# ATT VARA MEDIAL Author: Zedd75 ATT VARA MEDIAL =============== Att vara medial och ständigt ha andra sidan och knaka på. Det kan oftast var väldigt på frestande. Framför allt om man är ganska ung och inte förstår vad det beror på. När man tror att man börjar ta sin och förstånd och har börjat lev liksom en dröm värd och man är i tonåren och bar vill ha kull. Ja det var ungefär så det börja för mig. Börja ungefär ordentligt när jag var 14 - 15 år. Men allt efter åren gick så blev den mediala sidan allt mer på frestande. När man börja var med om saker som bar fans i fantasy böcker. När man börja känna sig att man levde i två värdar. När varige dag var en utmaning. När allt bar blev värre och värre och man tolka alla budskap fel och allt var kaos. När man grät sig till söms nästan vare natt och bad till gud att det skulle sluta eller nar man funderade på ta sitt liv för man hålde på och bli tokig. Ja det är ungefär det jag har upplevt i över 15 år och lite till. Men så kom dagen då jag träffa ett seriöst medium som hjälpte mig att stänga ner. Den dagen var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. Ja den dagen bestämde jag mig för att aldrig mer koppla upp mig eller ha kontakt med andevärlden. Det har ju gått så där. Ja det börja med att jag börja leka med tro kort. A tänkte jag en kortlek kan ju inte ha med andevärlden att gör. Rätt som det var så öppnade jag mig igen. Ja i fem års tid har jag försökt att lägga det medial på hylla men misslyckas gång på gång. Sista gången var när jag flytta in till Borås. Så börja syrran tjata att jag skulle in på Ön och titta. Så Nu vill jag ta och tack alla er på Ön för all hjälp och ni har hjälpt mig att fata ett viktigt beslut. Att lära mig och leva med andevärlden. Så i går besluta jag mig att gå en del kurser och så. Så tack en en gång alla ni på Ön ni är underbar mänskor och tack till min underbar lilla syster som lura hitt mig . Till sitt vill jag säga ett par ord till er alla som är unga och som frågar gång på gång hur gör ni MM. Ni ska var glada att inte andevärlden kackar på i förtid. Tro mig jag vet. Det är inte alltid så spände och kull som det låter. Om man inte förstår sig på det eller vet vad man sysalar med så är det ett rent hälvet. Lite om min historia om andevärlden.         Med vänlig hälsning Zedd75 ## Comment 1 Author: Jane-Lyzell Tack Zedd för din berättelse - känner igen mig:-) Härligt att du kommit till beslutet att utveckla din gåva - du ska se att du från och med nu börjar se gåvan med andra ögon - fast - det är alltid två sidor på ett mynt - men det vet du ju redan! ta det varligt -vännen! skynda långsamt! Vänligen Jane ## Comment 2 Author: Opal Tack för att du delar med dig. Jag önskar dig Lycka till på dina kurser. ## Comment 3 Author: hinzidi takk for at du delte, og grattis med valget! :) ## Comment 4 Author: [Borttaget] Tack Zedd, du har så otroligt rätt i det du säger att vara ung och ha andevärlden utanför hela tiden! Ävern om man är ung och väldigt mogen så finns det vissa bitar som man inte ska hantera som barn, de kan vara alltför traumatiska. ## Comment 5 Author: xinluo Tack för att du delar med dig och lycka till i framtiden med dina kurser ## Comment 6 Author: Eija Jag tackar dig oxå för din fina berättelse, och vad härligt att du kan få bukt med det nu, kan tänka mig hur jobbigt du har haft det...vad skönt för dig att bli omhändetagen av proffs som hjälper dig att utveckla dina förmågor istället. ## Comment 7 Author: mariaef Tack för att du berättade, Zedd! Jag känner så väl igen mig. Jag vet hur det känns när man är tonåring och känner sig skvatt galen för att man inte är som kompisarna. Jag var t.o.m rädd för att folk skulle märka på mig hur tokig jag var, ja att jag hade en skruv lös...hahaha. Jag var mycket sparsam med att berätta. Men hur mottaglig jag än var, tror jag inte det hade varit bra för mig att påbörja någon utveckling i så unga år. Man behöver leva ett vanligt liv bland människor innan man öppnar upp för andevärlden...Så tycker jag. ## Comment 8 Author: Anna-H-K Tack för att du delar med dig Zedd!Du har ju det "grundläggande" oxå...välvilligt sinnelag,du visar godhet & du har Kärleken!Önskar Dig all lycka på Din väg! Kram Anna ## Comment 9 Author: Britt-Marie **Tack för att du delat med dig av din historia som du gått igenom.** **Kram / Britt-Marie** ## Comment 10 Author: Zedd75 Tack på er själva som har visat mig vägen MVH Zedd75 ## Comment 11 Author: Lazarus Alla beskriver hur jobbigt det är aatt vara medial...men jag undrar vad det är som är jobbigt..alltså konkret...hoppar det andar omkring er? ...eller har ni olustkänslor eller vad är det? ## Comment 12 Author: mariaef #11 När man är ung och kanske inte vet vad det är som händer runt omkring en, är det nog lätt hänt att man blir rädd. Rädd för spöken, rädd för att man håller på att bli tokig osv... Man kanske t.o.m tror att man är orsak till olyckor eller dödsfall, bara för att man fått ett varsel om det. Det kan kännas som att man bär ett ansvar och måste förhindra att det sker, och när man inte kan...ja, hur känner man sig då?! Många kan också känna av andra personer, dennes smärta, känslor osv..., Vilket kan vara svårt att hantera om man inte vet varför... Jag själv har t.o.m trott jag var hypokondriker, tills jag började se ett samband...:) "...hoppar det andar omkring er?..." \*skratt\* Ja, så kan det nog kännas ibland, men inte så ofta nu som t.ex i tonåren. Men, som jag tycker, jobbigt är det nog bara tills man förstår vad det handlar om och, antingen stänger sig helt, eller börjar utveckla sig. ## Comment 13 Author: Zedd75 tack #12 för svaret.  satt och fundera på hur jag skulle svar på den fråga.  Är lite svårt och förstå tro jag när man inte har upplevtdet själv. MVH zedd75 ## Comment 14 Author: mariaef #13 Så sant! Det är ju bra att man frågar...![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 15 Author: Lazarus Jag har upplevt lite olika saker fast mest i drömlika tillstånd..saker som åker i backen av olika orsaker o sånt...hört röster har jag gjort nån gång ...utanför kroppenupplevelser också...så jag är inte ironisk mot er...utan kanske nyfiken eftersom jag kanske inte sett sambandet...så det var äkta seriös nyfikenhet.....Men det förstod ni väl \*L\* ## Comment 16 Author: PernillaW Jag har ju känt mig lite rädd och desperat; se tidigare inlägg under rubriken personligt/hjälp, men min rädsla har börjat avta. Jag har min pappa hos mig, eller snarare på eller i kroppen...vet inte riktigt själv, under i princip all min vakna tid sedan fredageftermiddag. Det strömmar hela tiden energi i de olika chakranpunkterna. Utöver detta känner jag av tryck i varierande styrka på ryggen. Ibland känner jag av ett lätt tryck över/på huvudet och det slår lock i öronen, precis som i en tryckkabin. Jag behöver inte anstränga mig för detta-kan prata i telefon, läsa eller titta på tv etc. utan att känslan avtar. Tom när jag satt på tåget med fullt med folk runtomkring mig kände jag lika starkt! Enligt Anette (Mediumet) kommer jag att både kunna höra och se pappa utan att göra nåt särskilt...Jag är spänd av förväntan. Jag kommer dock träffa Anette denna vecka för vägledning när det gäller att stänga av och på. Jag lyckas uppenbarligen inte här-även om jag tror att jag numera är ensam på toaletten..  Idag hände något fantastiskt under arbetstid och efter arbetet-detta fick mig att verkligen bli övertygad om att det är pappa som är hos mig- Jag kände mig väldigt frusen av mig, ni vet den där känslan av att vara "frusen in i märgen"; då jag plötsligt känner att det strålar av värme, ja nästan som att sitta mot ett värmeelement, rakt in i en viss punkt på ryggen. Jag upplever en otrolig känsla av kärlek och trygghet och blir väldigt tagen känslomässigt. Jag ber min kollega att känna efter om hon kan känna temperaturskillnad på olika områden på ryggen, vilket hon kunde. Det var sån påtaglig skillnad att hon tyckte det var konstigt...Efter arbetet blev jag i princip omkramad. Det var som att en levande person hade suttit bakom mig i soffan och omfamnat mig. Ja, nu väntar jag bara på att få bilder i huvudet eller/och kunna höra honom. Ska snart på kurs med Terry Evans för en second opinion. Jag har som sagt inte riktigt kläm på varför jag får en sådan rivstart på min första fysiska kontakt med andevärlden. Jag har inte ens mediterat en enda gång i livet. Enligt mediumet är det för att jag bett om det. Låter ganska simpelt med tanke på vilken energi vissa lägger ner, meditationsövningar och kurser etc. Det skulle vara intressant att läsa om era erfarenheter av just fysiska fenomen, dvs när ni sas haft en "inneboende" anhörig som inte är en jordbunden ande. ## Comment 17 Author: mariaef #15 Jadå, ingen fara på taket![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif)