Är intresserad av att veta jag med så sätter en liten tass så att jag kan följa :)

Alla får hjälp att komma till andra sidan. Sen är det vissa som är förvirrade av olika orsaker vid övergången, och därför dröjer sig kvar ett tag. Men deras vänner och anhöriga på andra sidan ger inte upp förrän de går över.

Enligt de uppgifter jag har hört så behandlas inte de annorlunda än någon annan. Alla kommer till andra sidan, alla kommer alltså "hem" när de dör oavsett omständigheter.

Men de som väljer att avsluta livet i förtid har inte löst sin uppgift i det här livet, själen har inte upplevt allt den behövde uppleva och inte lärt sig det den behövde för att gå vidare. Därför kommer nästa liv att till stor del bli en upprepning av det liv man valde att avsluta så att man får en ny chans att utvecklas och lära sig det man behöver. Det går alltså inte att smita undan sin själsutveckling utan det kommer tillbaks i nästan liv.

överdos av droger har jag aldrig tagit, men blivit EXTREMT alkoholförgiftad och jag tror att jag haft en nära döden upplevelse, men läkarna sa att det kunde lika gärna vara hallucinationer , men jag drogs ifrån min kropp och tog i hand med min morfar och vi far ut i rymden tror jag.. där ute fanns det massa… ja vad säger man, bilder eller "skärmar"  med alla mina minnen från den dagen jag var ett pyttelitet foster till den natten jag akut for in till sjukhuset för magpumpning , han tittade på mig ,skakade på huvudet och sa att " Det där var väl kanske inte så väl genom tänkt" , han log och sa , "nog har du en del kvar att göra där nere ?"

Han släppte min hand och sa att vi skulle ses en dag igen , bara inte i den evigheten. jag kunde sedan höra mina hjärtan slå i bakgrunden av mitt huvud, allt vibbrerade i takt med mitt hjärta, jag sögs tillbaka ner ifrån stjärnorna, de var som att.. ja jag vet inte.. svårt att säga.. men att födas baklänges och framlänges samtidigt.

vaknade sedan med en blixt , och jag kaskad spydde resten av den natten.

man mår som man förtjänar. antar jag .

#4 tack för att du delade med dig av din erfarenhet. 

"Han släppte min hand och sa att vi skulle ses en dag igen , bara inte i den evigheten. " 

Innebär det att det finns olika evigheter eller att man inte kommer till evigheten när man dör av naturliga skäl?

#3

Jag vill ju tro att allt sker av en mening, varför kan inte självmord vara förbestämt precis som att dö av naturliga skäl?

Allting är inte förutbestämt, hade det varit det så hade ju våra tankar och beslut blivit oväsentliga och hela livet meningslöst. Som jag ser det är det bestämt vad vi ska uppleva och lära oss under livet, vilka personer som ska ingå och till stor del vilka svårigheter vi ska möta, men hur vi sedan väljer att förhålla oss till det och vad vi gör av de upplevelserna, mötena och svårigheterna det är upp till oss själva i varje situation. Det är ju i de valen som lärandet och utvecklingen ligger.

När det gäller att döden är förutbestämt så tror jag inte heller att det finns ett bestämt datum då vi ska dö, utan jag tror att vi har många tänkbara dödstillfällen under livet, ungefär som en motorväg med många avfarter. Beroende på hur vi hanterar svårigheterna kan vi välja att svänga av vid en viss avfart och dö eller att hitta nya vägar och stanna på motorvägen ytterligare några år innan vi ställs inför ett nytt medvetet eller omedvetet val. Det kan t ex handla om hur man hanterar svår sjukdom, situationer i trafiken som skulle kunna gå hur som helst osv.

#5 du vet… Det finns fruktansvärt många dimensioner.. Vi kan inte ens räkna oss till dom, evigheten kan vara ett liv i en annan dimension, evigheten finns efter att vi har dött , vi kan inte leva i evighet på jorden , vi är ju bara ett skal som förbereder oss för det riktiga som sägs hända efter döden .. Man vet liksom inte ..

#8  Låter mycket  rimligt :) tack  för det.

#9  jag misstänkte det, antar att evigheten sker hela tiden.

Dom tar sitt liv hamnar på andra sidan också. Min bror Jens tog sitt liv ett år efter våran far gick bort. Jag har träffat dom båda i himlen genom astral resa. Jag tror att dom som tar sitt liv kan få det jobbigt på ett sätt också där. När dom kan se våran påverkan av deras handlande. Fast man kan förstå deras val. Så kan tror jag att om man själv skulle vara i himlen på grund av att man tog sitt liv o man får se sin familj i känslo mässig kaos. Flera års terapi möjligen för visa av dom o nära till personlig kollaps av upplevelserna av det möjligen. 

Att få se konsekvenserna av ens handlande som händer ens familj o man kan se allt. Kan nog vara ganska smärt samt. När man vet att det är på grund av ens handlande som det händer.

#12 så är det! Men sen beror det lite på anledningen till självmordet också har jag hört…Man kan ju ta en överdos av "misstag" dvs hade inte tänkt ta sitt liv men gick bort ändå. Jag funderar också på de som sörjer ihjäl sig alternativt tar sitt liv av sorg…tror de får mkt tröst och kärlek i efterlivet.

Tröst, kärlek och healing. Det finns inga straff. Däremot får ju alla se sin "livsfilm" och vilka konsekvenser det egna handlandet har haft för andra personer. Det är straff nog …

#14 Ja absolut. Inga straff.

Nej, bara lärdomar. Och det är ju det vi alla är här för. Att lära. 🙂

Jag tror att vårt liv på jorden handlar om ….eller skal handla om. Kjärlek Hur mycket kjärlek gav du till andra människor och djur. Och hur mycket gav du till dig. En mycket svår oppgave for alla.

Men hur blir det då om man blir mördad? Måste man ändå leva om sitt liv? Eftersom att det är någon annan som tar ett liv , då kan ju inte offret ha hunnit lösa sin uppgift här i livet. Eller hur funkar det?

Det är en helt annan historia och personen måste inte leva om sitt liv, lika lite som en som dör ung i sjukdom eller någon olycka.

Sen vad gäller att leva om sitt liv så handlar det ju inte om exakt samma liv som återupprepas, utan det är de eventuella lärdomar som personen missade att inhämta när hen avbröt sitt liv som hen får en ny chans med.

När man ses nån dag är när man själv går bort av naturligt sätt genom att vara gammal mellan 80 och 95 och även i nästa liv på jorden med en ny familj och jag vet en sångerska idag i Amerika som var Monroe Marilyn i sitt förra liv och hon färgar håret blont igen nu som i sitt förra liv som Monroe Marilyn för att fortsätta med sitt livsuppgift och liknar ungefär som sitt förra skal!