# Mina "vanföreställningar" Author: snowy00 För de som inte vet så hade jag en större psykos för inte så länge sedan. Passar mitt inlägg inte här på ÖN, är det bara säga till Ett minne som kom upp i mitt huvud från min senaste vistelse på psykiatriska sjukhuset var på kvällen när psykosen var som allvarligast, jag såg människor gå runt i korridorerna på sjukhuset, som personalen sa till mig att de inte fanns. De sade senare att jag pratade i "tomma luften"... Jag minns fortfarande dessa människor i mitt huvud. I mitt minne är det fortfarande som om de gick i korridorerna, och ärligt talat är jag fortfarande inte säker på vilka av dem som var verkliga och inte. Jag minns tydligt den här killen som bodde på samma sjukhus. När jag gick omkring kunde jag ibland se honom med ett slitet ansikte (ungefär som hur han såg ut i verkligheten), men ibland när jag träffade honom i korridoren... såg han nästan "gudalik" eller änglalik ut. Det var nästan som ett ljus runt hans huvud, det är svårt att förklara... Motsatsen till slitet. Och en gång när jag stannade och sa något till honom, och sedan fortsatte gå, hade en i personalen sett mig, och hon sa något i stil med ”det finns ingen där”... Och jag är säker på att jag såg någon, jag pratade till och med med honom. Det är konstigt hur sinnet kan spela en ett spratt. ## Comment 1 Author: EquusCaty #0: Oj, konstigt🙂 hoppas någon "klokare" än mig kan svara ## Comment 2 Author: Maria Nu har jag aldrig haft någon psykos men väldigt verkliga hallucinationer på sjukhus där jag först efteråt förstått att det inte var på riktigt . Jag har också pratat med obefintliga personer. Nu har vi ju inte samma orsak men obehagligt är det. ## Comment 3 Author: snowy00 Ja, det är konstigt, och obehagligt. Det finns nog fler sjukdomstillstånd där man kan hallucinera... Som hög feber mm. ## Comment 4 Author: Magi-cat Tack för att ni delar med er av erfarenheterna! 🌸 ## Comment 5 Author: snowy00 #4: Ingen fara😊 ## Comment 6 Author: [Borttaget] #0 Tack som delar med dig av dina upplevelser. Nu berättar du om en psykos en medicinsk sådan och här blir det en väldigt svår skiljelinje mellan att se andar men jag tror och har erfarenhet av att många som går igenom svåra saker ser mer än vad vår jordiska värld innebär. Ofta kan det ses förbi av vården men dom gör helt rätt i sin arbetsuppgift och dom har kunskap om människans psyke men jag tror ändå att när man är i ett tillstånd där man inte kan förklara att det finns mer man ser än vad andra människor gör och att det finns en mening i det. Vi har också hallucinationer som är helt uppenbara att dom är hallucinationer och här har jag erfarenhet av en mamma som fått diagnosen dement hon tror att jag och min pappa träffas varje natt för att prata illa om henne och att vi sover tillsammans och här talar vi om sjukdom och en diagnos som hon fått vaskulär demens vilket innebär vanföreställningar utan dess like så att det finns inom sjukdom råder ingen tvekan om men det är också så att människor faktiskt kan se mer än vad vår jord normalt gör. Jag har alltid sett och hört andevärlden den är en naturlig del av mitt liv och har vart så sen jag var riktigt liten och det är inget konstigt alls och dessutom är jag inte ens biologisk med mina föräldrar så jag har ingen av deras anlag eftersom jag adopterades från Tyskland som treåring 1969. Jag skulle vilja hoppa fram till mötet du har med den killen och hur du såg honom. Kan du ha upplevt hans svårigheter genom att se honom både som sliten och gudalik ? och här tänker jag mer på en astral projektion från hans sida i hopp om att du ska se honom som han är både gudalik som en fri människa men trasig som han är i nuvarande liv och att ni även kommunicerade samtidigt som personalen sa ingen fanns där men DU såg och DU hörde alltså hade det en betydelse för både dig och för honom. Du tar upp den här frågan av en orsak och det är att det för dig är en verklighet och du har verkligen upplevt det här det kan ingen ta från dig. Det jag vill ha sagt är att det finns sjukdomar som frammanar hallucinationer och det finns mediciner som frammanar hallucinationer men att det behöver inte alltid vara det och att det kan finnas många förklaringar på tillstånd både psykiska och medicinska som gärna ratas av den vanliga människan och vården som har djupa andliga meningar som vi inte ska förbise. För mig är det helt naturligt att se och höra andar så har det alltid vart och jag gör inget konstigt av det tvärtom det är som att möta vilken människa som helst och dom är en del av mitt liv precis som mina vänner är. Jag går inte in på dig TS för där har jag inget att göra utan din tillåtelse att känna in men förkasta inte dom känslor du har och du ser för ofta finns en mening med allt både för dig och för dom du ser ❤️ ## Comment 7 Author: snowy00 #6: Du skriver: ***"Kan du ha upplevt hans svårigheter genom att se honom både som sliten och gudalik ? och här tänker jag mer på en astral projektion från hans sida i hopp om att du ska se honom som han är både gudalik som en fri människa men trasig som han är i nuvarande liv och att ni även kommunicerade samtidigt som personalen sa ingen fanns där men DU såg och DU hörde alltså hade det en betydelse för både dig och för honom."*** Jo, det kan ju finnas en underliggande mening där oavsett om det var en hallucination eller inte. Jag hade stött på den verkliga honom flera gånger, och till och med frågat hur det var med honom, för han såg så "sliten" ut (men det är ju inte så konstigt när han är på sjukhus). Men just varför jag såg den andra sidan av honom så tydligt kan jag inte svara på. ***"För mig är det helt naturligt att se och höra andar så har det alltid vart och jag gör inget konstigt av det tvärtom det är som att möta vilken människa som helst och dom är en del av mitt liv precis som mina vänner är."*** Blir nyfiken, hur ser du andarna, är det precis som en vanlig människa (som du typ skriver), och du vet att det är en "ande", eller ser du anden som otydlig, som en skugga eller så? Jag kan ju bara relatera till det jag skriver i #0... Och när jag såg honom (hallucinationen) var det som att se vilken människa som helst (bara med de där "änglalika" attributen, som jag skrev). ## Comment 8 Author: [Borttaget] #7: Det är väldigt enkelt och nej jag vet inte alla gånger om det är en ande eller levande fysisk person för det är inte alla gånger jag vetat om att någon har dött men vet jag att personen gått över och ser den då vet jag att det är en ande. Har blivit bättre på att urskilja med åren men det beror på om jag är på ett andligt uppdrag där jag ska känna in men när det sker spontant är det inte alltid som jag kan avgöra eller rättare sagt jag tänker inte på det eftersom det är med mig oavsett vad jag gör så dyker det upp och sen får jag antingen bekräftelser eller bara vet när någon jag känner till är på andra sidan. Det är ju så här också att jag kan omöjligt gå runt och tänka ser jag en ande nu eller inte då skulle jag inte få göra annat och det här har jag fått lära mig att jag får ta allt som det kommer för förklaringarna och bevisen brukar inte låta vänta på sig dom kommer och då kan jag bara konstatera hur det är. Låt mig ta ett par exempel av hur många som helst under hela mitt liv. En man här på orten mötte jag nere på byn han hade en butik och alla kände till honom så även jag. En måndag går jag från konsum och han går framför mig och tittar åt mitt håll och den mannen var sån så ibland hälsade han iland inte och jag tänkte ska du hälsa den här gången eller inte. Nope inget hej men han tittade noga mot mig sen gick han förbi mig och jag vidare hem. Det här är på en måndag som jag mötte honom och sen bara ett par dagar efter får jag veta att han dött dagen innan på söndagen så här kunde jag inte se skillnad på om han var ande för mig var han lika tydlig som alla andra människor omkring oss. Det jag noterade var att han tittade extra noga och i efterhand förstår jag han ville att jag skulle se och uppmärksamma honom eller komma ihåg att vi hade mötts dagen efter hans fysiska död. Det här är ingen person jag kände privat alls bara genom hans butik som hela socknen handlat hos i alla år och han var bekant med dom flesta på orten. Vi kan hoppa tillbaka till min barndom för det här har var med så långt jag kan minnas. Det hade vart lite trevligheter på IOGT lokalen som min bästa väns föräldrar var med i och jag åkte ofta dit med dom för dom underhöll oss barn och vi hade väldigt mycket roligt där. När det var slut så var jag och min kompis med hennes mamma i kapprummet till lokalen och en äldre dam inga andra var kvar dom hade lämnat och här minns jag inte hur gammal jag var men kanske en så då där 8 eller 10 år. Den här damen var en rar gammal dam och jag bara säger vad en man sa till mig och berättade för henne vad han sa. Han skojade runt och var oerhört rolig mot mig och ville jag skulle berätta för damen vad han sa. Hon fick en reaktion som jag inte hade väntat mig och fräser orden att sånt pratar man inte om och jag såg på min kompis och hennes mamma att det var något men jag förstod ju inte alls. Kompisen satt och knep ihop ansiktet blandat med allvar och flin medan mamma hennes både log och såg allvarlig ut samtidigt. När vi kom ut i deras bil så satt vi jag och min vän i baksätet och jag ser på hennes mamma när hon kör iväg att det är något och hon inte vet riktigt hur säga det men till slut säger hon att den mannen har vart död i 20 år och jag förstod inte då för han var ju där jag pratade med honom och han skojade runt med mig samtidigt som jag skulle säga några saker till hans fru men jag skulle tro att det kom efter med frun att mannen faktiskt finns med henne det har jag förstått sen jag blev äldre och gammal tant själv. Det finns hur mycket som helst att berätta där det här bara sker helt naturligt men jag ska inte klottra ner hela tråden med mitt för då får det ingen ände men låt mig säga så här dom är lika tydliga som om du och jag skulle mötas och prata öga mot öga och det är inget konstigt inget mystiskt det bara finns där med både syn och hörsel och samma med dom som jag vet har gått över till andra sidan lika enkelt lika tydligt och det är ingen spänning ingen dramatik bara harmoniskt och enkla möten 🙂 ## Comment 9 Author: snowy00 #8: Okej, tack för berättelserna, förstår. Då är det för dig ungefär som det var för mig, men jag tolkar min upplevelse som en hallucination. Ska erkänna att jag är några procent osäker på just det dock, men tolkar det så för säkerhetens skull... 😊 ## Comment 10 Author: [Borttaget] #9 Det är ju så här också att vi själva är dom enda som kan bedöma vad vi är med om det kan ingen annan avgöra åt oss. Går jag till mig själv så är jag bara en helt vanlig person och har aldrig haft en psykos eller tagit starka mediciner så allt är bara helt vanligt i min vardag inga konstigheter alls. Tyvärr lever vi i en tid där vi ska påverkas av exempelvis myndigheter, vi ska formas in i en värld där etablissemanget vill att vi ska tappa tron på oss själva och dom naturliga varelser som vi är och gå i dom inflytelserikas tjänst. För ett antal år sedan öppnades många dörrar till det andliga och människor vågade äntligen prata om och dela med sig men tiderna har förändrats och jag ser alltmer att det åter igen ska tystas ner och det är en riktigt tråkig utveckling för vi hade kommit långt där helt vanliga sunda människor vågade öppet tala om det här. Nedtystandet gäller så mycket inte bara det andliga och med risk att låta politisk så styrs vi och manipuleras av myndigheter, politiker, media och en massa förståsigpåare som tror sig veta vad som är rätt för andra men vi själva är dom enda som kan avgöra vad som är rätt och fel för oss. Vi är naturliga varelser som behöver hitta tillbaka till vårt naturliga ursprung vilket inte är så lätt alla gånger i en värld som vill styra oss in på vägar som för oss är onaturliga eller känns fel och här behöver vi vara starka och stå emot vad andra tycker, tror eller säger och hitta sanningen och ljuset i vår egen ande och när vi gör det då först infinner sig vår balans och in kommer styrkan och tilliten på oss själva. ## Comment 11 Author: snowy00 #10: Jo, skillnaden var väl att jag hade stark psykos då, men det har ju inte du haft, som du skriver😊 men visst, det är viktigt att kunna lita på sig själv och sina erfarenheter.