# Min mors berättelse...
Author: Tinnie

Den här händelsen berätttade min mor för mig 1993, i början av oktober. Min far avled i en hjärtinfarkt på sin 63 års dag nere på Torremolinos, där han, min mor och ett par goda vänner skulle fira. De hade varit på en utflykt under dagen och var på väg till hotellet när min far segnade ner. De skulle komma hem den 1/10. Eftersom far dog i ett annat land så tog det ungefär en vecka 10 dagar innan min mor kom hem till Sverige. De hade försäkring via SOS alarmering. Hon fick åka taxi ifrån Malmö till bostaden utanför Nättraby. Jag fick ett telefonsamtal samma dag som min mor skulle komma hem. Jag bokade en biljett och mors granne hämtade mig från tågstationen. Väl hemma i mitt barndomshem, så hade blommor och kondoleanser redan börjat poppa in. Min mor anlände 45 minuter efter att jag kommit. Vi bjöd taxichauffören på kaffe och mackor, han skulle ju köra tillbaka till Malmö samma natt. Min mor var så tacksam att jag hade varit hemma i huset när hon kom. När taxichauffören åkt så frågade mamma om jag ville sova i mitt rum eller nere i hennes sovrum. Jag sa att jag gärna ville sova nere. På natten hade min mor vaknat av ett starkt ljussken, hon trodde att hon glömt att släcka i hallen och gick upp för att titta efter, där var släckt. Hon gick och la sig igen och åter igen ser hon samma ljussken. Nu strålade det upp mellan sängarna, när hon försökte vända sig och se efter vad det var så försvann det. Hon berättade det här för mig dagen efter, vi båda tror/vet att det var ett meddelande från min far om att han nu hade det bra och att vi inte skulle sörja. Jag kan tänka mig att upplevelsen min mor hade var till hjälp för henne att ta sig igenom sorgen. Vetskapen om att far inte längre hade ont och att han längre inte led och att han sammanstrålat med sin son, min bror som avled i september 1990. Det gick 3 år och 11 dagar mellan dem.

Det går inte en dag utan att jag tänker på min bror eller min far, jag saknar dem, men jag önskar dem inte tillbaka med skador och sjukdom som drabbade dem. Jag önskar dem tillbaka om de var friska och levnadsglada.  
  
Kram

Tinnie.