# Anledning till rädsla?
Author: Canadien

Min skola är väldigt stor, med flera fina nybyggda elevhem. Två av dem är av den äldre modellen. Jag råkar bo ett av de äldre. Jag har aldrig trott på spöken men nu... Nu börjar det gå för långt.

Kranen spolar mitt i natten. De gammla elementen låter visserligen precis som om det spolar de med, men jag har rent stängt av en kran på toan på övervåningen mitt i natten.

Jag kan ABSOLUT inte ha mörkt i mitt rum. Jag har aldrig varit mörkrädd, men nu... Har jag mörkt så känns allt så obehagligt att jag börjar må fysiskt illa.

Mardrömmarna avlöser varandra. Porslinsdockor som hänger i snaror ovanför sängen och dylikt.

Har måsta flytta om spegeln så den inte syns från sängen för att det känns som om den tittar på mig.

Det blir jättekallt mitt i natten i mitt rum, jag har tagit dit vaktmästaren men det är bara inget fel på rummet.

Jag (och två andra på elevhemmet) har helt slutat använda duschen, när något som skulle kunna vara ett "pedo-spöke" iakttar en.

Vi såg film en kväll hos de två andra, som har stort dubbelrum, när TV:n stängdes av. Dosan var flera mil bort.

Det är någon som drar någonting efter golvet ovanför mig ibland. DET FINNS INGEN VÅNING OVANFÖR MIG!

När jag har varit borta har jag fått sms från de andra två att komma ut, när de knackat på dörren eftersom "de hört att jag varit i mitt rum"

Ibland när man går till huset så slocknar gatulyktorna till, de blinkar.

Källaren har lärarna spärrat för! Jag frågade dem varför, och de svarade att elever brukade gilla att sitta där nere och tända ljus. Eftersom brandrisken är ganska stor ville de inte ha elever där nere. I fredags stod däremot källardörren vidöppen. Jag gick ner och fann att det är ju för fan betong! Till och med lärarna håller undan någonting...

Bara några hundra meter från elevhemmet ligger grunden av en gammal byggnad som brunnit ner med människor i. Vi gick dit en kväll och fann fotspår. små fotspår med högklackat i snön, som ledde FRÅN ställe, men inga som ledde till. De verkade ha uppstått ur ingenstans.

Ytterdörren öppnas och stängs. mitt i natten..

En dörr vid trappan öppnar sig själv stup i kvarten, natt som dag.

Jag har alltså gått från att inte ha trott på spöken till att nu VETA att det finns något där. Och speciellt i mitt rum verkar det som! Jag börjar bli ganska less på det hela och vill prata med spöket/spökena/andarna ja vad fasikens de nu är för något. MEN... Jag törs inte. Jag är rädd att de ska bli arga.

Jag har nämligen redan gjort en "skyddsbesvärjelse"

(slut en cirkel runt min säng)

(allsköns ondska utestäng)

(norr till söder, öst till väst)

(nu så sover jag som bäst)

runt min säng (jag som inte ens trott på sånt) och efter jag gjorde den drömde jag en hemsk, hemsk, hemsk ilsken mardröm.

Sedan har vi lekt en ganska dum lek med kort. Vi har frågat kortleken en massa dumma saker. Den sa att det är barn på vinden. De är ute efter mig. Och ibland skickar de ut mig att röka ensam, annars blir de arga.

Är det farligt att bo där? Vad ska jag göra? Är det inbillning? Hur kan det överhuvudtaget vara möjligt? Hjälp mig för jag tappar greppet....

## Comment 1
Author: sofie28

hej

Förstår att du är skärrad av allt som händer runt dig. Vet att det är svårt men jag skriver det en då. Försök att lugna ner dig. Stäng ute  detta , gör klart att du inte vill ha någon som helst kontakt. Tänk dig att du sätter upp som en "vägg" runt dig och att innan för den bestämmer du vilka intryck du vill ta emot. Och en sak till sluta att skrämma upp varandra vilket jag av egen erfarnhet vet att man gör när man bor som ni gör.  Så bestämmer ni att slutar att prata om detta att ni håller det från er jag tror att det kommer att bli mycket mindre påtagligt då och du slipper vara så rädd. Så nästa gång det kommer på tal bryt och tala om sånt som inte skrämmer dig

kram

## Comment 2
Author: Trisha

Visst kan det vara något där som sker, det är ju många händelser du beskriver som låter som sådant som andevärlden kan göra.

Men det som hela ditt inlägg berättar om är hur din rädsla byggs upp allt mer och det är så tragiskt. Vi har ju bombarderats av filmer genom åren som beskriver hemska historier där allt bara blir värre och värre.

OM (och jag understryker verkligen ordet om) det skulle vara någon/några som söker kontakt så är det inte för att dom "är ute efter någon". Sådant existerar i spökfilmer och har inget med hur det fungerar mellan oss och andevärlden att göra.

Rädsla kan verkligen skapa demoner inom oss. Mötet med andevärlden har många facetter, men något som jag erfarit under mina 20 år som "öppen", är att det alltid, alltid är jag som är i kommando. Blir man skräckslagen och livrädd så tappar man sin energi - naturligt eller hur? Då förstärks intrycken och fantasin får också fritt spelrum

Ber dig från mitt hjärta att försöka tro på det jag säger. Finns ju ingen anledning egentligen, du vet ju inte vem jag är. Men utifrån ett större perspektiv så önskar jag nå din visa själ med mina ord:

Det finns ingen eller inget i andevärlden som kan skada dig. Så är det. Det du kan göra är att kontakta ett seriöst medium (använd din intuition) och ta hjälp att förstå om det finns något där eller inte. Skaffa dig mer kunskap om hur andevärlden och din egen förmåga att varsebli den fungerar, då försvinner rädslan mer och mer.

Glöm dom skräckfilmer du har sett - har inget att tillföra dig överhuvudtaget.

Innan jag mötte min andlighet och medialitet så var jag mörkrädd i hela mitt liv. När jag vaknade till liv och mindes mer vad jag handlade om och min kontakt med andevärlden blev självklar och stark, fylld av massor med kärlek, ja, då försvann min mörkerrädsla och har aldrig mer kommit tillbaka. Bott själv på landet i stuga - inga problem.

Hoppas jag med mina ord kunnat ge dig någon liten styrkekick, jag tycker det är så oerhört sorgligt att det som är något så vackert ska fylla någon med sån rädsla!

Lycka till och du! - förlora INTE greppet. Det är bara du som kan bestämma dig för hur det blir med den saken och det vore underbart om du istället beslutade dig för att ta din styrka och din själ i famnen.

## Comment 3
Author: allhealing

#0

Du är precis som många mediala personer väldigt öppen för att "se saker", dvs känna av sådant som ligger bortanför det som idag går att bevisa med vetenskapliga metoder.

Du gör detta därför att din kropp är så pass finkalibrerad och ett så delikat instrument att den har kapacitet att göra så många saker som inget fysiskt intrument idag klarar av att göra.

När det då händer oförklarliga saker så är det svårt att logiskt processa denna information som du tar emot.

Du använder dig av all logik du är kapabel att uppbringa men plötsligt finns det inget mer att ta till med vetenskapliga metoder och förklaringar på vad det är som händer och sker och som du känner till.

Det är då läge att titta bortanför den vetenskapliga sanningen och ta hjälp av någon som är duktig på att se även bortom det vetenskapligt bevisbara och som har förmågan att gå så pass långt utanför dessa ramar som det behövs för att hjälpa dig med just detta.

Det finns en länk på healing i focus där personer som arbetar med detta annonserar, gå in där och leta efter någon som du känner förtroende inför.

Detta är mitt råd till dig.

## Comment 4
Author: [Borttaget]

Hej Canadian, om Du/Ni skulle vilja ta direktkontakt med ett medium så finns det en lista på rekomenderade medium i denna länk: [Medium](../Articles/Read.aspx?MessageId=4137ae19-6f05-4b71-9895-8317830ea282&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup)

Bättre råd kan du nog inte få, Trisha har mångårig erfarenhet och vet exakt vad det är hon pratar om \*Ler\*

Må så gott och lycka till och berätta gärna om fortsättning på det här!  
Kram /hellas

## Comment 5
Author: Airamya

Detta låter i mina öron som en poltergeist. MEN nu vill jag klargöra en sak, en poltergeist är inte ALLS vad de flesta associerar det med.

Poltergeists skapas av oss själva. De är inget ande-fenomen, de är helt parapsykiska. Oftast dyker de upp runt flickor i tonåren. Inte alltid, men oftast. Man vet inte exakt varför, men man tror att det har något med den psykiska utvecklingen att göra, att det är något centrum i hjärnan som ännu inte riktigt stabiliserat sig, och när man inte mår bra så kan det ta sig uttryck i en poltergeist. (Vilket i sin tur innebär att man mår ännu sämre, tyvärr).

Detta är inte helt enkelt att förklara. Marion Zimmer Bradley beskriver det dock på ett lättförståeligt sätt i sin bok 'Magikerns dotter', för den som vill läsa mer. Annars är det böcker inom parapsykologi som gäller.

Rädd behöver du inte vara, det enda som kan skada dig är din egen rädsla :) Tror du att det är andar av något slag så stampa ordentligt med foten i golvet, tala om , med bestämd röst och envist sinne, att "detta är MITT hem! Här bor JAG och jag vill inte ha er här! Ni är inte välkomna! Försvinn!"

Det brukar ha förvånansvärt god effekt. :) Även på poltergeists.

Jag håller med Trisha - glöm alla skräckfilmer du sett. De har inget med verkligheten att göra.

## Comment 6
Author: suzies

Se om du kan tala med skolledningen.... förklara vad du och ni andra upplever och be dom kontakta ett medium som kan hjälpa er... oron som uppstår pga av detta gagnar ju varken skolan eller skolarbetet direkt så det borde vara en tillräcklig motivation för dom att inte nonschalera er... skriv till "det okända" och berätta ( men prata med skolan först) 

Håller med Trisha och de andra som skrivit före mig... och skräm inte upp varandra  /// kram

PS du kan ju visa vad du skrivit här...