# Rädd för spöken-nääääää!! Author: Trisha Många gånger har jag fått frågan om jag aldrig är rädd för andarna och det mediala. Mitt svar har varit likadant genom åren - nej, jag är aldrig någonsin rädd för dem. Där finns det en respekt som tydligen åtföljs när man inte bor i en människokropp - dom måste följa den fria viljan. Om jag vill sova ifred, så får jag det. Om jag inte känner att jag är mogen att hjälpa dem vidare som inte hittar ljuset och kan vara lite stökiga, så kan jag säga ifrån och det gäller. Däremot är jag rädd för människor. Många av dem i alla fall. För jag kan inte förstå vissa syften och vad det är som driver vissa. Ibland är det helt enkelt så att man får konstatera att en del bara vill illa. Det finns inget annat syfte. Även om dom klär in det i något annat, som att dom ska "rädda världen" från vissa som dom får något agg till. Jag har haft så många fina möten här på ÖN och det ger så otroligt mycket det vi utbyter här. Bortsett från vissa små trådar och inlägg. Har så många gånger genom åren varit på vippen att sluta helt med mediumskapet för att det är så mycket skit som pågår, verkar dra fram det värsta i många. Men det är hela tiden det fina i det mediala som får mig att vilja vara kvar, att kanske kunna bidra med något som får oss att bli fler som vill något annat, som ser vilken sanslös gåva det är att bjuda in det som kallas det övernaturliga. Elisabeth bjöd in mig när jag var på väg tillbaka efter ett avbrott i mitt liv, något som jag är så tacksam för. Tänker fortsätta att vara kvar här på ÖN, även om jag sett att det finns motstånd. Kanske vi kan få ut något av sista tidens beska medicin och om vi alla hjälps åt så kan vi fortsätta vara ett växande forum för människor som vill fortsätta utveckla den balans det blir när man förstår att vi består av en själ som är oändlig och vis och som längtar efter att få uttrycka sig i den kropp vi bor i. Även om vi läst och hört om den här tiden och att det ska vara stökigt mellan människor, så tappar vi andan i alla fall ibland. Kan bli så när vi helt enkelt inte förstår varför. Det här är ett härligt forum och ger vi oss katten på det, så kan det till och med bli ännu bättre efter dessa erfarenheter. Bra intressanta trådar och artiklar, inlägg från er här på ÖN där ni verkligen uttrycker vad ni tänker och tycker, men där vi totalt skippar personliga åsikter om varandra. Låt oss göra skillnad på åsikt och person, så att alla kan känna sig helt fria att skriva sina tankar utan rädsla för negativa kommentarer om sig själv som person. Låter lite allvarlig, jag ser det... Men det har varit lite ledsamt, det erkänner jag. Ska finna glädjen och kreativiteten igen, måste bara andas lite först. ## Comment 1 Author: Elisabeth-J Jag håller med dig Elinor, det är männsikor som skrämmer och inte andarna :) Det är svårt att förstå ibland och man blir ledsen men ledsen blir jag mest för deras skull och inte för min egen, för man ser så tydligt vad den egentliga orsaken är och det är synd att man inte tar hand om sig på bättre sätt än att ge ut sina känslor på andra. Men det är lärdomar och utveckling så man får se det positivt! Du är en glädjespridare och du skriver så otroligt mycket fint och tänkvärt som betyder så enormt mycket för så många Elinor och det ska du ha en jättestor eloge för och vi är många som tycker så mycket om dig för den du är, oavsett om du är medium, författare eller bonde ;) Det är Elinor vi gillar! Du är en sann vän dessutom och dom växer inte på träd :) Kramisar!!! ## Comment 2 Author: hinzidi det samma har jag också tenkt, Trisha. At detta som har händt nu i helgen faktisk kan vara med på att styrka og knytta forummet ennu betre :) en annan sak jag har tenkt på: Trisha, du får större og större utmaningar, fordi du er på et punkt i din sjelsutvikling i detta liv...hvor det faktisk skal kreves av dig och din kraft att få nåt at bryna sig på-  helt på nivå med var du befinner deg i utrustningen din. HUR ska "man" prova deg? jo, du har nog fått några eksempler på det nu. (jamför historien din du har lagt ut) det som har händt på forummet, viser vel inte akkurat stora utmaninger i den forstand, men kanske mer en möjlighet (enda en) att inte vika från sig själv, til tross for hets och diverse annat. nån henviste til Jantelagen her ett sted. Jag må innrömme at jeg måtte humre litt for meg själv då. HVEM har fått känna på jantelagen i hälgen? Det er dom som blev forsökt hetsade her inne. ## Comment 3 Author: Trisha Kloka ord Hinzidi. Inte vika från sig själv och inte gå in i offerroll. Tack för uppmuntrande ord!! ## Comment 4 Author: [Borttaget] Ja du människor kan verkligen vara skrämmande ibland! Men jag är så glad över att läsa dina sunda och naturliga inlägg/svar.Det övernaturliga är ju inte/ska inte vara skrämmande.Jag tycker om det enkla sunda bondförnuftet,inte det här hysteriska skrikande och skrämmande som visas i vissa TV program mm. Sen det här med skrämmande männsikor det är inte lätt det ska gudarna veta! Men ändå så måste vi försöka skita i det! Men doch dem ska ge fan i att ge sig på ens barn eller hund! Kram Marina ## Comment 5 Author: mommo Fast jag är nog lite rädd jag...  Jag har upplevt en del avlidna anhörigabesök och så kan ibland min guide dyka upp där i mörkret, fast han också kan komma på dagen. För mig kan detdär mörkret bli ganska påtagligt ibland. ## Comment 6 Author: Cristine Till dej Trisha som sätter mina tankar i pränt som jag inte fått gåvan att uttrycka. ## Comment 7 Author: I-am Hej Trisha! Jag tycker du har lyft forumet helt otroligt sen du kom in. Jag har varit medlem förut, försvann ett tag och nu tillbaka igen. Din kunskap och det du har varit med om är för mig helt fantastiskt att du vill dela med oss. Men jag har kommit till en point där jag inte låter andra människor skrämma mig. Det har jag haft tillräckligt av det i min uppväxt. Nu är jag inte lika "offentlig" som du är. Men man får nog betrakta de här människorna som rädda och avundsjuka. Jag tror att alla skulle må bra av att lätta på sina hjärtan ibland, dela med sig av det som har varit tufft. Det är ju då man bearbetar det på riktigt.  Det är ju lätt för mig att klippa med folk som jävlas, dom vill jag inte ha kvar. Men tänk så här. När man har fått den kunskapen (vilken är hur stor som helst) så får man försöka sätta sig "över" de människor som inte har kommit dit, än. Som kanske aldrig kommer komma dit du är. Man måste försöka vara förstående (och det är ju kul i en vecka ;) Jag vet inte vad jag ska säga, det är så sorgligt att se dessa bittra människor som inte har hittat sig själva än. Frustrerande. Men du/ni som jobbar som medium. Herregud vilken lycka att hjälpa folk att få kontakt med människors avlidna. Jag vill ge er en eloge för det ni gör. Det har iallafall betytt så mycket för mig. Tack för att ni finns![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 8 Author: Trisha Tack alla! Idag ska det bli härligt att "jobba" (ser ibland inte mitt jobb som jobb, mer som en härlig kick jag får). Skrattar när jag läser Elisabeths om bonde - haha, har faktiskt tänkt tanken. Men eftersom jag är usel på traktorer får jag väl vara med i bonde söker fru. Om nu någon bonde vill ha en dinosarie! Bakar i och för sig väääääldigt goda bullar, det kanske är ett plus..? Skämt åsido, härligt när känslan kommer tillbaka efter något som tar lite känslomässigt. Blev mest upprörd eftersom en jag älskar så högt blev indragen. Men, men - det är ju livet. Du mommo - kan du inte ta kontakt med någon medial person som kan hjälpa dig våga ta kontakten? Min erfarenhet är att andevärlden många gånger kommer nattetid, när vi har gåvan inom oss men inte gör så mycket av den utan fortsätter med det "vanliga" livet. Då kommer dom när vi är avslappnade, d v s när mörkret faller och vi går in i vila. Min mörkerrädsla som jag hade hela livet, försvann i ett trollslag när jag började utveckla det jag hade inom mig. Kanske inte funkar för dig, men en tanke i alla fall.... ## Comment 9 Author: [Borttaget] Jag är varken rädd för människor eller andevärlden då vi egentligen nästintill lever i symbios med varandra, jag slutade vara rädd för människor för några år sedan av olika anledningar då jag bestämde mig för att ta tag i rodret själv istället för att låta mig hunsas! Jag håller fullständigt med hinzidi, jag kommer aldrig sätta mig som ett offer och jag kommer aldrig tiga då jag ser eller känner att något far illa oavsett om det berör mig själv eller framförallt när det gäller min näste..... Jag har under mina 40 år varit "offer" allför många gånger för att försätta mig i det igen och kommer aldrig mer stilla tiga då jag ser eller känner det som bara gör oss illa. Jag tror inte på att sticka huvudet i sanden och rida ut stormen, det fungerar för tillfället men tyvärr bara för en kort stund. Nu tycker jag att vi hämtar nya krafter och närande energi, förhoppnings vis kommer vi att bli både gladare och starkare :) ## Comment 10 Author: [Borttaget] Du? Rädd för andevärlden?... tjena - då är jag Kalle Ankas moster i såfall... :) Det är människor som skrämmer i såfall som sagt. Jag var ju lite rädd för andevärlden förut men den rädslan har kommit över för läänge sen och det ju tackvare dig. Fast jag tror jag var lite rädd för dig i början, på första sittningen, men barnet inom mig sa efteråt, "Henne är inget att vara rädd för, hon är ju dööööhäftig ju... (ursäkta vitsen... hehe) Kramis