# Att vara annorlunda.. Author: [Borttaget] Är det någon här, som är mottaglig, som känner att ni inte blir förståda av folk i er omgivning? Jag känner att jag på så många olika plan har en djupare kontakt med mig själv än vad folk jag känner ens kan förstå. Tycker det är otroligt jobbigt att inte ha någon likasinnad att kunna prata med. Alla vill alltid ha logiska förklaringar på allting och verkar, enligt min åsikt, otroligt ytliga när det gäller det mesta här i livet.. Snälla säg att jag inte är den enda som känner såhär!? ## Comment 1 Author: Älvan Jag har precis tyckt som du tidigare, men ändrat mig. Ingen människa är ensam och det finns många som förstår. Fram till nu har jag inte haft någon att prata med angående det du nämner. Då började jag enl attraktionslagen be om att hitta likasinnade. Jag har inte gjort det många månader och redan nu har jag hittat flera stycken :) läs på om attraktionslagen om du inte gjort det redan. Sen tycker jag att du bör frågasätta dina föreställningar. Jag anser idag att jag är ett med allt och allt är ett med mig. Det finns ingen mer speciell än någon annan. Att höja sig över andra och tro att man är mer andligt utvecklad än de du kallar ytliga är en farlig väg. Enligt mig är ingen bättre än någon annan och vi ska varken jämföra oss eller stoppa varann i olika fack med etiketter. Alla befinner sig på den nivån som just den ska nu. Att inse att jag varken är speciell eller ensam är så otroligt befriande. Så länge jag höll fast vid uppfattningen att vara speciell gjorde mitt ego mig ensam. Det är egots röst som värderar och jämför. Det är bara att strunta i den rösten. Du behöver inte säga emot egot. Acceptera att alla människor har en del av sig som vi kallar egot. Trixet är att inte blint lyssna och handla enligt egot. Kärleken som flödar genom oss och världsaltet värderar inte. Det finns hos allt. Den gör ingen skillnad på människor. Du kommer bli förvånad över hur mycket de du kallar kan lära dig om digsjälv och andra. Just nu kan du fundera ex på varför du kallar vissa ytliga. Vad stör dig. Titta in i dig. Du behöver inte känna dig speciell för att vara älskad. Du är du och det räcker. I am what I am... Light and bliss! ## Comment 2 Author: [Borttaget] Nej du är inte alls ensam, jag känner precis likadant. Och säkert fler med oss. ## Comment 3 Author: Älvan Dvs du kan lära mycket genom de du kallar "ytliga". :) (blev konstigt när jag skrev...:) ) ## Comment 4 Author: [Borttaget] Jag tror inte du menar att de är "ytligt" ytliga, mer att det är personer som inte är mottagliga ännu och då ser de saker ur ett s.k logiskt perspektiv. Man är inte på samma nivå, det innebär inte att nån är bättre eller sämre än nån annan. ## Comment 5 Author: addapadda Jag känner precis så. Mina föräldrar tror inte en sekund på andlig kontakt. Men en del av mina kompisar tror på mig, men kan inte få in samma signaler som jag. ## Comment 6 Author: [Borttaget] #4 Nej, precis! Det jag menar med "ytliga" är att, när man pratar om något djupare så kan man få till svar att "äsch, det där är bara trams och inbillning", som om att de inte har förståelse för att det skulle kunna finnas något bakom precis det man ser med ögat. Och faktum är att jag egentligen inte anser mig vara särskilt spirituellt utvecklad, eller definitivt inte bättre än någon annan människa för den delen heller, men jag känner att jag inte blir förstådd av "dessa" människor. #1 ## Comment 7 Author: [Borttaget] Jag känner mig med andra ord löjlig- och dumförklarad när jag kan känna av vissa saker. Jag har inte direkt någon andlig kontakt eller kan se mig själv som medial. Men jag kan känna av saker, tolka saker och litar väldigt mycket på den här "känslan". Skulle jag t.ex. ta upp ordet själsfrände med någon jag känner så kan jag säga att diskussionen hade dött väldigt snabbt.. ## Comment 8 Author: [Borttaget] ...antar att jag kanske är en äldre kvinna fångad i en ung kropp om jag nu ska uttrycka mig så ;-) Känner helt enkelt att den kontakten jag har med mig själv inte verkar vara så vanlig i min ålder och detta har jag känt ända sedan jag var barn (jag är 25 nu) ## Comment 9 Author: Älvan Ohoneday Precis så har jag alltid kännt. Mig otroligt nedtyngd av min gamla själ när jag var ung. Är över 40 nu och kan säga att själen bara blir lättare att bära med åren. :) själen och kroppen kan numera kännas som en. Det är mycket möjligt att du är en gammal själ. Du kan lyssna på ditt övre jag på många olika sätt och det ena är inte bättre än det andra. Börja lita på din röst och sök i meditation el i naturen eller var du finner lättast källan. Du kommer då plötsligt en dag förstå att du är långt ifrån ensam. Alla själar hör ihop mer eller mindre utvecklade. :) ## Comment 10 Author: [Borttaget] Vissa är öppna och mottagliga och vissa inte, alltså är man inte i riktigt samma fas. Alla har förmågan men vi utvecklas i olika takt. Jag är väldigt mottaglig och har varit det sen jag var liten. Jag känner mig trygg i detta men jag är väldigt försiktig med att prata om det. Min absoluta övertygelse är att livet fortsätter efter den jordiska döden och att Gud finns. ## Comment 11 Author: [Borttaget] Vad skönt att höra att man inte är ensam med att känna så. Även om jag aldrig känt mig ensam som person så har jag känt att mitt sätt att tänka och känna är annorlunda. Jag har alltid hittat frid i naturen så jag ska försöka följa ditt råd #9 :) Jag har ändå turen att min mamma och mormor är väldigt lika mig när det kommer till det tron på det övernaturliga. Dock är jag nog mer lagd åt det hållet där jag känner av mer emotionella vibrationer än vad de gör. Men ibland hade det ju varit skönt att ha någon i sin egen ålder att prata med om dessa saker. Sen underlättar det väl inte när man är född i Fiskarna som generellt är väldigt "känsliga" av sig :) Är det någon av er som har väldigt lätt att "plocka upp" vibbar och känslor från andra människor? ## Comment 12 Author: [Borttaget] Ja, psykdoktorn ville inte att jag skulle ut i samhället när jag sa att jag pratade med gud så jag fick vara inlåst ett längre tag. ## Comment 13 Author: Älvan Ohoneday Mitt bästa råd är att du ska lära dig stänga dig när du är med människor. Det dränerar dig på energi och är inte bra på längre sikt. Finns tips här om olika tekniker, men det kan räcka ex att säga till att stänga sig. Jag gör ex så att jag tänker att jag har ett äggskal runt hela mig. Om det inte känns som det räcker fyller jag mitt huvud med sand. Då brukar det lugna sig. Jag är fortf dålig på att stänga av men hade önskat någon berättat detta till mig när jag var i din ålder.