Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

Alternativmedicin, hälsa m.m. Andar/Spöken Andlighet Barn i Andevärlden Barn/Ungdomar Bok- och filmtips Dagens Ros / Dagens Kram Dikter, visdomsord Drömmar/Drömtolkningar Foton Frågor ang. sajten, funktioner m.m. Healing iFokus-information Info från admin Kurser Länktips Medialitet Meditation Medium Musik Mytologi/Naturväsen Mässor, storseans, arrangemang, träffar Ny medlem/presentationer OT Bildgalleri OT från tråd Off Topic Oförklarade Fenomen Redskap: tarot, pendel, kristaller m.m. Reinkarnation/Tidigare liv Seans - upplevelser & frågor Sorg Tips & Råd TV/Tidningar/Radio m.m. Tävlingar och lekar på sajten och iFokus Undersökningar UFO Upplevelser Videoklipp Övningar Övrigt
Sorg

Vad hände...?

2016-08-19 23:19 #0 av: Frozen90

Jag vill berätta om min märkligaste händelse men också den jobbigaste, mest tår och ångestfyllda händelsen i mitt liv!

Min absolut närmsta killkompis var med i en arbetsplats olycka... Det var en sprängolycka där han omkom... Allt hände så snabbt, han var ung och vi gick i skola ihop. Detta var en mycket underbar människa och såklart helt ovärderlig.

Veckan efter bad jag en bön om där jag önskade att han skulle komma till mig och ge mig en riktig hej då kram, att få träffa honom en sissta gång! Jag har alldrig någonsin mått så jäv... dåligt som jag gjorde då..

En vecka senare kom begravningen. Och här börjar det märkliga!

När jag kom allt nämre kyrkan och gick in så började jag bli onormalt... ja vad ska jag kalla det.. Slö, trött, jäkligt påverkad av något. Först trodde jag bara att det var för att allt var så jobbigt med hela grejen. Vi satte oss längst fram, men allt efterssom så blev jag mer och mer påverkad.. Jag började bli riktigt orolig då jag inte förstod varför. Till slut kunde jag inte hålla ögonen öppna hur mycket jag än slog mig själv i ansiktet.

Helt plötsligt stänger sig ögonen ofrivilligt. Och där står han. Han går från altaret mot mig... jag kunde inte öppna ögonen, jag försökte ändå titta bort med ögonen och tänka på något för att bryta detta. Men det hela fortsatte. Han går fram och ger mig en helt underbar kram och tittar sedan mig i ögonen en stund. Han var tyst och deppig. Sedan gick han tillbaka till kistan. Jag såg han stå i ljuset innan ögonen plötsligt öppnade sig igen

Hittils finns det bara 1 person som vet om denna händelsen då jag inte tror att alla skulle ta detta så bra... Men hur fasen kunde min önskan gå i uppfyllelse? Jag är grymt chockad över händelsen och normalt sett tror jag inte på det övernaturliga.

Anmäl
2016-08-20 11:50 #1 av: NeferNefer

Så vackert HjärtaGråterJag beklagar förlusten men är också glad över att du är så öppen så du kunde uppfatta din vän. Jag är säker på att han är med dig.

"All tid måste förflyta i sin egen takt. Ibland dricker man kaffe. Ibland dricker man kaffe inte." (Mikael Niemi)

Anmäl
2016-08-24 09:21 #2 av: Sommarek

Jag beklagar verkligen förlusten.  Blomma

Hur är det nog ingen som kan ge dig ett bra evidensbaserat svar på, men den helt vanliga, enkla förklaringen är att han helt enkelt kom för att ta farväl av dig, precis som du önskade. Man har så smått börjat leta efter rent vetenskapliga (alltså mätbara och synbara, bland annat) tecken på att människan inte upphör att finnas efter döden, och det verkar som att det är det du har fått en vink om. Det låter som en vacker upplevelse oavsett, som jag är glad att du hade.

Anmäl
2016-09-09 22:27 #3 av: Frozen90

Tack för bra svar! Vi är som ni säkert förstår många berörda av detta särskillt killens föräldrar och bror, då den enda som vet är min sambo så kan jag inte sluta tänka på om jag borde nämna detta för några av dom närstående eller blir det bara fel då?

Anmäl
2016-09-11 18:58 #4 av: Sommarek

#3 Bra fråga. Oftast är det ju väldigt känsligt att ta upp sådant, av många olika anledningar. Du kanske kan börja med att lite försiktigt höra dig för vad de tror och tycker om sådana här saker?

Anmäl
2016-09-27 21:16 #5 av: Frozen90

Ja jag antar det. Jag får vänta med att nämna detta, nu den 7e oktober är det 1 år sedan olyckan hände. Men jag finner det intressant att jag haft mycket starka drömmar och mötet med honom fram tills begravningen, men efter begravningen har jag inte haft någon kontakt som jag kan säga att jag har känt någon närvaro.

Anmäl
2016-09-30 21:04 #6 av: utlandssvensk

Jag beklagar sorgen...

Det later precis som nagra sager har att han tog farval av dig. Vill du dela med dig av dina upplevelser till hans anhoriga tycker jag du kan gora det. Alla sorger vi olika och jag tror att om du delar med dig av dina sa kommer dom sakert att beratta om sina upplevelser. Eller battre, delar med sig av sina minnen nar han fortfarande levde. Aven nar man sorger kan man skratta at gemensamma minnen man har av personen som dog.

Att du inte har haft nagon kontrakt efter tycker jag du ska ta som ett gott tecken pa att han lyckades ta sig over till andra sidan.

Jag skulle ocksa rekommendera att du kanske tander ett ljus pa hogtider och tanker, eller sager hogt for dig sjalv, en halsning till honom. Det skulle han sakert uppskatta. Mitt sista rad ar lattare sagt an gjort men jag sager det anda. Forsok minnas er tid tillsammans med gladje. Det ar naturligtvis okay att grata men tank da sa har. Om det hade varit du som dog och din van som var kvar. Vad skulle du da helst onska att han kande? Extrem sorg for att du forsvann eller gladje for att han fick vara en del av ditt jorde liv?  

Det var i alla fall ett rad som jag fick av ett medium nar min far gick bort och jag var fortfarande i ljup sorg ett ar senare... Det mediumet sa ocksa att min far gillade nar jag pratade om honom och ibland sager "skal pappa" till jul snappsen. Sa det har jag fortsatt med genom aren...   :) 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.