# medium titta hit
Author: josefin_olsson

det är så här att min morfar dog i cancer för två år sedan och jag tog den skulden på mig jag vill veta om han har något att säga till mig kan någon person här inne ta reda på det.

jag heter josefin jag är 14 år gammal född 19990304.

min morfar dog 2011 april 27.

han älskade familj, sitt jobb han jobbade på ncc,jobbet gick förre familjen,vi fick reda på hans cancer i oktober 2010.

sommaren 2010 så var han bara i skogen.

så här ser jag ut.

## Comment 1
Author: Timmorn

Får jag fråga varför du tar på dig skulden?   
Eller känner du skuld och mår dåligt över att ni inte hann umgås mer?

Jag heter också Josefine, min morfar dog i september 2011 och jag är 22. Har liknande gröna ögon som dig haha.

Jag var glad att min morfar dog så fridfullt,  han var så stolt och jag är glad att det gick fort från midsommar till september 2011. Och min mamma han precis upp för att sitta bredvid honom när han dog. Jag kände lycka på hans begravning att han hade det bra nu för det visste jag. - En timme efter jag fick reda på att han hade gått bort så höll jag på att bryta ihop på bussen på väg till första dagen på nya jobbet. Men jag gjorde inte det för jag fylldes av lycka och en stor kram runtom mig, och hans doft var överallt. 

Jag kan känna stora skuldkänslor ibland och nedstämdhet, lite att jag kände lycka på hans begravning men allra mest över att jag inte åkte upp och umgicks mer med honom och familjen utan var sur tonåring och stannade hemma med kompisarna. Och det tror jag de flesta som förlorar någon man älskar känner att man inte tog vara mer på tiden tillsammans.   
  
Många i den äldre generationen hade stor pliktkänsla man skulle vara på jobbet så det behöver nödvändigtvis inte vara att han älskade jobbet mer. Men han tyckte om att jobba och ville vara där. Många jobbar även för sin familj för att få in pengarna och för att familjen ska ha det bra.   
  
Alla de gånger jag har fått besök av min morfar så har det varit småbus, visa att han har det bra och att han besöker ibland och att jag ska ta hand om mig själv. Och det vill nästan alla som hälsar på sina släktingar, titta till ibland. De vill oftast inget särskilt, har inget särskilt meddelande de vill bara att just du som de har älskat mår bra.   
Försök att lyssna med alla sinnen. Jag känner en speciell doft och som en värme när min morfar är nära, när en annan kvinnlig släkting är nära får jag alltid som en klapp på kinden.   
Jag upplevde nog att han var som mest aktiv ett par veckor efteråt när sorgen var som störst. Jag lyssnade exempelvis på hans favoritartist och sedan bytte jag och lyssnade på covers, helt plötsligt så byts det tillbaka till orginalet, varje gång så till slut skrattade jag och sa att jaja vi lyssnar på orginalet då.

## Comment 2
Author: Timmorn

Sen vill jag tillägga att jag klarade av sorgen väldigt bra, jag bröt ihop med min pojkvän ett par gånger men sen har jag klarat det relativt bra enligt min standard. Men vi hanterar alla sorg olika en del skrattar en del gråter och det tar olika tid.   
När jag ser tillbaka så shoppade jag en hel del skräp när det gäller kläder 2011 efter morfar gick bort som kompensation i sorgen.