# Kontakt med morfar? Author: Swars Hej! Jag skulle behöva lite hjälp med saker som hänt mig.  Min morfar dog i december 2009 och direkt efter nyår städade vi ur hans lägenhet. Jag fick hans tv som var ingrodd med rök (han rökte inomhus) så vi tvättade av den tills den var helt ren. Den står numer i mitt rum, och ibland när jag sitter i rummet kommer det vindpustar som luktar precis som morfar gjorde när han levde. Vid alla tillfällen har fönster, dörrar samt vädringsluckor varit stängda. Jag drömde även en gång att jag pratade med honom när jag helt plötsligt vaknade ur drömmen men fortsatte prata med honom och jag "hörde" honom svara. Kan någon snälla berätta vad det är som händer? Är jättetacksam för svar! ## Comment 1 Author: pirri17 Även döda släktingar kan ta kontakt i drömmar och du är öppen för att fortsätta prata med din morfar från drömmar till vaken tillstånd! ## Comment 2 Author: allhealing Ja man kan känna kontakt via lukt. I det här fallet kan det även bero på att Tv:n även har en insida som är precis lika ingrodd som utsidan med röklukt. Jag antar att du inte tvättade rent all elektronik på insidan samt innanmätet av alla bärande delar såsom plastdetaljer mm.? ## Comment 3 Author: Swars #2 - Nej, det är sant. Men hur kommer det sig att jag känner vindpustar smeka kinden för att sedan försvinna direkt istället för att bara känna lukten? ## Comment 4 Author: allhealing #3 Swars, Människan är en skapare. Vi skapar med våra tankar och känslor. Tänk dig att du lever ett liv och under livet upplever saker. Du kan inte uppleva någonting om du inte är medveten om det. Därför behöver allting du upplever vara i kontakt med ditt medvetande. Där du lägger ditt fokus dit förflyttas ditt medvetande. Att vara medveten är därför att vara närvarande. Medveten närvaro i nuet. Allting är information. Har det någon gång existerar finns det. Information kan inte förstöras. Information existerar för evigt. Hjärnforskaren Dr Jill Bolte Taylor visar oss i en video på TED.COM att vi alla har förmågan att uppfatta såväl det individuella som kollektiva perspektiv. Att vi alla har förmågan att leva ett liv i harmoni med såväl oss själva som vår omgivning. Det individuella medvetandet gör att vi kan uppleva individens perspektiv. Det kollektiva gör att vi kan uppleva helheten. Det är spannet mellan dessa två tillstånd som ger oss den perspektivförståelse som behövs för att ens kunna uppleva någonting. En upplevelse är endast möjlig när tudelning råder. När man är ett med allt upplever man inte, då är man. Upplevelse är därför en kontrast. Det som står i förhållande till någonting annat. När definitionen av det vi upplever fokuseras på det individuella perspektivet blir verkligheten det som tar avstånd från det kollektiva. Det finns inget dömande i det här uttalandet. Det är en observation som visar på att separation när det upplevs i frånvaro av det kollektiva i en förlängning kan bli det som uppfattas som helheten. Det universum vi befinner oss i är en möjlig plats att uppleva denna separation. Där vi ser oss som separerade från varandra, iklädande oss rollen som individer. När vi från detta perspektivet som individer skapar med hjälp av våra tankar och känslor, blir upplevelsen att vi är separerade från varandra.  Vi ser det separerade, vi upplever det separerade och därför definierar vi den verkligheten vi uppelever oss vara i som separerad. Som jag inledningsvis skrev så är vi skapare. När vi i vårt medvetande upplever oss som separerad från andra individer blir observationen av det som äger rum i universumet en separerad sådan. Vi skapar helt enkelt den upplevelsen eftersom vi inte längre ser helheten där vi även är i förening med allt som är. Vi gör antagandet att allting vi observerar sker i individform. Vi har därmed tagit bort förståelsen av att allting även hänger samman. Tid är endast möjlig att uppleva när avstånd existerar. Tid är därför inte möjligt att uppleva när allt är ett. Tid är enbart möjligt att uppleva när ett är separerat från sig själv. Detta är i och för sig en omöjlighet eftersom ett aldrig kan vara separerat från sig självt. Ändå existerar tid sett från ett mänskligt perspektiv. Inget av dessa perspektiv talar osanning. De befinner sig helt enkelt i olika tillstånd. Vindpusten är därför en upplevelse du har i det tillstånd du uppfattar det från, nämligen inom begreppet tid och rum. Du kan uppfatta vindpusten i tillståndet att jag är en individ som befinner mig i ett universum där allting är separerat. Du kan uppfatta vindpusten i tillståndet att jag är en individ såväl som kollektiv som befinner mig i ett universum där allting är separerat såväl som förenat. Beroende på vilket perspektiv du använder dig av kommer upplevelse du har att formas utifrån upplevelsen. Förklaringen på vindpusten som smeker din kind blir därför anpassad till den definition du har av vad som är och vad som inte är möjligt att uppleva. Om upplevelsen av vindpusten sträcker dig bortom det du klarar av att förklara blir många frågetecken kvar att besvara. Den blir svår att förklara när vetenskapen vi grundar vårt tankesätt på inkapslas av den förståelse tid och rymd ger oss. Det är dags nu att vidga förståelse av vad som är och vad som inte är möjligt att åstadkomma. Vidga ditt medvetande tills frågetecknen rätas ut till utropstecken och många av de frågor du har kommer att få sina svar. ## Comment 5 Author: Hallonregn Jag skulle vilja kontakta min Mormor som dog förra året.. och kanske t.om kontakta min Morfar som dog innan jag föddes