Många är det som kommer på kurser och säger - Jag vill bli ett medium. Hur gör jag? Det vi behöver veta är dock att vi aldrig någonsin kan lära oss en teknik bara, utan det handlar om ett inre utvecklingsarbete som möter den rena andevärlden....
Så - vad handlar det om egentligen, den här omtalade andliga utvecklingen? Kan man gå och lära sig healingtekniker, träna upp sin intuition och sin andliga kontakt utan att behöva möta sig själv? Den här artikeln kommer helt och hållet från mina egna åsikter och iakttagelser jag gjort genom åren. Mtt svar är nämnligen nej och jag tycker det är djupt sorgligt när jag ser dom som ivrigt försöker hålla upp en fasad som alla som har ögon att se med ser igenom totalt.
När vi ser på många av de sanna mästarna som varit nere på jorden så har det mer handlat om den egna insikten och hemkomsten i sig själv, när dom lämnat sina av- och intryck kvar efter sig. Men i mången kursverksamhet så tycks det vara någon sorts tro kvar inom både healingen och medialiteten att man kan lära sig tekniker och det räcker med det.
Men när Ljuset kommer in och vi öppnar oss allt mer för det - vad händer då? Jo, allt det som vi stuvat undan i våra inre garderober blir plötsligt belyst. När sen alla energier samarbetar för att vårt andliga uppvaknande ska aktiveras ytterligare, det som sker nu i hög speed, ja då trycks alla våra knappar på. Hela universum samverkar för att vi ska ta tag i det som är ofullbordat inom oss. Med en glimt i ögonvrån kan jag väl konstatera att det är väldigt mycket ilska runtomkring nu, men alla självförnekelser som vi lägger ut som projektioner istället.
Jag undrar många gånger var humorn tar vägen när det gäller det här.... För visst är vi komiska emellanåt när vi fortsätter att köra våra barnsliga race som alla ser, och om någon påpekar så tar vi åt oss till den milda grad att vi formligen exploderar många gånger?! När vi formligen går på knä av det som pågår inom oss och där sitter vi med våra tarotkort och försöker terapeuta andra....?! Va...! Lyssna på några som är inne i sina offerroller och börjar tjafsa med varandra, allt från politiker till medium... Herregud, så patetiskt många gånger.
Bilden klar? Tänker fortsätta vara provokativ och säga att vem tror man att man kan "hjälpa" med sina healinghänder när man själv är helt dränerad och i så total självförnekelse men istället för att se det har man placerat sig högt upp på en andlig tron där man är någon som förmedlar det starkaste av ljus till andra?
Nej, jag tycker det är dags för en titt vad det här handlar om egentligen. Människor får telefonräkningar på tusentals kronor när dom ringt till 15 olika tarotläggare för att veta om Han kommer tillbaka.... Är det inte dags att vi börjar tänka själva? Ingen sanering ska äga rum där någon annan talar om för någon att du ska sluta terapeuta, men däremot en belysning på hur viktigt det är att vi vågar se vad det är som pågår inom oss, och i och med det lära oss lita på vår egen känsla. Både vad vi ska göra härnäst och hur den stöttning vi tar emot från någon annan ska se ut för var och en av oss.
Läste en gång för länge sedan om indiantänk, något som jag fördjupat mig mycket i. Bland annat stod där om något dom kallade Quickening. Detta är vad jag har följt genom åren och fortfarande gör jag det med stort utbyte. Det handlar alltså om när jag möter en person som gått före mig i sin utveckling. H*n kan se precis var jag befinner mig - typ "been there, done that", ser på mig med klara ögon och kan coacha mig att se själv vad jag behöver göra. Ibland har jag haft lärare/vägskyltar under en period i mitt liv, sen har jag känt att det varit dags att vandra vidare på egen hand igen. Precis som på E20 så dyker skyltarna upp här och där och jag väljer var jag vill dra vidare.
När jag kommunicerar med dom från andra sidan nu, så talas det väldigt mycket om anledningen att dom kommer. Och inte en enda gång har dom talat till mig eller någon person som kommit till mig om någon teknik jag borde ta tag i. Nej, det är viktiga budskap om vad vi behöver ta itu med inom oss, och dom har ju "ögon" som ser rakt igenom oss. Ingen idé at försöka ljuga där inte.... Sen kan dom givetvis ge råd om olika kunskaper som jag kan ha nytta av, även tekniska sådana... Men det är min själs utveckling dom är intresserade av!
Att vara en upplyst/genomlyst person innebär för mig att man är totalt ärlig med var man befinner sig. Jobba som medium, healer eller vilken terapiform som helst, men försök aldrig mörka var du befinner dig. Jag menar - tänk att du har en kurs med intuitionsövningar och mediala träningstimmar, där eleverna tränas att få in klockren information. Sen försöker du samtidigt inte låtsas om att du går igång på vissa människotyper, att du inte dealat med ditt bekräftelsebehov, ja och så vidare. Blir ju rätt fånigt, eller hur??
När vi släpper dramatiken omkring det här, då tror jag vi slipper all denna ilska vi kan känna mot andra personer, vi fattar att det är oss själva det handlar om när någon försöker "få igång oss", ibland helt omedvetet. Vi går omkring med stora skyltar hängande om halsen - "TRYCK PÅ KNAPPEN!!!" och visst trycker vi på varandras knappar. Sen tycker vi världen är full av idioter.....
Tror slutligen att vi fått några fantastiska manualer hur vi kan utvecklas till fantastiska medhjälpare här på Moder Jord, bl a Nya Testamentet. Och som han sa där någonstans för 2000 år sedan - ni kommer att utföra så många fler och större underverk än jag, för ni kommer att vara så många fler.
Tillsammans uträttar vi underverk. Healar, går på vatten, svävar i luften - whatever!! Men innerst inne handlar det om att hitta hem i oss själva. Vi är varandras nycklar, blir jag förbannad på dig så finns det ju något jag behöver titta på istället för att fortsätta vara kvar i ilskan. Stör jag mig på någon, blir jag upprörd i vissa situationer, överhuvudtaget rubbad i min inre balans av någon - ta reda på! Vad handlar det här egentligen om?? Det är ju i utvecklingen vi åstadkommer tillsammans som vi slutligen och definitivt kan begrava alla offerkoftor som den nu kryllar av. Vi skyller på allt möjligt som är orsak till att livet inte ser ut som vi vill. När vi slutar med det startar de sanna underverken!
Att sen våga lyssna på svaret, från sitt inre eller från någon annan och sen välja att inte ta åt sig som en barnunge och gå upp i försvar, det blir nästa modiga steg. Men om vi tänker på det - om alla ändå ser vad vi håller på med så är det ju ännu mer pinsamt att fortsätta än att erkänna hur det egentligen står till med oss? Vill vi utföra uppgiften vi gick ner för så börjar det här. Djupt inuti mig själv i total ärlighet. Läskigt? Absolut. Svettigt? You bet.... Värt det? Prova så får du se.
Kan vi då jobba med våra healinghänder, tarotkort, mediala rådgivningar, även om vi inte nått den fantastiska upplysningen? I min värld så handlar det om att vara ärlig med sig själv och visa vem man är. Om något dyker upp som du inser du behöver möta inom dig själv, säg det! Var ärlig mot människor runt omkring dig. Ta en paus om du känner dig trött, irriterad eller överlägsen andra människor. Var lyhörd för din egen utveckling och viktigt, viktigt!! Lyssna på dina sanna vänner och andra du litar på - vi är dom som ser sist vad vi håller på med, lustigt nog. Finns det något mer underbart än att hänga med människor där jag är fullkomligt mig själv utan spel, dramor och projektioner och dom är likadana?? Tycker inte jag!
Vi är här för att växa och utvecklas tillsammans, det är Uppgiften, den stora vi gick ner för. Älskar mina vänner som jag både kan säga det jag ser till och som säger det dom ser till mig. Det finns ingen obehaglig maktkamp i det hela, bara Sann kärlek. Kanske det fanns en del kodord i Nya Testamentet..... Vägen, Sanningen och Livet...
Finns en underbar skiva med indianmusik, en av stroferna i denna underbara musik lyder "..... and I wash my spirit clean...." Därav bildvalet till artikeln.
man måste kunna ge och ta av livets hårda skola och bjuda på sig själv..på ont och gott..ja, en skratt förlänger ju livet...Men jag undrar många gånger...Måste det hända katastrofala situationer för att man skall vakna upp..jag menar se oss om, man tar så mycket för givet här i livet..när något händer och som du skriver sanna vänner.. så kloka ord du skriver Trisha.....ljusa och varma kramizar.
.
