Hej!

När jag var liten gick jag aldrig in i vår garderob själv eftersom det kändes som att någon tittade på mig från ett hörn. Jag bar med mig denna känslan länge. När jag en dag berättade för mamma sa hon att hon kände samma sak. Den bakgrund jag kommer ifrån sa man att detta med övernaturlighet har med onda andar att göra. Jag var livrädd och lärde mig förtrycka känslorna och det jag upplevde när jag var liten. Jag drömde ofta mardrömmar om onda andar och historier man tutat i mig som barn. 

Nu har jag lämnat det bakom mig och är inte längre rädd. Jag undrar fortfarande över denna känsla av att någon var närvarande. Jag vill veta om det var något jag inbillade mig, om någon var där och vem isåfall? 

Häromdagen var jag och en vän i skogen och pratade. Jag tyckte jag såg något svart i ögonvrån, men när jag tittade dit såg jag ingenting. Efter en stund ryckte jag till för jag tyckte jag såg det igen. Min kompis undrade vad jag gjorde. Sade att jag tyckte jag såg något. Han sa att det var lustigt för han tyckte just samma sak. Sedan ville han gå hem. Han har varit sjuk sedan dess och har inte sett till honom. 

Ibland kommer en känsla över mig som om jag kommer in i ett annat medvetande. Ljud och intryck blir starkare och jag känner av mig själv och min omgivning på ett annat plan. Inget särskilt händer. Det är bara en känsla. Vad är det? 

Vad är det jag ser och känner? Jag har en otrolig förmåga att känna av människor och läsa in saker.  Jag utveckla den och använda den på ett konstruktivt sätt. Nu kan jag inte hantera den. Allt känns bara kryptiskt. Och ibland kommer intrycken i överflöd så att jag blir uttröttad, ibland känner jag absolut ingenting. Hur utvecklar jag min förmåga och lär mig hantera den?