# "Kerub" på bild Author: [Borttaget] Satt och tittade på några gamla släktbilder i kväll. En av bilderna har jag inte tittat så noga på tidigare eftersom den är så sliten, men när jag nu granskar den mera noggrant tycker jag att det framträder ett kerubliknande litet ansikte i halvprofil i bildens mitt. Det kan vara en dubbelexponering eller kanske ett barn som rör sig i bakgrunden och skapar rörelseoskärpa, men jag tycker att ansiktet då inte skulle vara så förhållandevis tydligt som det faktiskt är. Dessutom ser han (?) inte riktig samtida ut med barnen. Kan tillägga att flickan längst till höger hade synsk förmåga, liksom hennes mormor. En dotterdotter har samma begåvning. Någon som ser samma som jag? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag ser den flickan eller kvinnan 🙂 Gud ryser😉 ## Comment 2 Author: Magi-cat Först såg jag den inte, men nu gör jag det. 😎 Men fotot är ganska skadat och för mig ser det ut som [pareidolia](http://sv.wikipedia.org/wiki/Pareidoli), att man uppfattar mönster i naturen eller i en bild. Särskilt lätt har man antagligen att reagera på vad som kan uppfattas som ansikten. Men en härlig bild är det med alla barnen, och en katt också! 🙂Roligt med gamla släktbilder... ## Comment 3 Author: [Borttaget] Trevligt med kommentarer, och att det är några som gjort samma iakttagelse som jag! Ja, bilden är som sagt skadad, och det är väl därför jag inte ägnat den något intresse tidigare. Flickan längst till höger var född 1914, så bilden bör vara tagen runt 1920. ## Comment 4 Author: [Borttaget] Tycker bilden är mysig på något sätt förutom den döda frun med i bilden de över naturliga altså🙂 ## Comment 5 Author: [Borttaget] Roade mig med att förstora upp detaljerna under pilen några snäpp, och då blev det ett sorl av "pareidolier" (?). Tycker mig bl.a. se en kvinna i profil med långt böljande hår och klassiskt rena drag. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Häftigt vad tydligt det syns. Någon står i fönstret och kikar också 🙂 Inget jag kan se på bilden, men känner. ## Comment 7 Author: kulanturbo Det ser helt klart ut som ett ansikte. Jag tog en bild på kistan efter mammas begravning och där är en liknande svävande ovanför kistan fast en hel kropp med ansikte. Blev lite chockad då jag aldrig sett något närheten av detta. Blev intresserad av övernaturliga ting vid mammas sjukdom då det hände en massa konstiga saker både när hon var nära döden, när hon gick över och nu efter. ## Comment 8 Author: Cahira Det finns ett centra i hjärnan som har ett enda jobb, att känna igen ansikten. Hjärnan är duktig på att se ansikten som ibland inte finns. Många gånger är jag duktig på detta men i detta fall ser jag bara ett skadat fotografi. ## Comment 9 Author: [Borttaget] #8 Utan att jag själv heller är bevandrad i neurologiska spörsmål så har jag inhämtat att ansiktsigenkänningen i gyrus fusiformis är utformad "för att känna igen andras ansikten, i många fall redan efter ett enda möte". (Den egenskapen varierar väldigt för mig, vissa känner jag igen efter många år, inför vissa andra är jag i det närmaste ansiktsblind.) Det man ser på bilden är "ansikten" (?) som man inte sett tidigare, och det tror jag är en annan sak. Vissa av oss associerar på ett sätt, andra på ett annat, kanske beror det på våra förväntningar. Att någon tycker sig se ett ansikte, en annan bara skadan på fotografiet säger kanske mer om oss själva än om själva bilden? (Även om vi förstås kan enas om att bilden faktiskt **är** skadad...)