# vad var det vi såg i skogen? Author: LinnB **Är ni kunniga inom skogsväsen-området, så ber jag er att ta er tid att läsa! ** Jag och min far har som tradition att varje skolavslutningskväll åker vi ut och bäckmetar tillsammans. Vi hade en favoritbäck vi alltid åkte till, tills för två år sedan då vi var med om något rätt kusligt på våran kväll. Bäcken i fråga ligger i en gammal urskog där det även sägs gå gamla färdvägar, och jag har alltid tyckt att den var lite kuslig. (Nu är ju jag i och för sig väldigt rädd av mig också.) Klockan var ungefär ett på natten och vi smög oss längs bäcken och metade som vanligt. Pappa fick napp och stannade till, men jag tänkte att jag kan ju lika gärna fortsätta utan honom. Jag hade sett ut ett perfekt ställe, men helt plötsligt fick jag gåshud över exakt hela kroppen och kunde inte ta ett steg längre. Jag kände mig iaktagen och tittade upp, och cirka 15-20 meter fram så ser jag något jag aldrig sett förut. Det var... ja, en människa ska jag inte säga. Det var en 'filur' som var cirka en meter hög, kritvit i ansiktet med svart hår och svarta kläder. Ansiktet var brett och liksom 'trekantigt', och väldigt stort till den där lilla kroppen. Håret var bakåtslickat. Jag backade till pappa och sa 'Snälla pappa, säg att det där är ett spöke..' Pappa såg direkt vad jag menade och sa lite på skämt 'Det ser ut som en rumpnisse!', sedan tog han några steg fram för att se bättre, så frös han till och sa 'Linn, vi borde nog inte gå längre in nu. Det där är ju någon som spanar på oss.' Jag fick fart i benen, haha. Vi har inte åkt tillbaka dit, för vad det än var vi stötte på där inne är jag övertygad om att det/hon inte vill ha oss där. Det var så tydligt. Eller ja, en så tydlig känsla. Lite som att vi störde, ungefär. **Men vad? Vem? **Vi har undrat i två år nu. Pappa har åkt tillbaka utan mig, och kollat så det inte var en sten eller en stubbe, men det är inget där. Filuren stod mellan två tallar och tittade. Vi har trott att det var vittra, men vi är inte hundra. **Kan någon här hjälpa oss i våra funderingar? Tack på förhand!** ## Comment 1 Author: [Borttaget] Vilken upplevelse!![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 2 Author: LinnB Jotack! Är egentligen väldigt tacksam över att jag fått vara med om något så häftigt, men lite skraj blev man ju! ![Tungan ute](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") ## Comment 3 Author: Eija Ryyyyysssss....![Tyst](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-sealed.gif "Tyst")![Förvånad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad")...urk!....jag skulle nog inte våga gå dit mer heller...hujaligen...va läskigt....jag tror att det var något skogsväsen jag....för nog tror jag på sådant allt, har inte själv sett någon /Skulle inte vilja det heller/ Men har hört sådana som har sett, och dom vet jag är seriösa och trovärdiga, som står med båda fötterna på jorden...inga fantasiefreeaks alltså... Så du och din far har verkligen upplevt något unikt skulle jag tro, och sen är det ju bra att ni var två som såg, för ibland blir det så att man själv börjar tvivla på vad man har sett..... ## Comment 4 Author: Dance Det var sannerligen en riktig rysare, brrrrr... Är sen barnsben mycket i skogen, barfota t.o.m, som folk reagerar på men jag vill alltid känna marken under fötterna, då och då får jag spiralenergier i omlopp genom kroppen och fötterna som går ner i jorden, inget obehagligt alltså. Bodde ensam i en stuga i skogen, vedeldat utan el och hämtade vatten själv, 150 m till närmsta landsväg, buss in till stan gick bara 2 ggr i veckan...kommer väldigt nära djuren, ormar, skogsfåglar, större djur... Jag har oftast bara positiva upplevelser. Men. Så ibland händer nåt förfärligt. Det är som jag kliver rakt in i ett påtagligt fält av energier som inte alls är lika inbjudande som resten av skogen. Ser inget, men vänder mig om kvickt åt alla håll och kanter. Vid dessa tillfällen stannar jag aldrig kvar, försöker inte ta reda på vad det är frågan om-- JAG GÅR! Klart jag undrat vad sjutton det är, så jag förstår din upplevelse till fullo. Och att ni varit t-v-å som både sett och upplevt exakt samma sak ör verkligen unikt. Hoppas någon här på ÖN kan ge dig ett svar... Kram Silja ## Comment 5 Author: [Borttaget] Kanske det var ett troll? (gissning) Men dom är väl inte förknippade med positiva energier utan med dåliga. lite troll-länkar: [http://sv.wikipedia.org/wiki/Troll](http://sv.wikipedia.org/wiki/Troll) http://anonewitch.blogspot.com/ Det finns många uppgifter om hur trollen ser ut. Ofta är de apliknande, ludna, illaluktande varelser med stora fötter och koliknande svansar. De beskrivs ha långa öron och näsor, ögon som glödande kol och långa fingrar. Andra sägner talar om trollen som människolika och till och med vackra. Detta kan kanske bero på att troll kan förvandla sig till vad som helst. I alla händelser klär sig trollen i pråliga smycken som vittnar om deras stora rikedomar. De är däremot alltid smutsiga och hatar vatten. ## Comment 6 Author: LinnB **Tack för intressanta svar!** #3 Du har nog rätt att det var rätt bra att vi var två som såg, men huuuua... vi har tvivlat en del också, men det finns bara ingen 'logisk' förklaring. Vi är egentligen inte skeptiker, men man måste ju testa det mot 'verkligheten' litegrann :P #4 Det lät helt underbart att bo ensam i en stuga i skogen! Utom då något obehagligt händer, som du beskrev. Låter som samma känsla jag fick, allt annat än inbjudande. #5 Ja, det är inte omöjligt. Men på beskrivningen passade det inte riktigt in. Förutom det där med dåliga energier då. Tack för länkarna! **Någon annan som har någon teori?** Skulle vara väldigt kul! :) ## Comment 7 Author: LinnB **Putt!** Ingen annan? :) ## Comment 8 Author: Dance LinnB-- jag väntar med spänning på fler svar, tycker det är "rysligt" intressant inlägg... ## Comment 9 Author: Felicula Ja det var intressant, jag vistas mycket i skogen och jag tror på småfolk och sånt, men exakt vad detta var är ju väldigt svårt att säga. Hoppas ni ska få ett svar, men troligen får ni inte det om ni inte återvänder. Kanske visar sig den här varelsen också bara vissa nätter, vissa klockslag eller när månen är si eller så osv, så risken/chansen att stöta på den igen kanske inte är så stor. Jag tror att många småfolk är rädda för allt som händer, människor tar mer och mer natur ifrån dem, det blir aldrig riktigt mörkt längre, vi för oväsen när vi är i naturen, skräpar ner osv. Om ni träffar på något igen kanske det räcker med att tala om att ni är fridsamma och tycker att platsen är fin eller något sånt? ## Comment 10 Author: [Borttaget] Det var småfolket ni såg och det finns ingen anledning att vara rädd för dem. Enligt mina äldre släktingar hjälper dem till i skogen och ser till att fisket blir bra och att svamparna växer och liknande. #5 Eftersom jag varit troll i ett tidigare liv kan jag tala om att jag var liten guldlockigt hår och små fötter och luktade inte illa. Jag var ett snällt litet troll som var rädd för människorna. #9 Som du skriver så får vi tala om att vi vill dem väl och att vi inte ska störa eller förstöra. Glöm inte att: Mörkret är din vän. Nu börjar det likna nåt på sajten, det här var i min smak och mycket i min kunskap där jag känner mig helt säker. Många kramar till dig från Jeremina! ## Comment 11 Author: LinnB #10 Åh, tusen tack! Jag ska försöka komma ihåg att mörkret är min vän. Har varit mer eller mindre mörkrädd hela mitt liv, kanske var det därför jag blev rädd för henne. Sedan så var det ju lite oväntat. Men det förklarar inte riktigt pappas rädsla. Han har sett mycket och varit med om mycket, men är aldrig rädd. Men den natten då vi träffade henne blev han riktigt, riktigt rädd. Hur kan det komma sig? Vad spännande att du varit troll i ett tidigare liv! Jag önskar så jag visste vad jag varit. Eller vem. Jag är så glad att du kunde ge mig ett så säkert svar! Kram! #9 Om vi träffar på något igen ska jag garanterat säga att vi inte vill något ont :) Fick plötsligt en lite annan syn på det hela. Oj, vad rädd hon ska ha blivit när vi kutade iväg som två andra galningar! ## Comment 12 Author: [Borttaget] #11 Kul att jag kan hjälpa med egna erfarenheter och även min pappas och generationen över honom. Jag var så mörkrädd när jag växte upp men med insikt om det som är annorlunda så är jag inte mörkrädd längre. Ja, tänk vad rädd hon ska ha blivit och kom ihåg att din pappa kan bli rädd också någon gång i alla fall. Många tisdagskramar till LinnB från Jeremina!