Vill bara säga att det är inga "vanliga" närstående han ser…..Varför kommer dom till honom??😕Han är bara 10år och gömmer sig under en filt eller blundar för att slippa se…..

Hej,

Hur vet ni att det är besök, ja andliga sådana? Vad säger sonen? Vad ser och känner han?

Detta har pågått av och till iett par tre år…Han känner obehag…ser saker och vågar inte titta…det han beskrev ikväll sträckte sig upp itaket..och var "hårigt"…påminde om en varulv….som jag förstod….med vassa tänder..

#3 Sen får man ju komma ihåg att barn har väldigt bra fantasi och filmer, böcker osv kan ju få tankarna att skena iväg..

#3

Jag tänker lite likadant som Nicollan, att barn kan fantisera ihop ganska mycket. 

Nu är din son "ändå" tio år gammal men om barn ser saker på tv (kan vara barnprogram också) eller hör någon annan berätta saker som kan uppfattas läskigt, kan de framkalla den här rädd-känslan och med det uppfatta saker i mörker.

Han kan också ha drömt något läskigt någon gång som han blir påmind om när han ska sova.

ganska säker på att det inte handlar om fantasier tyvärr…

Svårt att veta om det är fantasi eller andar. Men även om han ser andar så kan det ju vara nog så skrämmande om han inte vet var det är för något. Nu vet jag ju inte hur insatt du är i det andliga men jag skulle nog tipsa dig att skydda er (som man brukar göra). Be din vägledare att skydda er så att ni känner er trygga och sätt en ljusbubbla runt dig, sonen och huset/lägenheten. Det finns också mer tips i Hjälp-tråden. Om ni är lugna så brukar det lugna ner sig.

Ganska övertygad att han både ser och hör saker..han har även förmågan av att läsa av folks auror….låter kanske osannolikt…men ni skall se när han gör det….helt otroligt och bara rafsar i pennlådan efter rätt färg….han såg dem innan han ens visste vad det ´var…kan komma in i ett nytt hus och bara säga "här e dom"…och då menar han dom som inte syns….

vi är ganska medvetna…han ber själv om beskydd…men tycker inte att det hjälper….har även haft folk hemma för att "rensa" lägenheten på negativa energier…hjälper ett tag..

Det kan ju vara något som ni har missat, någon ande som inte fått säga det han/hon vill? De kan ju vara envisa. Ni kanske behöver mer hjälp från någon annan? Kan din son stänga sig också?

Ja han kan stänga sig…men vissa saker "kommer igenom"…ja kanske jag söka mer hjälp….hm

Ingen som haft liknande upplevelser?Han ser "vanliga" andar men sen ser han även dessa djurliknande varelser….som ofta ser skrämmande ut för honom…men som  kanske inte alltid är där för att skrämma just honom(som han ibland själv uttrycker det)

Jag har själv bara sett vanliga andar och små tomtar så jag är inte så insatt i vad som finns egentligen. Men vad jag förstår så vill de oftast väl eller är bara missförstådda på något vis. Det kanske är något Kraftdjur som vill hjälpa honom? (Ska förresten snart gå och sova… Men du får säkert svar av någon annan om jag inte hinner svara.) 🙂

Tack#12😉Han har en "guide/hjälpare" med sig som är som en gepard…Men som sagt han ser många andra som skrämmer honom,vilket geparden inte gör….Jag hoppas fler kan komma med "tolkningar/råd"….så han kanske kan slippa vara så rädd😕

Sover han själv i sitt rum? Ser han lika skrämmande saker om han sover bredvid dig? Eller sover själv i ett annat rum?

Är det mörkt i rummet? Skulle belysning hjälpa…?

Kommer bara att tänka på såna saker när jag ser tillbaka till min egen barndom/ungdom.

Hoppas innerligt att han får hjälp snart!

Han sover nästan alltid brevid mig i mitt sovrum…lampan vill han ha släckt,det är oftast i dagsljus han ser…

Har inte gått in för mycket på vad det är han ser,han vill helst inte prata för mycket om det utan försöker "tränga bort det"

Är det bara jag som ser det som en form av barnmisshandel att försöka lära barn ritualer för att hålla onda andar borta (och därmed bekräfta att de måste vara rädda för onda andar)?

Jag hoppas att Ts har hittat eller sökt hjälp för sin son och att man inte tar allt som om det vore besök av andar som skapar rädslan. #16 Barnmisshandel kanske jag inte skulle kalla det (onda andar?) men i det här fallet behöver man nog yttre hjälp så att säga. Sonen behöver prata med någon. Tråden har inte varit aktiv på några dagar och kanske har Ts (som sagt) fått hjälp. Tillägg: Jag måste ärligt erkänna att jag inte läst de de senaste inläggen i den här tråden. Vad gäller barn måste man vara försiktig och allra minst påverka dem vad gäller vår egen tro som förälder, men det gäller ju allt.

#17 "Jag hoppas att Ts har hittat eller sökt hjälp för sin son och att man inte tar allt som om det vore besök av andar som skapar rädslan."

Det är en bra förhoppning men det verkar inte särskilt troligt.

I motsvarande tråd inne på SpiF förklarar TS tydligt att professionell hjälp inte är aktuellt: 
http://spiritualism.ifokus.se/discussions/518d467f8e0e741b0b00e185-hjalpmin-son-ser-nagot?discussions-1

"Barnmisshandel kanske jag inte skulle kalla det (onda andar?) men i det här fallet behöver man nog yttre hjälp så att säga."

Om ett barn säger "hjälp jag ser ett farligt spöke" så tycker jag alla svar av typen "det är för att du har så stark kontakt med andra sidan" är en form av psykisk misshandel. Att lära barnet "stänga ner", eller be sin "guide" eller "skyddsdjur" om hjälp är också en bekräftelse på att det finns ondskefulla väsen som är ute efter hen - och precis lika olämpligt.

försök förklara för de som är där att det stör osv, kan hjälpa lite grann.

#15 Jag tycker du gör rätt i att låta sonen sova i ditt rum. Ett barn som är rädd ska inte behöva sova ensam! Det finns föräldrar som överger sina barn ensamma med sin rädsla genom att bara säga att det är fantasi och inbillning och bara "sov nu det finns inga spöken"! Vad hjälper det om man ändå ser saker och är rädd? Jag har inget bra råd att ge dig annat än att se tiden an och att försöka själv utstråla trygghet så mycket du bara kan. Hoppas de där otäcka synerna avtar snart, för oavsett om de är  fantasier eller verkliga väsen han ser så måste det vara obehagligt. Stackarn. Jag känner med er båda.

Han kanske skulle pröva med att stänga ner sitt seénde. Det var en tanke som slog mig nu. Det finns väl övningar för sånt? Någon här kanske känner till något knep?

Allt gott!

(Jag är lite upprörd nu men ska försöka att hålla en god ton)

#16 Du har rätt!

Till alla andra inklusive TS:
Den sammanlagda informationen man fått i båda trådarna visar på att det här är allvarligt.
TS skriver i #3

Detta har pågått av och till iett par tre år..

TS har bett om hjälp på iFokus tidigare angående sig son skriver hon hon inne på SpiF. Hon skriver även i sama SpiF-tråd:

"Ber ju om råd här för att jag är ganska övertygad om att det handlar om "andar"…och inga vanföreställningar…Tror han kan få bättre råd av medier av något slag som kanske kan sätta sig in i vad han ser än av en psykolog.."

Ganska övertygad i ca 3 år men inte säker? Har man hållit på med andar och guider så länge utan att söka vård och barnet är rädd och sluter sig, ser fasansfulla håriga varelser med vassa tänder. Det är barmisshandel!
Jag hoppas mamman bara överdriver och hittar på allt, det är också illa men kanske något bättre alternativ.
Jag hoppas alla slutar att överhuvud taget skriva saker som gör att TS fortsätter att "uppmuntra" sitt barn i detta. Stänga ner när man är 10 år? Vård ska man ha!

Snälla mawilh, sök vård för din son nu inte imorgon och kom tillbaka och berätta hur det går, att din son fått hjälp och mår bra igen. Jag har också ett barn och det gör så fruktansvärt ont i mig och det gör mig både arg och ledsen att du låter det här får fortsätta. Släpp andespåret nu och låt de professionella i vården ta över. Var mamma, en som talar om att det finns inga spöken. Det du ser ska inte finnas där och du ska få hjälp att bli av med det nu.

Jag vet inte om det här är någon hjälp direkt. Men jag kan väl börja med att säga att jag vet vad din son går igenom. Jag upptäckte att jag kunde se det som ingen annan ser när jag var väldigt liten, var bara fem när jag såg ett "spöke" för första gången. Jag kunde även vidröra dessa ting. eller snarare dom rörde mig. Och det skrämde mig rijält. Jag tror att det är som du säger, det är inga fantasier. Jag läste någon stans att barn har ett väldigt öppet sinne och ser mer saker än vad vi vuxna inte ser. Dock så har dessa syner fortsatt även nu när jag blivit äldre. Men det är för att jag har lärt mig i åren att handskas med det okända. Jag har helt enkelt accepterat att jag har ett öppet sinne för sånt. Det jag kan säga som råd som jag saknade som barn är att du som förälder ska vara där och stötta. Det saknade jag som barn, detta pågrund av att jag inte berättade det för någon. Idag när jag inte vill "se" så brukar jag säga rakt ut att dom ska låta mig va. Det hjälper. Ge det som tips till din son.