# Åni 20år idag Author: [Borttaget] **Veronica (Åni) är en tjej som jag lärde känna när jag började på "Barn och fritid", på Rinmangymnasiet, den** _**16 augusti 2004.** _Hon satt bredvid mig den första dagen. Alla i klassen var mer eller mindre nervösa. Det var nog det första intrycket man fick den dagen. Jag och Åni hamnade i samma grupp under en övning. Vad övningen handlade om har jag inte en aning om. Jag kommer ihåg att jag tyckte om hennes sätt att skriva "V" på, och sa "Vad fint du skriver". Jag har för mig att hon log lite osäkert och sa, Tack! På lunchen träffade vi Ånis kompis Emma. Kommentera inte detta, snälla! Emma säger att vi träffades vid sofforna i korridoren och jag säger, i matsalen. Men mitt första minne från Emma är i alla fall i matsalen med Jenny. Emma gillade jag! Vilken nallebjörn och med humor. I love it!  Sen den dagen hände jag och Åni ihop. Jag undrar hur många det var som sa att vi satt ihop. Åni är glad (annars skulle jag inte ha öppnat mig för henne, överhuvudtaget) och omtänksam. Hon vet vad hon vill - och när hon är på det humöret, vågar jag sällan säga åt henne. En bra och en dålig sida hos henne och kanske även hos mig. Haha! Åni är också en mycket förstående person (eller inte... haha) som hjälpt mig mycket genom mina "små kriser" i livet. Hon är bra på många sätt - men ibland är hon och jag helt olika. Men det är kanske det som är vänskap? Något som verkligen kan få mig att backa är Ånis humör. Då vill jag inte vara närvarande. Eller när hon har lagt sig i mina vänner och f.d. vänners liv och börjat analysera dem, medvetet eller omedvetet. Då får jag total spunk!! Men när jag har smält det så vet jag att jag är precis likadan själv - lägger mig i sådant, som jag inte alls har med att göra när gäller andra människor liv. Men mitt i allt detta så är hon, Åni, och jag tycker om henne för den hon är. Skulle jag få frågan om det roligaste minnet med Åni, så skulle svaret utan tvekan bli "mååånga". Vi har skrattat mycket tillsammans, och gråtit om sanningen ska fram. Men om jag var tvungen att välja ett så skulle det bli Göteborg. Allt var totalt upp och ner enl. min mening (inte så konstigt då vi samarbetade tillsammans med Lotta som driver företaget UppåNer). Det var min första resa på egen hand, så pass långt hemifrån. Mamma låg på sjukhuset med magsår och vi visste inte om hon skulle överleva, en nervös pappa som inte var helt säker på om han ville släppa i väg "sin lilla prinsessa" med tåg så långt bort - som vi försökte lugna så gott det gick men det blev väl bara värre, antar jag. Vi skulle ta eget ansvar för pengar, tider, m.m. och framförallt oss själva. Jag kan inte låta bli att tänka "Hur fan lyckades vi?" Men mitt i allt så hade vi skitkul och lärde oss massor. "Det gick ju kämpefint!", sa vi efteråt (Vi satt bredvid två norska tjejer på tåget som sa så, och det lät så kul tyckte både Åni och jag) Det tråkigaste man kan tänka sig när det gäller mig och Åni är när vi var så trötta på varandra av någon anledning så vi varit nära på att ge upp allting. Det har nog hänt många gånger även om vi inte sagt något. Det absolut bästa med Åni är att hon funnits tills hand i alla lägen (nästan i alla fall), när jag har behövt henne. En Åni, en Cola/Fanta och en muffins, då är livet fulländat när livet känns piss i min värld. Åni har också en pissdålig humor men som jag ändå skrattar åt.  "När jag blir stor ska jag bli psykologog.... Eeh.. psykolokåt.... Ehh... nej! Psykolog".. och visst ska hon det. Hon kommer att behövas därute. Kramar din vän, Iza Ånis favorit låt xD ## Comment 1 Author: Eija En lång presentation av din vän och förhoppninsvis får ni även ett långt liv som vänner tillsammans...... Grattis på födelsedagen till dig Åni.....kram/Eija