Hjälpa en ande vidare?
Detta stycke är en smula hypotetiskt (och långt) och jag är öppen för att alla fenomen nämnda nedan, kan ha andra mer naturliga förklaringar, t ex psykologiska el dyl.
Men då jag skriver på ÖN, tillåter jag mej vara lite modig och anta existensen av en icke-fysisk (?) verklighet.
Uttrycket "att hjälpa någon över" eller att "hjälpa en avliden vidare", bygger på idén att när någon avlidit, kan denne (dennes ande) ibland hamna i ett slags "mellantillstånd", som anden inte tar sej vidare från.
Hela fenomenet bygger på några ej bevisade antaganden, t ex att det finns andar och att det finns någon slags verklighet utöver det fysiska, samt att en persons ande/själ/icke-fysiska del, kan "fastna" på något sätt.
Vidare får ett antagandet göras att anden har någon slags synförmåga liknande synförmågan i det fysiska. Synförmågan måste ju finnas, annars skulle man inte kunna be anden "gå mot ljuset".
Jag ska beskriva mitt sätt att hjälpa någon vidare, och så får jag se om det finns synpunkter.
Till att börja med kan jag rätt vad det är känna att något är annorlunda med mej själv (vilket givetvis ger utrymme för rent psykologiska förklaringar). Dvs jag behöver inte känna en närvaro av någon annan, utan det är jag själv som i första läget är förändrad.
Det kan vara mitt humör, mina tankar, hur jag ser på världen. Tyvärr är det ofta så att mina upplevelse rent generellt blir aningen mörkare eller att jag har svårare hålla fokus på komplicerade saker.
Rätt ofta är jag inte helt medveten om vad som sker, speciellt som det ibland har varit månader (eller år) mellan upplevelserna, så det här kan fortgå och bara gradvis öka över flera dagar innan jag blir medveten om att något händer. Speciellt när jag var yngre fattade jag sällan vad det var.
Idag kan jag mycket mera direkt göra något åt saken.
Märker jag att något är ändrat hos mej själv, sätter jag mej ner en stund.
Jag ägnar min uppmärksamhet åt om det finns en närvaro av en person. Ibland kan jag t o m få vissa intryck av hur denne person är eller sett ut.
Då gör jag det som man anses göra i det läget. Jag sänder personen omtanke och ber denne "gå mot ljuset".
Ibland kan jag då känna att något slags obehag inom mej släpper, och det släpper ganska direkt. Jag återgår nästan direkt till mitt vanliga jag, ibland kan det ske över bara några sekunder.
Men påfallande ofta funkar detta inte.
Om det nu är en ande, så vill denne inte släppa taget. Då gör jag något som jag egentligen inte läst någonstans att man ska göra.
Jag ber personen att "gå in i mej". Jag kan till och med säga orden lågmält, kom in i mej, du är välkommen, kom bara, du har rätt att komma in. Jag uppmuntrar anden att bli en del av mej eller på ett sätt att göra sej hemmastad i mej.
Om jag får någon som helst upplevelse av att någon "är inne" i mej "letar" jag i mina upplevelser antingen efter någon vän eller släkting till denne anden, eller så ber jag anden att se sej omkring: "Se dej om." Jag sänder även uppmuntran till anden att utforska och att söka sej vidare. Jag hyser omtanke om anden.
Nu brukar det ofta sluta med att det obehag jag känt över flera dagar, släpper inom några minuter.
Ibland kan jag få göra om saken igen, men varje gång släpper obehaget lite fortare.
I början när jag gjorde detta, välkomnade någon in i mej, hade jag några mer (mycket) obehagliga upplevelser, som jag inte helt relaterade till själva närvaron av "anden". Jag vet inte vad dessa obehagliga upplevelser egentligen var, men dom hade inte den fulla karaktären av en persons närvaro, utan var av annan karaktär, snarast lite opersonlig eller i alla fall inte mänsklig.
Känslan av att obehag släpper är ibland så tydlig, att jag upplever det som skillnaden mellan natt och dag, direkt ibland.
Om det verkligen är en ande, eller en energi eller något rent biologiskt/psykologiskt som händer, när jag säger "gå in i mej", kan jag ju inte veta.
Men om det är en ande, så är jag idag rätt säker på att man inte kan "bli besatt" av att låta en annan ande "gå in i en själv".
Tvärtom så går anden snart vidare, som om den fått nytt raketbränsle och kan ta sej därifrån.
Följer.
Fattar inte att du ber andar gå in i dig när du verkar sakna kunskaper. Hur kan du veta vem anden är och vem du släpper in? Verkar klart olämpligt enligt min åsikt.
#2 Alla metoder för att "stänga ner" funkade inte. Det enda som funkade riktigt bra, var att bli arg och säga åt närvaron att dra åt skogen.
Det sistnämnda fick jag till slut dåligt samvete för och jag beslutade mej för att våga göra något annat, någonting lite mer hjälpsamt.
Jag kan inte säga vad andra ska göra, eller vad som är rätt eller fel, utan det här var mitt eget beslut, jag bestämde mej för att våga mer.
#3 ok. Förstår. Vad är då din fråga egentligen i trådstart om du vet svaret?
Jag har aldrig drivit bort andar och undrar om det verkligen skulle behövas. När jag känner obehaglig närvaro kan även vara av verkliga människor lägger jag skydd och stänger mig. Ju mer uppmärksamhet du ger desto mer problem får du enligt mig.
Älvan #4. Man måste väl inte varje gång ha någon fråga när man skriver ett inlägg.
Trådskaparen ville berätta sitt sätt att hjälpa andar och är öppen för synpunkter. Mogen insikt.
Huygens, det var jätte intressant att läsa. Följer gärna tråden och kan hända att skriver något mer om anden faller på…
Nu berättar du om andar som har hamnat i något slags "mellantillstånd". Hur gör du med andar som är i ljuset men kommer hit bara och hälsar på? Ofta upplevs även dom som störande.
Vad jag själv upplevt så är det "lättare" att skicka iväg dom som bara hälsar på.
#6 Jag har nog inte besvärats av andar som jag tror gått vidare förbi mellantillståndet och jag har aldrig försökt skicka iväg en sådan ande.
Ibland har någon sådan avliden person (som tagit sej vidare och som jag känt i livet) gett sej till känna på ett enträget och glatt sätt (under flera timmar), men jag har dåligt förstått varför. Först efteråt har jag insett att andebesöket inträffat strax före en viss händelse som jag betraktat som relativt ointressant eller t o m hyst negativ inställning till. Händelsen har sedan visat sej vara väldigt viktig för mej i denna tillvaro på något sätt.
Jag kände mig tvungen en gång att skicka iväg en trevlig och glad 4-årig släktingkille som tyckte om mig så mycket…han ville kväll efter kväll ligga bredvid mig/sova över. (Hörde hans andetag mm)
Och som Älvan säger i #5, jag gav pojken väldigt mycket uppmärksamhet i början, därför ville han stanna kvar.
PS Han dök upp i mitt liv efter jag börjat forska var hans grav ligger. Den har nämligen aldrig hittats och ingen verkar veta något…. Han dog under första hälften av 1900-talet, drunknade. Han "spökade" bara i vår stuga i Finland, en stuga där han föddes och bodde under sitt korta liv.
Men han har inte dykt upp efter "ivägskickandet". Ångrar att jag inte frågade honom själv ang hans grav. Men vill inte kalla honom tillbaka.
Hoppsan, här pratar jag om mig själv, så OT kan det bli! Tack för ordet i alla fall.
Huygens. Blev road av order "raketbränsle". Så har jag också upplevt att någon fick.🙂
#2 En ande kan inte gå in i en på det sättet. Är bara
ett uttryck.
Annars den metoden använder jag. Jag tar kontakt med anden så jag blir en avspegling av anden. Min kropp kan formas mer likt anden. Var det en tant med krokig rygg så blir jag i den ställningen. Som jag är tanten.
Jag diskutterar o leder anden till ljuset o när anden kommit i himlen så bli jag väldigt knäsvag i benen för kraften av himlens energier som kommer . = Jag är avspegling av anden när anden går in i ljuset så sänds den kraftfulla harmonin som gör benen knäsvaga.
Om det vädligt frustrerade så blir jag ännu mer knäsvag o kan vara att man måste ta tag i något. En frustrerad ande som varit i frustrerad under lång tid. Så gör harmonin av ljuset o himlen anden knäsvag för den harmonin har den aldrig varit med om. O anden har varit så frustrerad inder lång tid. Dom andarna brukar vara dom mest tacksama andarna med. Dom vi ogillar mest. Är dom mest missupfattade andarna.
Man kan känna starkt obehag av en ande. Som man anser är en arg o ilsken ande.
Men egentligen är anden bara frustrerad över sin situation o vi dömer den som ilsken o arg ande med utropps Tecken. På grund av det vi kännt av,
Dom andarna brukar vara oftast dom mest tacksamma andarna.
Man kan säga väldigt frustrerade andar som går runt o man känner starkt obehag av. Är andar som behöver hjälp på något sätt.
Jag kommer ihåg jag själv. under uppväxten. Slutet av 9 års åldern fick man starka förmågor. Att man kände av saker hela tiden. Iformation när man träffa människor , Universum allt möjligt. Men framför allt. Varje kväll satt det en ande på en stol i stirra på mig. Det gjorde mig skräckslagen att gå o lägga mig för jag kände av hans bitterhet så starkt o jag bad till Gud om hans skydd när jag skulle sova. Han var där o 10 år tror jag det var. Innan vi tog ditt ett medium. Efter mediumet var där så blev hela huset mycket bättre. Allt blev klarare. Var innan jag utvecklat mitt djuppare.
Men för ett halv år sedan så var jag o en vänn i huset o ett annat rum som var min systers sovrum som ingen bor nu. Vi hade känt saker i det rummet under lång tid. Men jag hade inte brytt mig för jag hade ju växt upp i huset o var van med alla energier som var där. Men min syster skulle komma på besök så jag tänkte ta bort lite hemma.
Jag o min vän var i min systers sovrum. Min vän har lite andliga förmågor men inget han använder sig av. Han var/är intresserad av utveckla det o jag förstod att han kan mycket mer än han vet så jag tänkte visa han vad han kan utan att han vet om det.
Så jag sade till han vill du testa att kolla vad det är för ande här inne? Han sade ja fast jag vet inte hur man gör o om jag kan det ? Jag svarade prova så får du se =) Jag bad han att ta mig i händerna. Sedan koppla jag samman han o mig att jag var länken till andra sidan o att min förmåga skulle gå till han.
Han blev helt plötsligt mycket bra medium. Kunde säga att anden som var där är en ande som jag kännt av när jag var liten o ett medium var där förut men misslyckades att få bort anden. Kunde beskriva mer om det.
Anden bad om ursäkt för att han hade skrämt mig som barn. Men han ville ha hjälp. (Nu hade han hållit sig undan i rummet ingen var för det mesta)
Vi fråga han om han ville ha min hjälp o gå över o det ville han gärna. Så då tog jag över o lede han till ljuset. Sedan lätt jag min vän känna igen att jag tog hans händer o känna om han tyckte han var över o han kände som jag att han hade gått över men jag hade inte sagt något om det till han för då leder jag ju han . =)
Så han tyckte det där var väldigt speciell upplevelse att på en sekund fungerade han som ett medium problem fritt o klockrent. 🙂
Ny dag nya möjligheter
Det jag glömde säga. Kontakt som jag nämnde när kroppen kan formas efter hur andens kropp är. Allt det kan jag stänga av på mindre än 1 sekund. Så är aldrig att en ande är i en. Är vi som bestämer. Vi känner av andens energier. Så jag skulle kunna ta kontakt med en ande som är i Kina o jag är i sverige o göra exakt samma sak som om jag vore i byggnaden som anden är i. Man behöver bara tänka på stället sedan kollar man vad som finns där. Allt sitter i skallen hur vi väljer att använda det som. Irish Hall var ju en som använde enkelt sätt. Inte göra saker svårare än var det är. Är samma här. Tänk bara rak på sak. Den anden vill jag ha kontakt med sedan har man kontakt rak på sak. När man förstår hur enkelt det blir genom att vi själva gör det enkelt så blir allt enkelt.
Jag skapar ljuset åt anden. Pekar åt han gå rätt fram. Samtidigt som jag själv i bland står stil o gör astral resa jag själv så jag går med anden sida vid sida med min ande kropp (inre ögat) sedan följer jag o ser så det blev bra. Men om jag inte gör astral resa bruka jag dubbel kolla att dom är över o innan jag lägger mig på kvällen bruka jag kunna kolla igen bara av artighet så dom inte tänker att man bara vill bli av med dom. Det bruka dom uppskatta. (Fast gör inte det om det är att jag för över 5-8 andar på en dag eller liknande det blir för jobbigt att dubbel kolla ) Men i själva grunden bruka jag dubbel kolla. För att inte ta för givet att jag lyckades med få över den. Man ska inte ta förgivet att om man tror man fått över en ande att man fått det. Är därför jag använder metoden att jag känner mig knäsvag o blir mer o mer. För det är inget som kan fejkas av anden. Visa andar kan gå o gömma sig o sådant. Men det sättet jag använder mig av så vet jag om dom gick o gämnde sig för jag känner i mig själv när dom kliver steget in i ljuset o sedan gått igenom. Det händer endast om dom går in o genom. Så gå o gömma sig det fattar man. Den metoden börja jag anända mer senare. För hade problem men en riktigt frustrerad ande som personen som ville hjälp med den ande. Hade haft 2 andra medium där tror jag det var o en som vägrat gå in när mediumet kom till dörren.
Var en ganska otrevlig tant. Som ansåg den fortfarande ägde huset. (Tanten hade byggt huset o ansåg det som hennes hus fortfarande) Tante gjorde hysh i huset med o jävlades. Kommer inte ihåg vad hon gjorde exakt nu.
Jag kom ihåg att jag fick prata oerhört psykologiskt med den där anden. Bruka inte ha problem men den där tanten var en seg tant.
Jag fick förklara att jag förstår att hon anser hemmet som hennes hem. För det är det. För du har byggt det. Jag vet att du inte är en islken tant som är otrevligt. Men av någon anledning så beter du dig så att den som har köppt huset med riktiga pengar som är investerat i huset du har byggt. Men om hon inte bor i huset o ingen annan gör det. Kommer ditt hus att förfalla för du kan inte ta hand om huset.
Om du stannar här o inte går in i ljuset o hon som bor här flyttar o ingen annan köpper huset. Så kommer du vara här tills du får hjälp av ett medium nästa gång eller om du kan göra det själv. Du kommer blir mer o mer frustrerad för frustration föder frustation.
Om du går in i ljuset kommer du till himlen o all frustration försvinner o ersatts med harmoni.
Men om du stanar så kommer det bara mer o mer frustration ju längre tiden går.
Anser du att du är kvinnan jag nämnde med som är ilken o elak som förtjännar att stana med inre frustration.
Eller anser du att du är kvinnan som missuppfattas som en elak o ilsken kvinna ? Som förtjänar att få komma till himlen o få ta till sig harmonin?
När jag sade det. Då försvan all motstånd o hon beslöt direkt att gå in i ljuset. När hon gått över så svara hon. Mamma o pappa är här. o hon var så glad o tacksam över att jag aldrig slutade att komma tillbaka för att få över henne.
Hon blev en helt annan ande. Var som två olika identiteter före o efter beslutet att gå över. När dom tar det beslutet o fullfgör det så kommer det riktiga jaget 🙂
Ny dag nya möjligheter
Att hjälpa dessa andar som varit alkoholister eller varit otrevlig eller e.t.c är fint och har det bra i ljuset på andra sidan och dom andra människor som har det dåligt just nu t.e.x en granne till mig som dricker, en alkohol tant, det blir alltid bättre för henne också sen på andra sidan eftersom vi alla ska dö nån gång i livet. Vilka öden! Vem bestämmer dessa dåliga öden åt andra!?
Brunett