# Vad är andlighet för er?
Author: Dravcena

Jag vet inte om det har funnits ett sådant här ämne tidigare, men jag chansar på att det inte gjort det. =)

Jag läste i en tråd om "andlighetspoliser" som kommer in och säger hur man ska vara som andlig. Jag kanske är en av dem som uppfattas som en sådan ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif), men jag säger inte hur man _ska_ vara - bara vilka mina **egna** tankar och förväntningar är på en människa som lever och arbetar i kärleken och ljusets tjänst. Jag läste också någonstans "vi som vill leva andligt (på riktigt)" och jag undrar - vad är på "riktigt"? För att få en större förståelse för hur andra tänker i den här frågan tänkte jag att vi kunde diskutera frågorna:

\* Vad är andlighet för dig?

\* Vad betyder andlig utveckling för dig?

\* Hur vill jag leva i kärleken och ljusets tjänst?

Jag får väl lov att försöka svara först då, även om det inte är lätt för det här är stora frågor.

Andlighet är för MIG en tro- eller vetskap om en högre makt/Gud/andevärlden, ett sammanhang större än mig själv och tiden här på jorden. En vetskap om att det finns kärlek runt omkring mig hela tiden och att jag aldrig någonsin är ensam. En vilja till att leva- och göra gott för andra människor och att se andra människor som en del av det stora och inte bara som en enskild människa.

Andlig- och personlig utveckling går hand i hand för mig - det finns inget antingen eller. De allra flesta människor utvecklas personligt och andligt från tiden då vi föds tills dess att vi dör. Jag är inte samma människa som när jag var tjugo år. Jag är inte lika tvärsäker på allt längre - "ju mer jag lär mig desto mer inser jag att jag inte kan." På vägen har jag också lärt mig att ha mer förståelse för andra människor - förståelse för att vi är olika på grund av arv och miljö (och själ) och därför har jag lättare idag än tidigare att respektera andra människor, deras sätt att vara och deras tankar.

För mig handlar det mest om att lyssna till sitt hjärta (till själen) mer än att lyssna till förnuftet och vad andras åsikter är. Att lyssna inåt för att veta vad som är rätt just för mig. Det handlar om att hitta sin inre styrka och att våga gå sin egen väg. Att våga stå upp för sig själv- och för andra trots att det stormar hårt där ute, just för att jag kan lita till min inre styrka och att jag försöker lyssna på mitt hjärta. I takt med att det här sker hittar jag min intuition, någon kanske hittar sin förmåga att heala och någon annan kan kanalisera änglar. Men man måste inte ha någon sån här förmåga för att påbörja en andlig utvecklingen, vara i mitten av den eller ens i slutet. På jorden vandrar mänskliga änglar med en underbar själ och personlighet som kanske till och med inte tror på någonting.

Hur vill jag leva i kärlekens och ljusets tjänst? Jag vill ge trygghet till andra människor och hjälpa dem som vill ha min hjälp. Jag vill kunna fömedla min tro på att kärleken finns runt omkring oss och att livet inte tar slut vid döden. Jag vill stå upp för mina medmänniskor - kämpa för andra när jag tycker att de behöver min hjälp, jag vill kunna säga ifrån när jag tycker att det är rätt att säga ifrån. Jag vill skapa "en bättre värld" även om det så är i det lilla. Jag vill respektera andra människor, försöka förstå varför de gör saker på sitt sätt eller varför de säger som de gör - men jag vill också ha rätten att stå upp för det jag tror på, det som jag känner är rätt. Jag vill respektera moder jord och den högre makt som jag tror på och använda den "gåvan" jag fått på ett respektfullt sätt.

Skulle ha kunnat skriva så mycket längre, men jag skriver tillräckligt mycket ändå. =)

## Comment 1
Author: DorisDay

#0 Dravcena: ...De allra flesta människor utvecklas personligt och andligt från tiden då **de** föds tills dess att **vi** dör.

Hur hänger det ihop?

## Comment 2
Author: Dravcena

#1 ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) En riktig ordentlig tankevurpa och ett rejält skrivfel.

## Comment 3
Author: BranDuir

Ja du vännen....kunde ju inte sagt det bättre själv....

## Comment 4
Author: mimmizenobia

Ja visst det låter bra och vi vill ju gärna leva upp till det.Men......då gäller det att träna sinnet.

Systematisk psykisk träning,att åstakomma en äkta inre förvandling genom att avsiktligt välja och fokusera positiva mentala tillstånd och motarbeta negativa mentala tillstånd-är möjligt tack vare hjärnans speciella struktur och funktionssätt.

Vi föds med en hjärna som genetiskt har vissa instinktiva beteende inprogrammerade,vi är mentalt,emotionellt och fysiskt förberedda för att reagera på omgivningen på sätt som gör det möjligt för oss att överleva

Hjärnan är också anpassningsbar,den kan utforma nya mönster nya kombinationer av nervceller och signalsubstanser som reaktion på nya intryck nya tankar och erfarenheter.

Denna förmåga att förändra signalvägarna i hjärnan tar liksom lite tid ,mycket träning i att (tänka andligt)och få hjärnan på så sätt att instinktitivt bete sig efter den nya inprogrammeringen

Det är lätt att tänka hur man skall leva i andligheten och kärlekens tjänst men när det kommer till handling så tar hjärnans instinktiva överlevnadsbeteende över.

Har vi då tränat lite självdisciplin så kanske vi klarar de första fallgroparna.

Själen då,jo det är den som ger signalerna att vi skall börja vårt arbete med att BLI mer andliga.Vägen är lång och vi är alla i olika stadier i utvecklingen.

Vill med detta bara säga att det inte är så enkelt att leva upp till de förväntningar som finns på de som vandrar på den andliga vägen.

## Comment 5
Author: Dravcena

#4 Självklart har du så rätt, så rätt. Att reagera instinktivt eller medvetet är inte heller "oandligt", ofta är det kanske mer "andligt" att reagera än att _inte_ reagera. ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif)

När jag skriver vad andlighet är för mig & hur jag vill vandra på den andliga vägen så beskriver jag hur jag VILL vara och göra, inte hur jag ÄR. Jag vet också att vi tänker annorlunda om det här ämnet. En del tycker att andlighet och att gå den andliga vägen innebär att man ska älska alla människor, det tycker inte jag - däremot vill jag gärna jobba för att _respektera_ andra människor. Vi har olika åsikter och ibland kan jag bli rejält arg i en diskussion och "flippa" ur och det där med respekten far all världens kos. ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) 

Jag har kanske lite mer förväntningar på "andliga" människor än på andra - liksom jag har högre förväntningar på mig själv. Jag _vet_ att alla människor bara är människor och så ska det också vara. Alla är vi människor - med biologiska och miljömässiga faktorer som påverkar oss och jag menar inte att vi plötsligt ska bli små _mesiga_ intetsägande människor som älskar hela världen bara för att vi vill gå den andliga vägen.

När jag säger lite högre förväntningar så menar jag......ja, vi kan ta inom religionen t.ex. Jag förväntar mig att en man eller kvinna som predikar om Guds kärlek och vår skydlighet att älska vår nästa såsom oss själva INTE ska våldta kvinnor och barn, INTE ska döma människor som inte lever just som de, INTE ska misshandla sina barn eller begå övergrepp. Men när jag fanns i den här världen som barn, märkte jag att sällan döms det så mycket som där. Jesus sa ju: "Den som är utan synd kastar första stenen."

Detsamma är det inom "nyandligheten" eller vad man nu ska kalla det. Det pratas mycket om kärlek och ljus, att vi alla är en och densamma och ändå så finns det så mycket intolerans mot oliktänkande människor, jag har sett en hel del avundsjuka och dömande och "säg inte något kritiskt om mig-mentalitet."

Att vara kritisk, ha andra åsikter än andra, ifrågasätta, ha civilkurage och stå upp för sig själv och för andra, våga stå för sina åsikter och tankar och våga föra fram dem, bemöta det man tycker är fel - det är starkt och också andligt enligt mitt sätt att se på det så länge det sker med _respekt_ för motparten.

Andlighet handlar ju inte om att kunna se spöken eller kommunicera med andar och spöken, det är en helt annan sak. Andlighet är något så mycket större. När jag kommunicerar med andar gör jag ju inte det för min _egen_ skull, för att någon annan människa ska beundra, för att JAG ska få en massa svar - jag är som en tom toarulle där jag låter budskapet passera genom mig. ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif)

Andlighet är ju ett sätt att se på livet, döden, Moder jord och mina medmänniskor. "Predikar" jag kärlekens-, respektens- och förståelsens budskap så vill jag såklart också i praktiken försöka leva så i verkligheten också. Det betyder som sagt var inte att jag älskar alla människor, att jag har förståelse för alla handlingar som människor kan göra - men jag kan låta dem få komma till tals och jag kan försöka visa dem _respekt._

Andlighet för mig

## Comment 6
Author: [Borttaget]

Oj va kloka ni är båda två #4 och #5. Jag håller med dig Dravcena till 100% Men för mig är andlighet väldigt personligt, det skiljer nog sig en hel del mellan männsikor. Och Mimmizenobia visst är hjärnan fantastisk och en spännande konstruktion, eller vad man nu ska kalla den. Jag kan bara skriva under på vad ni båda skriver ni är så kloka. \*L\*

Kram anki

## Comment 7
Author: [Borttaget]

Jag uttryckte mig nog lite konstigt där ser jag. Dravcena du skriver ju också att det är ur din personliga synvinkel. Det är det jag menar att det är väldigt personligt. Men jag håller i alla fall med dig om ditt sett att se på andlighet stämmer med min. Sen har vi andliga upplevelser som också är intressant. De är också väldigt personliga. Jag läste om en kille som när han gick på sitt gamla trägolv i huset hade en stark andlig upplevelse när han tänkte på alla som gått där innan på samma golv. Ja jag spårade nog ur lite här \*L\*. Men jag tyckte det var en sån fin upplevelse han delade med sig av så den har fastnat i min hjärna. \*ler\*

## Comment 8
Author: Dravcena

#7 Jag håller helt och hållet med dig - allt det här är väldigt personligt och jag tycker att det är jätteintressant att höra hur andra människor ser på just _sin_ andlighet. Jag lär mig väldigt mycket av att lyssna på andra, jag lär mig att _min_ väg inte är den enda vägen & jag lär mig också att förstå andra människor - hur de tänker och varför de reagerar som de gör - om jag vet grunden till det hela. Många missförstånd och tjafs som sker är ju just för att vi människor har olika bakgrund, olika värderingar, olika själar, olika tankar, olika åsikter - och olika sätt att uttrycka oss.

Jag tycker att ditt exempel om killen och hans upplevelse av andlighet var alldeles underbar! :-)

## Comment 9
Author: [Borttaget]

#8 Ja visst lär vi oss mycket av varandra om vi bara är öppna och lyssnar och känner. En helt gratis gåva som vi har tillgång till det är ju helt fantastiskt egentligen. Ja visst är den underbar den andliga upplevelsen. Helt plötsligt när jag hörde den så hamnade jag på jorden igen och insåg att det ofta är de små sakerna som blir så speciella i längden. De små sakerna som vi ofta glömmer och inte tycker är så viktiga i det stora hela. \*L\*

## Comment 10
Author: Sofiae

Jag citerar Dalai Lama:

"När vi talar om andlig dimension i våra liv har vi alltså pekat på religiösa övertygelser som en nivå av andlighet. Vad beträffar religion är det en god sak om vi tror på någon sådan. Men även utan religiösa övertygleser kan vi klara oss. I en del fall klarar vi oss till och med bättre. Men det är vår rätt som individer att välja: om vi vill tro är det bra. Om vi inte vill är det också bra. Men det fnns en annan nivå av andlighet. Det är vad jag kallar_  grundläggnde andlighet -_ de grundläggande mänskliga egenskaperna GODHET, VÄNLIGHET, MEDKÄNSLA, OMTANKE. Antingen vi är troende eller inte är denna form av andlighet avgörande. Personligen jag att denna nivå är viktigare än den första."

Dracena, du ville ju ha vår syn på andlighet, detta är ju Dalai Lamas syn på den, men jag håller med honom.

De två andra punkterna kan jag inte svara på.

Jag tycker att ni alla här har skrivit SÅ BRA.

## Comment 11
Author: mimmizenobia

Andlighet:Godhet Vänlighet Medkänsla Omtanke.Ja Precis

Hur kan jag uppnå dessa egenskaper?Äger man nu inte dessa egenskaper fullt ut så kan man försöka omprogrammera hjärnan.

Man kan låta nervcellerna och signalsubstanserna för tex hat och avundsjuka tvina bort genom att bemöda sig att inte känna så utan försöka känna kärlek  och glädje för någon istället.

Kan man medvetet styra tankarna så utvecklas nervceller och trådar till kärleksfulla tankar på det viset att det senare sker automatiskt.

Dalai Lama har tränat sitt sinne sedan han var 4år så vi kommer ju inte i närheten ens.

Hur vill jag leva i kärleken och ljusets tjänst.     Mmm

En gammal man togs in på ålderdomshemmet.Han hade levt ensam i sin stuga i hela sitt liv.Hans dagar var nu räknade och han var mycket sjuk.Vi trodde det bara var dagar kvar.Vi vårdade honom,pysslade,pratade skojade och drog historier för att han skulle må lite bättre.Han log tacksamt och vi kände stor ömhet och kärlek för honom.Månaderna gick ,han magrade av och blev till slut bara skinn och ben.En dag sade han"-Jag har länge undrat vad det var här i livet jag skulle leva så länge för. Nu vet jag att det var för att jag också skulle få känna av kärlek."

Samma dag dog han.   Gissa va vi grät.Inte för att en gammal man dog utan för att vi fått äran att ge honom ur våra hjärtan det han behövde.

Därför jobbar jag fortfarande kvar inom vården i kärleken och ljusets tjänst ,trots att mitt ursprungliga yrke är något helt annat

## Comment 12
Author: [Borttaget]

OJ vilken rörande historia om den där gamla mannen. Den grep tag i mig ordentligt. Jag har också arbetat inom vården i över 18år. Men jag klarade inte av att stanna kvar med alla indragningar de gjorde. Kände att jag inte kunde erbjuda den kvalité jag ville till de gamla. Jag hade ångest varje dag sista tiden för att jag kände att jag ville ge mera än jag kunde. Men jag respekterar de som orkar väldigt mycket.

Kram från en tårögd anki