# Småfolk
Author: nlinds

Jag har dratt mig för att fråga om detta. Jag har googlat och googlat med aldrig riktigt fått något svar. Tack till er i förväg som orkar läsa och tack till er som vill ge tips. Allt började för 2 veckor sen. Men först ska jag berätta att när en kompis skulle sova hos mig när jag var 13 år gammal så såg vi några lustiga väldigt små figurer uppe på min bokhylla, två stycken vättar som satt och dinglade med benen och höll varandra i handen, min kompis blev livrädd och gömde sig under täcket, men jag blev nog mer chockad. Jag satt och kollade i säkert 2-3 minuter på dom innan dom försvann. Efter det har inte jag sett några småfolk.men jag har upplevt övernaturliga fenomen i min mammas hus, mitt barndomshus, nästan varje dag i 16 år. Men. Tillbaka till för två veckor sen. Vi var hos min mamma på landet, hon har en pool på sin altan, och runt altanen finns ett insynsskyddat staket på ca 2 meter. Vi satt och drack vårat morgonkaffe i solen när min sambo plötsligt utbrister till min mamma 'det ryker i buskarna!' Som är precis bakom staketet. Vi tog fram vattenslangen och släckte det som rök, och undrade hur sjutton något kan ha börjat pyra i buskarna, vi hittade ingen orsak till röken. En dag senare så åkte vi hem, jag gick och lade mig på kvällen när jag plötsligt vaknade av brandröks doft som spred sig i lägenheten. Jag tittade ut och, ett kvarter bort stod ett helt hyreshus i brand. När mamma fick veta det tog hon det som ett tecken. Den natten fick jag två timmars sömn och fick åka hem tidigt från jobbet. Påväg hem så fick jag den brutalaste verisionen av panikångest attack, något jag aldrig varit med om innan, så jag tänkte att 'nu dör jag'. Jag mådde konstigt i kroppen, i magen framförallt och jag tror att det var Ångesten som satt kvar. Detta var en tisdag. På fredag eftermiddag sa en arbetskamrat att hon ville till ett medium och vi pratade om att ta kontakt med en kvinna och gå tillsammans, jag tänkte inte mer på det utan åkte sen hem. Det blev söndag och jag fick en panikångest attack igen, utav den brutala sorten. Nästan en vecka hade gått och under den här perioden hade jag fått 4 panikångest attacker, två milda och två brutala. På söndagens attack så mådde jag väldigt dåligt och hade svårt att andas. Så jag lade mig med huvudet i fotändan av sängen så jag kunde somna till tvn som var på. Jag måste redan här tillägga att min sambo är överdrivet rädd för allt vad det övernaturliga heter, så rädd att om ett hårstrå blåser till när det är vindstilla så får han panik. Han har även natt-terror, där han vaknar på nätterna och pratar/skriker saker rakt ut, kan springa i hela lgh och bete sig Jätteskumt. Iallafall, så vaknade jag av att min sambo satte sig upp och börjar ruska i mig, 'älskling älskling!' Säger han 'vad är det ?' Svarar jag, 'det står folk bakom dig' sa han helt lugnt. 'Men vad fan säger du ?! Du kan inte säga sånt mitt i natten fattar du väl, vad taskig du är' sa jag och somnade om. Jag vaknade på morgonen och satte mig vid tv'n, helt plötsligt så var den konstiga känslan i kroppen (ångesten, illamåendet m.m) borta, på mindre än ett ögonblick och jag kunde verkligen känna lättnaden och hur min kropp blev normal igen i just det ögonblicket. När jag kom hem från jobbet på eftermiddagen så frågade jag vad han menade med 'folk står bakom dig'. Då sa han, att han såg 3-4 små folk vid mig, en vid vardera axel och resterande bakom mig. Jag frågade om han drömde och hans sa 'nej jag tror inte det, men när du sa att jag var taskig som skrämdes så "snapade jag out of it" och dom försvann, jag vet inte hur jag ska förklara. Men jag var inte rädd alls, och du vet hur lättskrämd jag är om någon !' .han förklarade dom även som små och ganska runda/tjocka, han uppfattade dom inte som elaka. Jag har googlat sönder efter förklaringar. Mest fått svar om att dom är elaka om det sker förändringar osv. Men jag vet ej vad jag ska tro ? Hjälpte dom mig att få bort min ångest ? Skyddade dom mig? Ville dom något helt annat ? Varför var dom vid mig ? Kan ni förklara varför det finns vättar och vad dom är bra/dåliga för ? Jag såg ju också vättar i yngre dagar men då var jag inte lika desperat efter svar då dom inte var vid mina axlar eller så nära mig..

## Comment 1
Author: [Borttaget]

Det är nog ovanligt med så här tydliga upplevelser. Och jag kanske inte har särskilt bra råd.

Men en sak jag skulle göra, är att försöka upprätta en kommunikation med varelserna. Kanske förbereda mina frågor i förväg. Jag skulle även försöka att prova mej fram och försöka vara lite uppfinningsrik för att hitta min egen "metod" för att få kontakt, då kontakten inte dyker upp varje dag till vardags.

Jag skulle kanske även åtminstone prova några "andliga" övningar som är mer eller mindre erkända, mest för att se om jag får något resultat. En metod jag använt är att skriva ner upplevelser och försöka hitta mönster i det som hänt.  

Frågor till varelserna kan vara av olika sort och kanske initiallt av lite öppet slag. Vem är ni? Vad är era namn? Hur kommunicerar ni? Hur kan ni vara här? Är ni fysiska eller ickefysiska varelser? Hur länge har ni följt mej? Hur många av er följer mej och hur ofta? Hur relaterar ni till mej? Till min omgivning?

Om jag ska jämföra med svar jag sett att folk fått från UFO-varelser är det tyvärr så att svaren antingen uteblir eller inte är tillräckligt specifika. Ganska ofta är svaren inte ens särskilt övertygande om varelserna alls ger svar, så jag skulle försöka få så stor precision på svaren som möjligt.

Ofta verkar svar vara anpassade till frågeställarens religiösa uppfattning och då blir i alla fall jag misstänksam att allt inte står rätt till med svaren.

## Comment 2
Author: Magi-cat

#0 Vad spännande! Förr var det vanligare att folk såg småfolk, men nu hör man sällan talas om det.

Jag skulle gärna se tomtar/vättar själv, men har aldrig gjort det. 🙂

Det verkar dock ha varit en inte helt positiv upplevelse för dig och din sambo. Därför tycker jag inte du ska ägna dig för mycket åt händelsen eller försöka få kontakt. Försök se det som ett något udda, men ett privilegium att ha upplevt det.

Vill du läsa om naturväsen i folktro som finns det en del böcker. Själv tycker jag om Cassandra Eason. http://www.bokus.com/bok/9789189120525/stora-boken-om-naturvasen/

## Comment 3
Author: [Borttaget]

I England och på Island tar man småfolk och skogsväsen på stort allvar. Det är skygga och långsinta, endast om de vill kan vi få syn på dem, för vi människor förstör naturen och skogen där de bor.  Jag tycker också du ska kontakta vården om du plötsligt har fått dessa panikattacker.

## Comment 4
Author: nlinds

Jag har ingen speciell religiös uppfattning. Varken jag eller min sambo. Men jag är mer känslig för det övernaturliga och har vart med om en del. Jag vill helst inte 'störa' dessa varelser eller ens ha en konversation med dem, jag undrar därför vad \_ni\_ tror. Idag berättade min sambo att han inte upplevde dom som glada, mer neutrala, han sa också att dom var gråklädda med luva. Han sa också att dom inte var vid vardera sida mina axlar utan alla 4 (han tror det var fyra) stod vid min ena axel. Han upplevde att dom kollade mot honom men stod vid min axel (vi låg skavfötters). Idag upplevde jag även något konstigt. Skulle lägga smutstvätt i korgen och när jag böjt mig ner och var påväg upp ser jag en mörk skugga fara förbi precis under näsan på mig, snabbt som bara den. Trodde katten hade fått sig ett tokfnatt igen men ingen katt på toaletten...ingen alls på toaletten. jag läste även att de kan vaka över djur (?) Vi har två hundar och två katter. Kattungen hämtade vi för 3 veckor sen där han aldrig fått vara inomhus och var född under en altan. Kan tilläggas att han är den speciellaste katt jag vart med om, för att vara 'vild' är han den tamaste och gladaste och gosigaste jag varit med om. Kunde dom följt med honom ? Eller har som kanske följt med från min mamma ? Ang panikattackerna så kom dom helt plötsligt, och ångesten försvann igår morses när jag vaknade (som jag skrev) och jag känner mig normal igen, och jag har redan sökt hjälp för mitt mående, det är inte det som är problemet just nu, utan jag funderar på vad vättarna vill. :)

## Comment 5
Author: [Borttaget]

Vättar är varken glad eller ledsen. Neutrala.  De bemöter dig som du förtjänar att bemötas. De är inte onda, utan barnsligt naiva och har de fattat tycke för en person, så vill de gärna hjälpa till. De är väldigt retliga av sig, så det är bäst att låta de fara omkring. Men kanske vänligen be dem att att hålla sig i ett rum där du själv inte vistas, genom att göra det trivsamt för dem där.

## Comment 6
Author: [Borttaget]

Jag kan med se vättar!!  

För det mesta brukar de vara små snabba skuggor i ögonvrån eller mitt framför näsan (om jag inte fokuserar blicken på dem för då försvinner de). Mitt tydligaste möte med en var när jag diskade hemma en kväll och såg i ögonvrån hur det satt en liten skäggig gubbe på spisen, med luva och röda byxor. Men så fort jag vände huvudet mot honom för att titta mer så var han borta.  

För mig har alltid vättar betytt positiva saker, att de hjälper till, kollar djuren och ser till så man mår bra typ. Men de kan vara busiga och bli irriterade. Jag vet att ett tag så var det någon som öppnade min garderob varje dag fast jag noga stängde den efter mig. Tillslut så sa bad jag dem högt att låta min garderob vara stängd och de tyckte att jag var tråkig då antagligen för dagarna därpå följdes av att saker försvann för mig, kunde inte hitta en matchande strumpa, min mobilladdare var puts väck, hörlurarna lika så.  

När de lugna ner sig igen efter någon vecka eller så så fick jag tillbaka alla sakerna, på olika ställen i huset haha. Men ajg tycker om att ha dem omkring, de får gärna bo med mig om de vill det liksom ^^

Dock så har de inte påverkat mig psykiskt eller liknande så har ju inget bra svar till dig kanske.. Men ändå, du är inte ensam iaf :)