# Förnimma andevärlden Author: Elisabeth-J Vi kan ju förnimma närvaro av andevärlden på många olika sätt, men minns du hur det var första gången du märkte av deras besök? Jag minns bara att jag såg dom lika tydligt som levande människor, jag hade nog önskat att dom hade visat sin närvaro på annat sätt då :) ## Comment 1 Author: Soffe Mitt första minne är att jag såg en ande som en levande människa, men det är inget positivt minne.. ## Comment 2 Author: [Borttaget] En mycket naiv fråga ![Skäms](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") om de ser precis ut som levande människor, tror man inte då att det är det också? alltså innan man har vant sig och lärt sig. Hur visste ni att det var andar när ni såg dem första gången? ## Comment 3 Author: Vibeka Min första förnimmelse var hur det blåste mycket kallt över mina händer och framför mig då jag talade om just den själen  ![Flört](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Så då visste jag bara att hon var där och sa det till den person jag satt och pratade med...Vi är inte ensamma här nu. Ojjjj vad skraj hon lbev Hihihihi men för mig kändes det naturligt jag var i början av 20 års åldern . ## Comment 4 Author: Elisabeth-J Naiv fråga? Kanske det, har inte tänkt så, min tanke var med frågan om man minns första gången man såg eller kände av andevärlden. Att se dom lika tydligt som levande människor gjorde ju givetvis att jag trodde att dom var det också först men ganska snabbt "visste" jag att dom inte var i livet, hur jag visste det kan jag inte svara på, det var nog bara den starka känslan och att det var en telepatisk kontakt, dessutom var det bara jag som såg dom och ibland också min mamma som då bekräftade. Innan jag sa något om dom jag såg så var det jobbigt, jag ska berätta om en sån händelse. Jag var 5 år och vi var hos en släkting, mamma och kvinnan var i köket och fixade med mat och jag satt där vid bordet, det kom in fler "människor" i köket men mamma och kvinnan ignorerade dessa personer och jag kände mig ledsen, tyckte att dom var dumma som inte pratade med dom utan bara med varandra. När vi senare gick hem så frågade jag mamma varför dom inte hade pratat med dom andra, mamma sa då att det fanns inga andra där. Jag stod på mig och berättade hur dom såg ut som varit där och då talade hon om för mig att det var släktingar som inte fanns kvar i livet och att det bara var jag som hade sett dom den dagen. Det var skrämmande men varje gång vi var hos dom så såg jag dessa personer. ## Comment 5 Author: wolfie Jag minns det fortfarande som om det var i går,jag var endast 5 år och "såg" en liten farbror som ville leka kurragömma med mig!Kommer inte i håg om jag nämnde det för någon men jag minns att mina föräldrar sa någonting om att nu pratar hon igen med någon som inte finns!Det är det första minnet jag har.Var dessutom för liten för att förstå.. Nu detta år har jag fått det bekräftat vem denne lille farbror var,han hade bott i det huset som vi bodde i en gång i tiden långt tillbaka! ## Comment 6 Author: annsa Har sett och hört en hel del, men den här händelsen var annorlunda. Jag och en släkting gick till kyrkogården en kväll och skulle tända ljus vid mormors, morfars och min kusins grav. Vi hade hundarna med oss, dom skulle vi egentligen lämna utanför. Men det var sent och kallt och mitt i vintern och det var ingen annan än vi där. Vi var väl lite olydiga och lät hundarna följa med, skulle ju bara ta en liten stund. Jag sa till min släkting, jag skulle vilja veta var min farmors mamma ligger här, alla säger att vi är född på samma dag. Hade inte varit till den graven på 25 år och minns inte var den är. Då hör jag en röst. Följ efter haren. Jag tittar framför mej på stigen och där står en hare. Konstiga är att inte min hund reagerade, hon brukade vara galen i att försöka jaga harar. Jag sa åt min släkting, vi ska följa haren. Den var ett par meter framför oss hela tiden och skuttade hela tiden på stigarna sakta framför oss och tittade bak då o då som för att se om vi kom med. Till slut hoppade den åt sidan på en grav och stannade. När vi kom fram såg jag min farmors mammas namn på graven och haren sprang kvickt iväg. Min stackars släkting blev rädd och sa hu va du är otäck och ville bara hem. Men jag tyckte det var en rätt mysig upplevelse som jag nog aldrig ska glömma. ## Comment 7 Author: Elisabeth-J #5 Jag sa heller ingenting till någon dom flesta gånger men varför vet jag inte, jag vet att det är vanligt att barn inte berättar eller gör det senare och det kanske beror på att man vet ändå att dom inte lever och som barn var det här ganska hyshande, jag fick inte berätta för andra bl.a och då känner man som barn att det är något konstigt vilket inte var roligt att känna. ## Comment 8 Author: [Borttaget] Jag såg dem klart och tydligt som levande människor.Vettskrämd var jag! skrek och gömde mig under täcket.Mamma sa att jag drömde.De fortsatte att komma och jag kunde många gånger vakna på nätterna av att det var någon i mitt rum.Men som sagt jag fick hela tiden höra att jag drömt.. så till sist så hummade jag bara ja till att jag drömt.. Det var liksom ingen mening med att försöka berätta.. ## Comment 9 Author: [Borttaget] Jag vet faktiskt inte, jag har ju haft dem hos mig alltid och trodde ju även otroligt länge att alla hde det på det sättet så på det vise så pratade jag ju inte ens om mina upplevelser med andra människor, det var liksom lika naturligt som att gå på toaletten eller kanske ännu mer naturligt. Jag tror inte att jag såg dem med mina ögon utan det var mer att de fanns inne i mig. Å andra sidan så har jag ju även sett dem som Elisabeth säger och det var ju inget konstigt det heller så tyvärr kan jag inte svara på frågan så bra eftersom det aldrig blev en händelse eller en riktig aha upplevelse. Mina aha har ju kommit på senare år när jag insett att jag med komunikationen även kan styra det hela och hjälpa andra människor, både levande och bortgångna. ## Comment 10 Author: Jane-Lyzell Oj - de har liksom varit med gämt! så långt tillbaka jag kan minnas! Mormor (transfigurerade  sitt ansikte över sitt foto och talade med mig)- mina barn- kompisar:-)(var lika levande som jag själv- tyckte det var märkligt att de hadde samma gamla kläder gämt)  telepatie med våra djur!(var hellre med djuren både levande och andedjur, än vanliga männskor- då djurens kärlek är enorm, villkorslösa kärleken - vilket jag inte kunde känna med någon vuxen ) polterguist fenomen dagligen mer eller mindre! Vänligen Jane ## Comment 11 Author: Choklad Det första jag kommer ihåg var att jag såg en vit "spökhund". Jag vet inte hur gammal jag var, kanske  6 år . Det var mörkt ute och jag och min mor gick hemåt. När vi kom fram till en väglampa så såg jag en hund. Då bad jag att vi skulle stanna för jag ville klappa hunden. Den var helt vit och liksom lyste, och den såg på mig. Men när min mor sa: " vilken hund?" så förstod ja inte... ## Comment 12 Author: Mads Jag minns inte exakt när det var eller hur gammal jag var, de första minnet är en man som står i vår trädgård och tittar in på mig. Vi bodde i det huset från jag var 1 år tills jag var 7 så nån gång där. Efter det har det kommit och gått och är nuförtiden på fullt ös eller vad man ska kalla det ![Flört](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört"). I många år har jag ifrågasatt min mentala hälsa och försökt finna förklaringar, nu äntligen accepterar jag den jag är och välkomnar den delen av mitt liv. Ha en god kväll allesammans ! /Madde ## Comment 13 Author: Blixten71 Jag minns inte exakt hur gammal jag var,men första minnet är att det kommer 2 små "gummor" de kommer in genom dörren och klättrar på väggen som att de hade en stege att gå på,detta upprepas flera gånger. De såg inte ut som skuggestalter utan som oss bara mycket mindre(10- 15 cm) småfolk??.Det dröjde väldigt många år efter det till jag upplevde några fler saker,och precis som de flesta andra här inne funderade jag väldigt mycket över vad det var men till slut så måste man ju acceptera att det inte är några "hjärnspöken". ## Comment 14 Author: [Borttaget] Jag har alltid haft en stark intuition och jag tyckte det var så konstigt när andra inte förstod sammanhangen som jag såg det. Min ena kusin plus en moster och jag hade samma känsla för saker och ting. Ganska skönt. Minns inte riktigt när jag blev medveten om detta. Däremot så var jag runt 17 år när en katt dog och min älskade häst togs bort. Då drömde jag varsin dröm om dem om att de hade det bra och jag var fullständigt övertygade om att så var fallet. Jag har som två olika faser i livet när det gäller andlighet, en som barn och en som vuxen. Mer tydligt i vuxen ålder. Min upplevelse som vuxen, 34 år. En av mina katter hade gått iväg och min pappa hade dött 6 månader tidigare. I sömnen, var vaken på något sätt minns tydligt vad som hände, så åkallar jag min pappa vid namn och ber honom om hjälp med katten, då får jag som en stöt i kroppen utan obehag och jag upplever att jag (inte den fysiska kroppen) min själsliga kropp rör sig som när man skakar en matta, som ljudvågor rör sig. Sedan händer inget mer än att jag vaknar högst förbryllad. Det är mitt första riktiga och klaraste besked jag fått. ## Comment 15 Author: allhealing Jag var sex år när jag frågade min far vad det var för någonting som jag såg ibland när jag blundade. Svaret jag fick var väldigt vetenskapligt och var troligtivs något smuts innanför ögat. Eftersom jag trodde att alla alltid talade sanning så blev jag lite fövirrad av svaret. Jag visste att det jag såg fanns där, det var inget smuts, dessutom ljuger inte någon. Hur går då detta ihop. Svaret stämde inte överens med min egen verklighet men eftersom man som barn har en öppen förhållning till sitt undermedvetna så hade jag förmågan att ändå skapa en verklighet som gjorde att alla fick rätt. Jag släppte ner min fars förklaring i mitt undermedvetna och lät det stanna där. Eftersom det undermedvetna arbetar med en hastighet som är 500.000 gånger snabbare äv vårt medvetna så är det inte speciellt svårt att klara av att hantera en vuxen persons förklaringar på hur världen fungerar. En vuxen agerar från sitt medvetande och klarar bara av att hantera upp till 40 händelser per sekund. Däremot så försvinner ingen information från det undermedvetna och därför ligger alla dessa oberabetade sanningar om hur vi tror att världen fungerar stilla och väntar på att vi ska fiska upp dom längre fram i vårt liv och ta en titt på om det fortfarande är såhär som vi tror at världen fungerar. Förljande har jag förrtått i vuxen ålder. Vad det var jag ser när jag blundade, jo jag ser det som ett hologram framför mina ögon och det gör jag fortfarande. Det jag ser kommer bara fram när allting är lugnt och stilla runt mig. Jag behöver befinna mig helt fokuserat i nuet. Känslan är alltid fridfull och full av en gränslös kärlek. Det är en planet som kan växa och krympa i storlek, den kan vara allt från 2-3 mm i storlek upp till 10 centimeter i diameter. Den är mörk som en natthimmen och på den finns det massor av mörkblå prickar. Jag har när jag gör healing ibland letat efter lösningar inuti denna planeten och det har då alltid kommit fram fantastiska lösningar på hur jag ska hjälpa till med healingen. För att förtydliga mig vad det gäller healingdelen så är det bra att använda följade text för att lugna ner den vetepskapligt baserade delen av detta universum. All form av healing ska ses som ett komplement till den vanliga sjukvården. Kontakta alltid din läkare vid minsta misstanke om sjukdom. Healing är friskvård och ska ses som ett hjälpmedel som kan påskynda läkningen av den process du genomgår. En healer kan inte hjälpa dig i din process om du inte själv är villig att ta emot den healing som förmedlas. Healingen kommer inte från healern, den kommer från din vilja att ta emot healingen. Healingenergin kommer alltid från dig själv. Healern är ett instrument för att hjälpa dig att hjälpa dig själv.