# Berätta..... Author: [Borttaget] Vi är många som haft upplevelser som kan vara rena spökerierna eller mjuka andliga möten med Krafter man knappt vet namnet på. Kanske har du haft riktigt otäcka erfarenheter också....Berätta, det finn så mycket intressant att ta del av, är det vanligt, är det vår vardag? ![Hi5 and Myspace Glitter Graphics: Fantasy](http://i270.photobucket.com/albums/jj98/tggp/fantasy/036.gif) ## Comment 1 Author: [Borttaget] Hmmmm![Obestämd](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") \*S\* ## Comment 2 Author: [Borttaget] Det blev lite fel först....![Oskyldig](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig")![Skrattande](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 3 Author: [Borttaget] Nu är jag med![Skrattande](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Nu ska jag bara klura lite![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 4 Author: [Borttaget] Hej. Jag vill berätta om en ljuskväll vi hade i våran cirkel.Det var Allhelgonakvällen förra året.Och vi hade bestämt att vi skulle ta med ett ljus och så skulle vi tänka på någon som gått över till andra sidan.Då var det en i cirkeln som frågade om inte jag kunde se om jag fick någon kontakt för var och en som i tur och ordning skulle tända sitt ljus och ställa det på ett bord vid sidan om.Ok sa jag lite överraskad,jag försöker. Vad som hände var att var och en fick lite till sig MEN det viktiga här i denna berättelse var att min Guide såg jag som stod längst ner i rummet och bakom på kö så stod flera andar! Detta var första gången som jag har sett,mentalt att min Guide agerade dörrvakt!Min Guide bokstavligen släppte fram dem en och en! Detta tyckte jag var så fantastiskt! Det blev alltså ingen spökhistoria! Kram Marina ## Comment 5 Author: [Borttaget] #4 jamen vilken fin berättelse....tack för att du delar med dig, kunde inte låta bli att fnissa lite...vilken härlig syn och uppenbarelse. ## Comment 6 Author: [Borttaget] #5 Fnissar gör jag också,nu i efterhand,kan inte låta bli att berätta att när detta hände så var jag nog i ett "förvåningstillstånd",för jag sa till de övriga att ser ni dem? Va ser ni inte någonting??? Detta visar hur jag är... så "klok".. Ha ha! Nu vill jag gärna läsa  om flera upplevelser... ## Comment 7 Author: sven-g Ska berätta om min finaste andliga upplevelse, när jag tänker på den fuktas fortfarande mina ögon. Det var en kvinna som blivit kvar i sin sorg, över sitt barns död. Hon märkte inte att hon var död, utan upplevde sin förtvivlan om och om igen. Bredvid bakom kvinnan stod ett barn, den känslan som kändes när barnet tog moderns hand och gick in i ljuset, är obeskrivbar, så nu när jag tänker på detta gråter jag. ## Comment 8 Author: Eija Jag har nog skrivit denna berättelse här förut, men kan ta den en gång till....detta var ett av de mest skrämmande jag har varit med om iallafall..... Jag och min dåvarande sambo och pojkarnas pappa hade nyligen köpt ett gammalt hus byggd  i slutet av 1800-talet...den hade en inglasad veranda med inglasad balkongdel ovanpå....och det var sådana där gamla vackra dubbeldörrar ut till balkongen.... Toaletten vari inte färdigbyggd..så man fick uträtta sina behov på ett utedass på tomten.....den stod vid skogskanten.... Pojkarna var inte så gamla då och den äldsta 6 år och den yngsta var bara 3 år, och vi hade en stor Newfoundlands kille....i köket fanns det en bänkelspis med två plattor och vedspisen fanns kvar så man kunde elda i den med....intill köket fanns det ett litet rum där en Tv stod, och den brukade jag kika på medans jag stod på kvällen och diska.... Som vanligt så hade jag nattat pojkarna och sambon låg oxå o sov...medans jag står o diskar och kikar lite på Tv:n så börja den plötsligt att fräsa och kanalerna skutta om vart annat...hit hör att jag bara fanns tre kanaler då, om jag minns rätt....annars var det bara två... På TV:n däremot fanns det kanalplatser upp till 8 kanaler och det lyste en lampa så man såg siffran på vilken kanal som var på.... Kanalerna växlade iallafall hit o dit och stanna på nummer nio...så jag stanna upp och kika....men....det finns ju bara åtta som sista siffra...jag går och trycker tillbaka till den kanal jag såg på och allt verka lugnt... Jag fortsätter och diska....men då börjar samma procedur igen...och stopp på nummer nio....nu blir jag lite småsur och tror att TV:n har gått sönder, så jag stänger av den....men har en malande tanke i bakhuvudet över varför det blev siffran 9, när det inte fanns med i apparaten... Rätt som det är så kommer min lilla son ner och är alldeles sömndrycken, så jag säger åt honom att lägga sig på köksoffans medans jag har diskat klart, så skall jag bära upp honom till sängen sen.... Jag vänder ryggen emot honom och skall just fortsätta när han lägger ur sig ett gallskrik...jag tvärvänder om och ser hur han sitter på soffan och har fingrarna i munnen och stirrar mot den gamla vedspisen...jag vänder mig om och stirrar med, men ser inget.... Jag skyndar fram till honom och frågar vad det är, men han svarar inte utan bara stirrar på samma fläck hela tiden, så jag lyfter upp honom och då lägger han ner pannan mot min skuldra och verkar somna...nu känns det verkligen olustigt men jag är inte rädd än...tänket inte direkt.... Jag släcker och går ut i hallen för att gå upp, då ligger den stora lufsen till hund framför trappan, och vägrar att resa sig...så jag får kliva över...vilket inte är det lättasde med lillkillen på armen...äntligen uppe så lägger jag honom i sin säng och sätter mig på sängkanten för att oxå lägga mig.... Då börja hunden yla alldeles översiggivet....nej, tänker jag...nu skall han ut oxå....ja, ja...då kan jag oxå gå ut till dasset med innan sängen tänker jag...så jag går ut i hallen och är på väg ner när jag hör att hunden är ute på den inglasade balkongen..... Men...stackarn...tänker jag...har någon stängt ut dig där, så jag får först lyfta undan en säng som vi hade ställt upp emot dubbeldörren tidigare under dagen för vi hade tänkt att kasta ut den sen, för den skulle slängas på soptippen....sen kan jag öppna dörrarna och släppa in hunden.....ingen tanke på att jag hade klivit över honom där nere poppa upp.... När jag ändå var igång så gick vi ner och ut, han var lös för vi bodde ganska så bra för det ändamålet....det var mörkt nu ute, så jag gilla inte att gå till dasset eftersom skogen var bakom, och det gick en skogsstig alldeles intill... Utehuset var ju gammal, så dörren hängde lite på sniskan, så det gick inte att ha den halvöppen för då åkte den igen...därför så sköt jag upp den helt så att jag åtminstonde hade lite koll på ut....precis som jag hade satt mig, så kom dörren farandes med en jäkla fart och stanna halvägs och där stod den stilla..... Jag satt som en staty och höll andan....våga inte röra mig...min tanke var att det måste vara någon som kom igenom skogen på stigen och sög tag i dörren och höll i den nu, för annars så kulle den ha åkt igen helt eftersom den var så sne... Hunden reagera ingenting utan fortsatt på sin egen lilla upptäcktsfärd på tomten...då reste jag mig så försiktigt jag kunde i slowmotion och fick upp byxorna....sen bara sög jag tag i dörren och kasta upp den helt och sprang det fortaste jag kunde och skrek samtidigt på hunden... Som tur var så kom han på en gång så vi kom in och jag drog igen dörren och låste....då jäklar var jag rädd, fast inte en tanke på spöken inte utan mer på en livs levande läskig fuling där ute... Väl uppe i sovrummet, där dom andra sov så sött utom all vetskap om mitt hemska äventyr där ute...jag skulle just lägga mig när jag hör hunden yla igen....jag rusar upp fort och den här gången var han utanför dörren till sovrummet, så jag släpper in han, och då börjar han att vända på huvudet mot dörren och stirra på något.... Då....jäklar kom allt över mig...alla händelserna fick ett sammanhang....nu var jag verkligen rädd...höll hårt i hundens huvud så att han inte kunde vända på sig....jag palla inte för att han skulle bli konstig eller så....så där satt jag på sängkanten och våga inte släcka lyset...till slut så blev väl sömnen övermäktig så jag somna till slut med lyset på..... Vem var det som ville ha uppmärksamhet vet jag inte med säkerhet, men senare vet jag att det var min dåvarande svärmor som besökte oss flera ggr, hon hade nämligen avlidit bara någon månad innan, men hon visa sig för mig och då hände det saker som var till hjälp inte för att skrämmas heller....så jag tror att det var flera andar där..... Och detta var början till en massa saker som hände i detta hus...och jag är en räddhare och vill aldrig mer uppleva sådant igen....detta har gått många år sen och jag har till slut fått bukt med dom som jag säger, dom har förstått hur jag är... så idag är det på mycket diskreta och fina sätt så jag blir inte rädd längre... Det som är lustigt i det hela, det hände aldrig något när min sambo var närvarande förutom när han sov...så han trodde ju inte ett jota på mig...men sen när minsta sonen börja prata med en osynlig kompis...då blev han lite fundersam.... Detta var min berättelse om en av alla saker jag har varit med om i enbart detta hus....sen har jag upplevt andra saker på andra platser jag har bott i..... ## Comment 9 Author: lolloann Jag var 14-15 år och gjorde anden i glaset. Jag visste att några kompisars kompisar hade gjort det och det hade inte slutat så roligt. Men det var vad som pratades. Jag vet fortfarande inte om det stämmer. 2 tjejkompisar var med, för visst skulle vi testa. Vi frågade såna frågor som hur många barn vi får, ska vi gifta oss, är den kär i mig osv.  På frågan om jag skulle gifta mig så visade anden i glaset svaret på nåt helt annat.  Eller det var inget svar heller. Han började berätta om vad en klasskompis till min syster ville vi skulle hälsa hans anhöriga. Klasskompisen till syrran hade omkommit i en trafikolycka tidigare. Vi kallar honom Stig. Det var alltså inte Stig direkt som pratade med oss. Anden sa att: Stig vill att ni hälsar... och så det han ville. Men efter en stund så blev det  jag- form. Han berättade mycket om vad vi skulle säga, hälsa och framföra till vänner och speciellt hans mamma. Jag behövde inte fråga nåt utan glaset gick fram och tillbaka över bokstäverna och bildade flera meningar.  Till slut sa han: Nu orkar jag inte mer, och glaset gick saktare och saktare. Mina 2 tjejkompisar förstod ingenting till att börja med. De hade ju inte hört frågan jag viskat i glaset. Och sen när orden började bildas så fick dom ju inget sammanhang på vad jag skulle kunnat fråga heller. Men förmodligen så kunde jag berätta lite medans glaset vandrade omkring. Vi provade anden i glaset några gånger till efter det här men det fungerade aldrig mer. Glaset rörde sig inte det minsta. Tyvärr så framförde jag heller inte hälsningarna. Jag tordes nog inte. För vem skulle tro mig. ## Comment 10 Author: [Borttaget] Oj, vilka berättelser....sitter här i min ensamhet och läser... och **Eija** jag blir lite smårädd när jag läsr det du skriver, jag hade nog också somnat med lampan tänd. **sven-g...**kan förstå vilken känsla du kände...helt underbart att få uppleva något sådant. **lolloann**...ja se anden i glaset kan också vara en seriös källan till bra budskap och kontakt även om det inte är att rekommendera...verkar som om du hade en fin upplevelse. ## Comment 11 Author: stina63 Mycket intressant de ni berättar om. Jag själv har också varit med om händelser som är lite svåra att förklara. De som jag ska berätta om nu hände för ca 8 år. Jag satt och tittade på en film på tv och det blev reklam. Mitt i reklamen så började tv snöa,, myrornas kring som ni vet. Typiskt tänkte jag tv har gått i sönder nu. Men så ändrades bilden plötsligt. Mitt i tv rutan i myrornas krig kom där fram en öppning av ljus. Den blev större och större och tillslut så var bilden framme igen. Jag satt där och tänkte konstig reklam där dom avbryter mitt i en reklam och börjar med en ny. Där i mitten sitter en mycket vacker kvinna i benen i kors, Ljus lång klänning eller vad man ska kalla de och långt hår. Runt henne  i rummet var det bara ljus som hon satt i ett ljust rum. Hon satt där och säger något. Men jag reagerade inte vad hon sa. Sen försvann hon och myrornas krig kom tillbaka igen och reklamen som var från början kom tillbaka precis där det slutade. Det hela höll på högst 5-10 sekunder och jag satt där hemma och undrade vad det var för något som jag såg. Tänke nu får jag sitta här och kolla hela kvällen för att se om kvinnan kommer tillbaka med reklamen. Men den dök aldrig upp igen. Jag har funderat många gånger på denna kvinnan som jag såg på tv. Och det ända som jag har fått fram är att det var ett budskap från andra sidan. Kan hända att det har varit från en av mina guider. Jag antar att jag har varit mellan våra världar under ett par sekunder. Eftersom den reklamen jag såg från början började igen där det slutade. Som om inget hade hänt. För jag har varit med om de för en tid sedan hemma hos mina föräldrar. Kram Tina ## Comment 12 Author: Mads Jag har skrivit om en upplevelse i min blogg här på ÖN. Men det finns ju många att berätta om. Tror första gången jag såg var i min första lägenhet som jag delade med min dåvarande sambo. Han var också mottagligt och vi hade aktivitet såsom att vi kunde komma hem så stod kökskranen på fullt ös, vi hade ju inte glömt den så. Kläder låg framme på sängen fint vikna som ingen utav oss tagit fram, sovrumsfönstret fick vi gå in och öppna flera gånger varje kväll då det stängdes så fort vi gick ut därifrån. En dag när vi skulle iväg så satt jag & tiddae på tv och stängde den för att gå och ta på mig ytterkläder, när tv:n släcktes så speglades hallen i den då vi hade släckt i vardagsrummet i övrigt. I tv:n kunde jag se att en kvinna med längt ljust hår, svart klänning går i hallen. Jag blev så rädd då så jag sprang in och satte mig i knät på sambon som satt på toaletten ![Obestämd](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd"). Numera är jag inte lika rädd..![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 13 Author: Eija Sitter här i natten och läser om era berättelser, jisses vilka grejer ni har varit med om oxå...det är så intressant att läsa dessa berättelser.... Nu måste jag berätta en liten grej som jag upptäckte idag...kanske inte något ovanligt, men för mig var det en häftig och ovanlig sak..... Det är så att jag fick en Orkidé i present när jag kom hem från sjukhuset efter en bypassoperation av hjärtats kranskärl för 1 år och 9 månader sen....och denna vackra Orkidé har blommat ända sen dess varje dag med lila stora fina blommor...(jag fick lila för att jag älskar den färgen). Och idag när jag prata med min dotter i telefon så tittar jag på blomman och får se att dom två nya knopparna har slagit ut....men dom är inte lila utan blodröda.....jag blir alldeles mållös, och säger det till dottern.... Då berättar hon att hon har hört talas om att vissa blommor kan ändra färg, beroende kanske på vattningen eller jordbytet..... Men det hör hit att jag har inte ändrat något med denna Orkidé, och den står på samma plats sen jag fick den.... Undras vad detta kan betyda, jag sa till dottern på skämt, att det är ju jul snart så den ville väl hänga med och ändra till julens färg...