ta och ge dej! Hur kan du säga att du gjort det du skulle i det här livet? Vad vet du om vad som dyker upp för dig imorgon eller nästa vecka? Visste du ifjol vad du skulle uträtta idag? Du har ju tre jobb att sköta, skriver du. Vem skulle gjort det om inte du hade det? Visst, någon annan skulle kanske kunna gjort det men nu var det liksom meningen att det var ditt! Du ska inte tvivla på det som är bestämt sedan länge tillbaka. Du lämnar den här frekvensen när tiden är inne som du bestämde innan du kom hit. ## Comment 3 Author: lolloann Visst finns det fler som känner så. För ca 1 år sedan kom den tanken till mig. Jag såg ett tvprogram och jag tror det var Sylvie Brown som sa: Man har inte hur många liv som helst. De tar slut. Och i sista livet känns det som om man inte har mer att göra/lära här på jorden. Ungefär nåt liknande sa hon. Då tänkte jag att då är det här mitt sista liv. Man har liksom resignerat. Heter det så? Det kändes sorgligt eftersom jag har vissa saker som inte jag har avslutat och vet inte heller om jag kommer att kunna göra på det sätt som är ett avslut som jag verkligen menar och vill ha för att känna mig tillfreds med det. Nu är jag faktiskt ingen älskare av Sylwie Brown och har alltid trott att man återföds om och om igen. Men just när hon sa det där så kändes det klart och tydligt att det var mitt sista liv. Men idag så vet jag inte riktigt om det känns så. Jag vet fortfarande inte om jag har något kvar att ge eller lära. Jag kan fundera på vad jag gör här fortfarande men jag kan också känna att mitt nästa liv kommer att bli likadant. Att jag inte lärt mig något nu och då följer allt med till nästa liv. Och dom avslut jag inte gjort nu kommer att följa med. Men eftersom jag fortfarande finns kvar så kan det ju inte vara dags än. Men jag skulle vilja veta varför jag är kvar och vad jag ska lära mig av det så att jag verkligen kan ta till mig det och inte göra om samma fel, misstag igen. Så du är inte ensam och vi är säkert många fler. Kramar. ## Comment 4 Author: Mads Har aldrig kännt så själv mer än i svåra stunder och då har det varit något helt annat än det du skriver om Nizze. Jag har lärt mig att man vet ju aldrig vad som väntar runt hörnet, vad jag känner idag kan ändras imorgon. Även om inte livet inte alltid är så spännade klart. Får väl hoppas att nåt nytt träder in och ger lite kraft och lust att vilja finnas kvar ett tag till. Kram ## Comment 5 Author: [Borttaget] #3 Du kanske ska lära dig att ha tålamod?! ## Comment 6 Author: lolloann #5 Ja det har jag också funderat på. Men en av de saker jag inte avslutat har jag haft tålamod med i 8.5 år nu. Och det ser inte mycket annorlunda ut nu än vad det gjorde då. Men för det är jag inte redo att avsluta det. ## Comment 7 Author: [Borttaget] #1 Tack för tipset om boken, även om jag inte är en bokmal så lät den intressant. Det finns säkert oändligt med saker att uppleva som jag inte har upplevt. Men det känns inte som att dom sakerna skulle förändra känslan av att vara klar ändå. Nu tror många att det handlar om utbrändhet det här kanske, men jag måste tillägga att jag tar inte ut mig på arbetet direkt. Det är mest att jag ska vara där och det är jätteroligt... faktiskt. #2 Det finns Alltid någon annan som kan ta en annans arbete. Det har jag själv sett med egna ögon. Även då andra inte tror att det går att sätta en annan individ på just den speciella platsen, så är det aldrig omöjligt. Däremot tror jag som Dig när Du säger att tiden inte är "inne" för mig än, även då kroppen o knoppen min känner annat. Tror också på Dig när du säger att Vi har bestämt när Vi ska "vidare" långt innan vi föds. #3 Jag är också inne på att när vi upplevt allt och alla liv i alla dess faser så är själen fulländad och det är då Vi blir Änglar. Det är då Vi kan hjälpa andra att nå alla sina faser. Änglar i alla dess former. Skydds- m.m. Tack för att Ni delar med Er av era tankar Många och Långa Kramar ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 8 Author: [Borttaget] #4 Jag litar på att meditationen får upp alla mina sinnen och att tanken blir klar. Tack Kram ## Comment 9 Author: [Borttaget] #8 Det hoppas jag också.![Flört](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 10 Author: Choklad Då måste jag bara få tillägga; om vi får den stora äran att bli änglar, så kan det nog stämma att man ska lära sig tålamod. För om jag vore i min skyddsängels/guides ställe, så vore jag nog galen av otålighet vid detta laget! Tänk själv som dom får jobba bara för lite uppmärksamhet och för ( iallafall jag) ska få in i min tröga skalle att han/hon finns ! ## Comment 11 Author: [Borttaget] Jag har inte upplevt den känslan, men däremot att livet stannar upp. Blir lite förbryllad över det du säger då jag fått lära mig att när alla man inte har några behov kvar då upphör man att existera. Har du löst upp alla din blockeringar som ger dig dina behov? Kram Åsa ## Comment 12 Author: Trisha Drabbades av en svår "hemlängtan" när jag i oktober såg min far gå in i Ljuset. Det kändes så oerhört lätt, fint, vackert och okomplicerat så jag ville bara följa med honom... Men använder den kraften och energin till att istället vända den mot Livet. För varje dag jag är här så inbillar jag mig att det är mer jag ska se, lära mig, förstå. För annars skulle jag inte vara kvar. Så enkelt är det för mig. Sen kan Ljuset och enkelheten där göra att vissa dagar känns lite sisådär här nere på Jorden, särskilt om det är lite kaotiskt runt omkring men jag brukar ta mig själv i nackhåren tankemässigt och fokusera på något eller någon med glädje. Tror det är det stora uppdraget - att förstå att det inte är någon skillnad på "där" och "här", utan istället ta ner energin där vi befinner oss och smitta med allt det ljuset och glädjen. Går man o betraktar livet här som elände och att "jag ska minsann aldrig inkarnera mer" då tror jag man gått lite lost i tankarna och tror sig vara för mer än dom runt om. Och det var väl ändå inte meningen. Är man "färdig" som jordsjäl, då har man nog en underbar, lysande själ boende i sin kropp som smittar varenda en man möter med en ljuvlig acceptans att vara just den man är just nu! Mina tankar om det här.... och själv är jag så pass ofärdig att jag våldsamt längtar efter det där ljuset jag såg när pappa gick och som jag möter varje gång jag jobbar som medium. För där är allt så självklart enkelt och okomplicerat.... ## Comment 13 Author: [Borttaget] #10 hehe ja, dom jobbar nog febrilt med många som inte fattar att det "knack knackar" på den stängda dörren titt som tätt ![Skrattande](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") #11 Jag vet inte om alla behov är tillfredsställda, men så långt hittills så känns det inte som att det finns något som skulle ändra tanken av att känna sig "klar". Där kanske ligger någon blockering och spökar som löses upp när meditationen kommer igång. Det återstår att se/känna. Återkommer när jag vet mer .. Kram ![Flört](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") #12 Kloka ord, men för min egen del så känns det som att i vissa dagar så ler jag mot världen och får leende tillbaks. Men i nästa dag letar jag upp skrymslen och hörnor för att inte bemöta människor. Ensamvargsdagar! kallar jag dom och jag vet inte hur den ena dagen ser ut gentemot den andra, då jag inte kan styra dagsfeelingen. Men ska ta med mig dina ord på vandringen och tänka på att använda energin i denna världen, här och nu. ## Comment 14 Author: [Borttaget] Jag tror att det är så att man inte är rädd för döden längre och då känns det på ett annat sätt....kan det vara så för dig? kram Jeremina! ![Flört](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 15 Author: Eija Hej MedlemNizze, såg ditt inlägg här och tänkte direkt först....men stackarn nu mår han inte alls bra..... Men sen tänkte jag, att precis så har jag oxå känt det, att jag egentligen var färdig här, inte olycklig eller ledsen eller deppig....helt enkelt klar....men sen kom ju mina tankar till mina barn.....dom behövde mig säkert även om dom inte bodde hemma längre..... Jag vet att dom skulle ha blivit helt knäckta om jag hade tagit mitt liv, och nu idag skulle jag göra allt för att få leva hur länge som helst ju, jag är inte alls klar med livet här än, just nu har jag ju ansvar för min små hundar t ex, och sen väntar jag på att min särbo skall få pension och kunna flytta in här i vårt lilla bo.... Så nog kan allt vända i en faslig fart....så nu kämpar jag istället med sjukdomar som så typiskt skulle dyka upp, men rädslan att dö finns inte för det som kommer, men rädslan är att lämna de mina i sorg den finns..... Ville bara skriva detta....tror som många andra att vi har nog vårat utstakat o klart här i livet, när det är dags så är det....