Jag beklagar sorgen efter din lilla kisse

Jag har erfarenhet av att vi får träffa våra djur i andevärlden.

Kram

va glad jag blir *gråter+ ler*

Att mista sitt älskade husdjur,är så ledsamt,jag beklagar.Jag är helt i förtröstan att vi träffar våra älsklingar i andevärlden./Kram till dej/Ewa

Ojoj min vän !

HÄR KOMMER TRÖST !

Av erfarenhet så kan jag säga att djuren kommer tillbaka.

Av någon anledning så har mina hem de senaste åren blivit någon slags själslig mötesplats just för katter. Dom finns överallt

Jag har själv 4 st katter som lever och frodas men vi har väldigt många från andra sidan som besöker oss. Min dotter som är 11 år kom till mej för ett tag sen och sa - Mamma vi har väl ingen svart katt ? Då hade den kommit från köket och gått ut i vardagsrummet för att sen va puts väck.

Det som är så härligt är att de uppför sig som vanligt. Jag hade en stol vid en spec plats ett tag i köket och när jag gick förbi så låg det ibland en ihopkurad katt där på som höjde ena ögonbrynet när jag gick förbi. Häromdagen när jag gick ner för min trappa här inne så kom det en och ställde sig vid dörren och skulle ut. Jag blev så full i skratt och öppnade dörren och sa- Ja gå du ut med dig. Jag ser ofta katter som stryker sig längs dörrposter och så.

Hoppas du finner lite ro nu iaf..

Kram

Linda

då har jag inte haft nån "synvilla" knappt en vecka efteråt ungefär som väninnans häst togs bort  hemma på gården. Jag hade skött honom i fem år. Så såg jag "F"  ståendes längst ner i hagen , tittandes på mig, men allt runt honom var grönare än "hösthagen" om ni förstår vad jag menar, han tittade rakt på mig och tonade sedan ut. Det gick fort men var klart och tydligt, med otrolig skärpa. jag tror stenhårt på att djuren kommer och besöker oss.!

Ja, dem kommer tillbaka. Kitty som dog i höstas kom tillbaka till mig några veckor efter att hon hade gått bort. Jag skulle gå ut med hunden, och då såg jag att hon smög bakom mig, som hon alltid brukade göra. Eftersom att vi bor vid en stor väg så fick aldrig katterna följa med. Det var just vägen som tog min älskade Kittys liv… Men när hon levde hade hon svårt att acceptera att hon inte kunde följa med. Därför, när hon då följde efter mig när hon gått bort, så fick hon så klart det. Och jag kände mig fylld av kärlek.

Kittys bror, Måns, blev också påkörd av en bil i slutet av December. Endast några dagar efter var jag ute i trädgården denna milda vinter. Sedan hörde jag ljudet av kattbjällror som kom närmare och närmare. Jag trodde det var en av våra "levande" katter. Men när jag kände att katten strök sig mot mina ben och jag hörde bjällrorna var jättenära mig så skulle jag klappa katten som var där. Problemet var att det var ingen katt där. Senare förstod jag att det måste ha varit Måns som var med mig. Han dog med sitt halsband och begravdes med det…

Sedan finns det en film-dikt om regnbågens bro. Där djuren väntar på oss tills vi en dag kommer dit och hämtar dem när vi själva lämnat livet. Sedan vandrar man tillsammans in i himlen för att vara förevigt förenade… Här är länken:

http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html

Kramar//Carro

Jag älskade familjens hund och efter hon dog fick jag ofta en känsla av att hon var med mig. Faktiskt, känns det som att hon varit med mig ända tills jag skaffade Axl. :)

Jag är fullständigt övertygad om att alla kommer till "himlen" och att alla själar träffs. Det jag också tror på är att de fortsätter att vaka över oss som är kvar i jordelivet. När det är svårt så vet jag att de "mina" kommer och hjälper mig. Speciellt min katt som gått över till andra sidan. När jag gråter kommer han och tröstar mig fortfarande.

Var säker på att Kattja (om hon heter som fotot är döpt till) finns till för dig fortfarande.

Jag har läst trådar här på iFokus om allt möjligt och mail och börjat stortjuta för att förlusten av min älskade katt kommer så nära ibland. Även om det tidsmässigt är längre bort.

Kram på dig! Beklagar sorgen på en för dig kär vän.

Jag tror att vi kommer till samma ( himmel) "ställe" men att man kan komma tillbaka beroende på vad man får för uppgift och hur mycket man blir kvar hållen av de efterlevade. Jag har kännt min katt på besök. Ibland så tydligt att den hoppar upp på sängen när jag ska sova och trampar runt på täcket innan hon lägger sig och känslan försvinner. Jag har också sett vår hamster springa på golvet vid 2 tillfällen.

tack till alla som har skrivit! det har varit till stor tröst för mig=)

det hände faktiskt nå då jag hade skrivit inlägget=) jag var jätte ledsen, så jag gick och satte mig framför TVn och började skriva en dikt till kissen (som jag ska lägga på hennes grav) helt plötsligt känner jag hur katten står vid foten av soffan och tittar på mig! av ren reflex la jag bort allt jag höll på med och klappade på mitt knä för att hon skulle komma… sen kännde jag hur det blev varmt i mitt knä=) hon stannade tills jag somnade=)

tack ännu engång till alla som skrivit och jag hoppas fler skriver=)

kram

#10 Vilken glädjande upplevelse!!!

#10 Blir så glad då jag läser om din upplevelse.Den värmer både själ och hjärta./Kram Ewa

va kul att ni skriver, det är en till så oerhört stor tröst! TACK!

funderar om hon har varit hoss mig ända sen hon dog, men att jag inte kännt det efter som jag stängde av helt då jag fick veta att hon dött…. jag hoppas hon kommer fler gånger=)

Kram!!!

#13 Det vet jag att hon gör, hon finns med dig hela tiden. Hon ser till dig så att du har det bra.

Kramar

#13 Hon väntar med all säkerhet på dig tills du är mogen att ta emot henne vilket också har hänt. Även om hon kanske inte "känns" jämt när hon är närvarande så finns hon alltid i närheten. En tanke på henne och hon är där igen.

Det du skriver i #10 är bara så underbart! Vilket bevis på att hon fortfarande månar om dig och ser till att du mår bättre! Jag förstår om du somnade lugnt och skönt med henne i knät!

Jag har ännu inte kunnat begrava min älskade Simson. Han står på nattygsbordet. Med sitt halsband, foto och en ängel bredvid. Ibland är det svårt att släppa taget.

Min mor är här hos mig ibland. Speciellt när jag ligger för länge och vilar i soffan. Då kommer hon och nyper mig i högra stortån. Hon tyckte alltid att jag vilade för mycket. =)

min sambos farfar brukar försöka få upp mig från soffan då han tycker att jag legat förlänge eller då han tycker att det är stökit hemma!

hoppas du får begrava Simson snart….. det är en del i sorg prosessen och det blir lättare att gå vidare och ta nya tag….

Stora kramar

Jag är helt övertygad om att den första jag kommer träffa när jag byter sida, är Love Story, min lilla ponny från somrarna när jag var liten. Och jag kommer aldrig någonsin vara för lång eller tung igen… Jag beklagar din sorg och saknad i alla fall… Har själv en katt och gråter bara jag tänker på om det skulle hända honom något. Jag tror att "katthimlen", "människohimlen" och "ponnyhimlen" är ett och samma ställe.

Känns tröstfullt att läsa alla upplevelser ni har haft med era bortgångna husdjur. Jag trodde nämligen att jag inbillade mig när jag såg mín första vovve komma springandes emot mig, och mina två nuvarande hundar. Böjde mig ner för att koppla den äldste, för jag trodde förstås att det var en annan hund. (Man är ju rädd för att dom skall ryka ihop när man inte känner den som kommer springandes helt lös - utan ägare. ) När jag kopplat min hund, så vänder jag mig om för att se var "ägaren" är, men det finns inte en människa i närheten, och när jag tittar mot den lösa hunden så är den puts väck! Och den kan inte ha försvunnit mellan några träd eller nåt annat som skymmer, för sikten var helt fri! Gissa om jag blev glad! :-)

Har också sett honom vid favoritplatsen ute på gården, framför en rosenbuske. Trodde först att det var min nu levande golden, men han låg ju hos mig inne i köket, upptäckte jag!

Så visst Beltane, din lilla kisse finns hos dig hela tiden!

Jag har haft "hälsningar" från mina vänner. Har också en hund (puck) hos mig,när det varit extra tungt.Han var mitt stöd och min vän,när jag var lite.Jag kan både känna honom och känna doften av honom.Han rädda också mitt liv en gång.Sedan har jag haft en katt,som kommit och "sagt" farväl. Då kännd jag honom fysiskt på min kropp,det var så verkligt att jag glömde bort,att han inte längre fanns hos mig!! Så jag "vet" att våra vänner "lever" vidare,liksom vi!!

Min lille Sidde Sidensvans som tragiskt dog i ett krampanfall finns med mig. En kväll när jag satt och smorde mina fötter kände jag plötsligt hur någon strök sig mot mitt ben. De andra katterna var inte i närheten av mig och jag fick en förvissning om att det var Sidde som kommit på besök. Jag blev inte rädd utan kände endast den stora kärlek som vi delade han och jag. Det var överväldigande. Har även känt hur någon kommit och lagt sig tillrätta hos mig när de andra katterna redan har legat och sovit hos mig. Så visst finns de kvar … Det är min förvissning!

Jag hoppas verkligen min älskade kisse väntar på mig på andra sidan.
Jag har alltid tyckt om djur och haft katt förut, men min sista kisse var något alldeles speciell.
Så otroligt klok, och en sådan närhet med ett djur / kisse har jag aldrig upplevt förut.
det är hon som är på min bild här.

Djuren går också över till ljuset och lever vidare som vi mänskliga själar.

Jag har vid några tillfällen fått till mig husdjur  på en sittning både katter och hundar och en gång en hamster.

Men dessa länkar är inte som när man länkar med en mänsklig själ.

Djuren pratar inte med oss på samma sätt djuren har visat utsende speciella rörelser den gjort eller visat vad den haft ont ngn stans så djuren använder sig av ett bildspråk och våra känslor men alldrig vid dessa tillfällen har dom pratat med mig.

Men helt klart har jag fått bevis på att även djuren går över till ljuset eller till himmelen  eller vad man nu vill kalla det.

i Ljus lasse

Min brors labrador Jonte finns ännu hos min bror.Jonte dog för 25 år sen…Man hör honom gå,med det karaktäristiska ljudet av hundklor över golven.

Visst finns våra djur med oss, min Labbe kommer och kryper upp i fotändan på sängen som han alltid gjorde, trots att han egentligen inte fick sova i sängen och även katterna kommer tillbaka. Jag känner den lätta försiktiga rörelsen när de smyger upp för att lägga sig. Min nuvarande kisse tycker inte att det är så kul för han ägnar mycke tid med att fräsa och tala om att sängen är hans plats numera.

Jag vet att mina bortgågna illrar är i himlen och tycker ni Gud verka frånvarande är de för att han ha  ett förfärligt sjå med min Lilla Nora (rip 4/4-07 i cancer)

Wow, nu kom jag plötsligt ihåg en sak! När jag var liten, ca 7 år, så gick vår kära katt Oskar bort. Och en tid efter det så brukade jag se honom, som om han var där, alltid i badrummet. Jag har aldrig tänkt på det förrän nu…Så jag kanske är lite medial trots allt :D Men jag måste bara gräva fram det igen.

All tröst till dig Beltane, jag vet hur det känns när ens kära lilla älskling försvinner, massor med tröstkramar till dig!

Kramar Caroline

Djur som människor, alla levande själar har nog samma öde. Återfödas och lära sig.

Håller fullständigt med zeretki. För ett år sedan hittade mina döttrar en övergiven kattunge, som de tog hem. De hittade honom en regnig sommarkväll vid 23 tiden vid parkeringshuset vid lasarettet. Han var uppskattningsvis 7-8 veckor och vettskrämd.Jag försökte att hitta hans ägare ringde t o m polisen, men utan resultat. Han är hos oss än i dag och kommer att så vara. Redan i från början tydde han sig till mig. Skulle alltid ligga hos mig, vara upp i mitt ansikte och gno. Han gör bara så mot mig. Jag kan inte gå på toaletten själv, han skall med och sitta i handfatet.

en morgon när jag skulle till jobbet och han kom in, kallade jag honom för ett annat namn"namnet på en katt jag hade för över 25 år sedan" Det fick mig att vakna till. Jag är övertygad att han är den katten jag hade då.Den katten hade en liknande personlighet. Mina döttrar tycker det är rörande att se hur mycket han älskar mig, han svarar när jag pratar med honom. Nu när jag skriver pratar han med mig,och cirkulerar runt omkring. OBS det är bara mig han är uppi. Helt klart så kommer djuren till andevärlden, och kommer tillbaka till jorden.

Mitt hem är också en plats för djur i andevärlden att hälsa på. Både min förra lägenhet och i den nya.     Både hundar och katter kommer då och då och springer runt lite… Min egen (levande) kise busar faktiskt med dem verkar det som. Hon liksom jagar dem =0)

Vet exakt hur du känner ! Tog bort min bästa lilla kompis igår , vi fick 13 underbara år tillsammans. Mycket i livet skall man lära då man mister nära o kära. Starkt vi går där ur för att en dag återse våra djur. Ljus o Kärlek !!

#6 Den där filmen är så fin! Blir helt tåröggd när jag ser den bara för jag saknar alla våra små djur som lämmnat oss… Jag saknar dom så mycket!!!! Dom var ju som mina syskon…!

*tröstkram*

När jag fick ta bort min rara kanin efter 7 år - så har jag sedan dess sagt att hon - och dom andra kaninerna - väntar på mig i Regnbågslandet, där dom får vara friska, glada,leka och har det jättebra i väntan på oss.

Vi kommer att sammanstråla med våra små djur när den tiden kommer!!

Men det gör inte smärtan och saknaden mindre!

Jag föreslår att Du skriver ner Dina känslor, som dikter till exempel eller som en historia.

Det lättar på trycket….jag vet, för jag har gjort det.

Med Kramar och Ljus // Shintaida

Som barn trodde jag alltid att molnen var själar från djurs som dött. Det var därför de hade sådana former.

När jag var 23 år dog min nymfparakit Jocke i mina händer, kände hans när hans hjärta slutade slå, slagen ebbade ut i mina fingrar.

När jag några minuter senare vänder mig om och tittar ut genom fönstret så ser jag ett moln i form av en nymfparakit.
Så det är kanske så att molnen är djurens sista farväl och deras själars resa till en bättre plats.

Det är ofta jag känner att någon går efter mig när jag ska in i tvättrummet. En skugga kan också ibland ses nere vid golvnivå via ögonvrån, men våra katter ligger alltid på andra ställen och sover - så jag är övertygad om att det är någon av våra gamla som följer mig så trofast :) Siameser älskar nytvättade kläder då de är varma från tumlaren eller nystrykna…

För massa år sen när jag tagit bort en av mina hundar, då kastade jag ostbitar åt henne i veckor för jag såg henne komma runt hörnet…

Även djur blir spöken

# 36  Ja, deras andar kan helt klart gå kvar.
Min första katt bor fortfarande kvar i mina föräldrars hus.
Jag har själv öppnat dörren och släpt in honom efter hans död, mamma känner honom ofta i sängen.

Jag hade sällskap av min "scorpan" i många år efter att vi tagit bort henne. Nu kommer hon till mig ibland men vandrar inte vid min sida dagligen. Kanske fyller någon annan det tomrum som hon lämnade och hon känner att hon inte behöver hålla koll längre.

I natt hade jag en otäck dröm om min kisse. Hon har varit död ett par år. Men jag antar att jag känner skuld eller något, eller så ville hon ha beräftelse. Att om jag kunde eller fick chansen skulle jag gå igen om eld för hennes skull.

I drömmen var hon borta, det var inte likt henne. vi bodde i vår första lägenhet, mamma jag och syrran. (bara det att den här katten bodde aldrig där, fick henne efter jag flyttat) Jag tyckte det var konstig och leta, till slut hitta jag henne misshandlad. Men hon levde. Jag skulle ta henne till veterinär men en polis sa att det skulle gå på 60.000 kr. Pengar som jag inte hade och jag var ett barn, min mamma hade inte de pengarna heller. Men jag hitta endå ett ställe som skulle fixa henne för 30 tusen, försäkringen gällde inte tydligen. Men i slut endan, fick jag akuten på Södersjukhuset att hjälpa mig och hon klara sig. Det värsta av allt, i drömmen var det en pojke som gjort det mot henne och när jag stod och skällde ut honom samtidigt som jag skulle ta katten för vård. Skratta hans faster mig i ansiktet.

Jag var riktigt arg när jag vakna och ville nita dem på riktigt.

Jag tror att vi alla är djur, så på precis samma sätt som din själ kommer att finnas omkring de du älskar så kommer även din katts själ finnas omkring dig. Känner vi efter så finns det, det värmer i minnet om du tänker på den varma pälsen och det gulliga kurret. Jag beklagar din sorg.

För många år sedan så tog vi bort en huskatt för att han inte mådde så bra, ngn natt efter det så kände jag hur han hoppade upp i min säng och la sig nere vid mina fötter precis som han brukade göra annars då när han var i livet. Jag tror han var på besök mest för att kolla så att allt var bra för sedan kom han inte ngt mera. Den katten & jag hade en speciell kontakt, var han ute så kände jag när han var på väg hem och när det var dax för att öppna dörren till honom, och det spelade ingen roll på vilken tid på dygnet som det var.

Hälsningar Anneth

Åh.. Jag hoppas jag får träffa Kid när jag dör. Jag kan knappt klara mig utan honom ;(. Jag brukar drömma så verkliga drömmar om honom nu efter hans död så det knappt är sant.. Och ibland hör jag han skälla som han brukade när han inte fick min uppmärksamhet.. så jag tror han finns hos oss.. min lilla älskling. ;( <3

Beklagar sorgen över din kisse.
Aldrig skoj att mista en familjemedlem.

Jag har själv undrat över detta då djur dör. Hur vet dom att dom ska gå vidare in i ljuset och även då spädbarn dör.
Är det någon som kommer och "hämtar" dom och går in i ljuset med dessa små liv?

jag önskar att min plutten kunde komma "tillbaka" till mej… saknar han så otroligt mkt…. är ca 5veckor sedan jag fick avliva han nu.. o det blir bara jobbigare o jobbigare för varje dag som går…

Fy nu får jag ångest! Har alltid intalat mig om att djur liksom bara försvinner när de dör, nu är ni flera som säger att de "kommer tillbaka"!

Har så dåligt samvete för att vi avlivade vår hund Ellen, när jag och mitt ex separerade. Då började jag att jobba mer, och tyckte det var synd att hon skulle få vara hemma själv så mycket. Mitt ex jobbade också, inte mer än innan, men nu var det ju liksom ingen som kom hem lite tidigare och så. Ja en massa ursäkter fanns det. Ingen ville ta hand om henne trots annonser överallt så vi (egentligen mitt ex) beslutade avlivning. Nu ångrar jag att inte jag tog henne, men å andra sidan, så hade hon ju faktiskt fått vara själv ganska mycket och gjort är gjort.

Tanken kommer ibland, om hon kom till mig igen, skulle hon förebrå mig då, vara arg på mig, eller kanske det är just därför hon inte har visat sig. Men sen intalar jag mig att hundar inte KAN komma tillbaka.

Jag kommer aldrig över henne, det känns lika jobbigt nu, som då att tänka på det, och det är nu 3½ år sedan. Kanske hade känts bättre om hon had dött en mer naturlig död av sjukdom eller så.

Nästan alla ni har haft "bra" möten med era djur. Jag mötte våran hund som dog i Februari 2007 i en dröm. Men det var bara jag som såg honom i drömmen. Det var inget trevligt möte med honom. Han gjorde mig illa, han bet mig och så, men ingen kunde hjälpa mig fast de var runt mig, de kunde inte se honom. Det var så otäckt! Jag grät natten efter jag drömde det, den hade varit så verklig, men ändå inte.

[Skickar med en bild på min högt älskade hund Hootch, RIP darling <3 TA INTE BILDEN]

#46 Så söt han var!

Jag har också haft känslan att min hund skulle göra så om hon skulle "hälsa på "  mig, fast jag egentligen vet att hon var världens snällaste.

Bifogar en bild på min Ellen.

Beltane: Vilken fin katt hon var. Satt just med min 7 årige son iknät, för ett par timmar sedan, och tittade på kattbilder. Han älskar katter och vill ha en hos sin pappa, jag är allergisk, så det går inte här. Han har nog fastnat för den där färgen, sködpadd.

Jag har oxå erfarenhet av att få träffa djur från andevärlden

När min kisse Viggo gick över till andevärlden så kom han till mig dagen efter och strök sig mot min arm, dessutom bad jag honom komma till oss och på nåt sätt visa sig,meddela sig och när jag och min karl vaknade nästa morgon så hade han ett tassavtryck på sin axel!!!!!! som en lätt blodutgutning!!! Åhhhhhhhhhhhhhhh så glad jag blev den försvann på typ 1 timme…

Lägger in en bild av tassavtrycket här *L*

Känner med dig Beltane för jag vet hur jobbigt det är att mista sitt djur Skickar dig massor med ljus!!

Kram Carina

#10 Du ser hon kommer när du ber henne *Ler* Visst är det skönt!

Kram Carina

jag förlorade oxå min älskade katt. han väntade bara att jag skulle komma hem.jag hade varit i Thailand.han väntade på mig att jag skulle komma hemma så att vi kunde ta farväl. MEN jag vet att han är med mig.

Hej!!!  

Jag hade en hund som hette Rocky och Rocky blev blind och började skälla i en papperskorg han trodde det var en annan hund och så dog han 1999 år. Rocky gick jättefint och lugnt när han gick och han ville kasta pinne jämt.                                         Jag har sorlig när han dog. Kan nån skriva till mig snälla??

Jag har oxå förlorat min älskade katt.Han låg alltid vid min sida på natten. Så en kväll när jag gick och la mig och tänkte på honom så kände jag att det var någon som kom upp till mig och la sig hos mig.Då förstog jag att det var en hälsning från min älskade katt som kom på besök.

Lång tid efter att jag fått lov att ta bort min älskade schäfer kunde jag höra henne gå omkring i huset…jag såg henne däremot aldrig. Vet inte om det bara var min stora saknad som spelade spratt med mig…jag hade iaf levt med henne i 12 år så tomrummet var stort.

#10

Fick tårar i ögonen :') .

Dt värmer inom mig . *suck*, jag älskar att läsa sånthär.

Åååh.. jag förlorade min älskade kisse för snart 2 månader sen.. Skulle göra vad som helst för att se henne igen! Varför kommer hon inte…

Det är så sorgligt när vi förlorar våra älskade djur.

Kärlekens Pris är sorg.

2007 i augusti förlorade jag en av mina älskade whippethanar i en aorta trombos. Vi trodde att det var diskbråck och han skulle skrivas in för operation men det visade sig vara en propp i aortan och jag kunde inte göra annat än att låta honom somna in för alltid.

Jag var så förkrossad och väntade på Tecken ifrån honom, jag sa till min gamla granne att jag väntar och väntar på att få ett Tecken ifrån Ramis som han hette. Hon sa du ska inte gå och vänta då kommer det inte. Det gick någon dag och jag skulle gå och köpa en ram till honom. Jag letade i flera affärer och kom till sist till en affär som jag aldrig brukar gå in till. Där letade jag en stund men hittade inget. Då helt plötsligt så ser jag några guldfärgade ramar och jag går dit för att titta på dem. Tecknet från ovan hade kommit, i ramen så står det hans namn dvs Ramis. Även om hans namn kanske heter tavelram på något språk så var detta en chans på miljoner att just min hunds namn skulle stå i en tavelram.Jag köpte den.

Efter hans död så började oförklarliga saker att hända. Jag hade köpt hundben till alla hundar och kl 22.30 när jag kommer ut från toaletten så ramlar ett tuggben ner framför spegeln som om det var släppt från 20cm ovanför marken. Jag kollade om det var någon annan hund i närheten, men döm om min förvåning alla sov. Sedan hände det igen när vi hade stängt barngrinden till vardagsrum och köket. Låg i sängen och helt plötsligt så hör jag hur någon är i matskålarna på diskbänken och inte var det något lågt ljud. Jag trodde att jag hade glömt någon hund därinne men det fanns inte någon där.

2007 diagnosticerades min mest älskade whippetkille med kronisk njursvikt. Jag gjorde allt i min makt för att han skulle få leva i fler år tillsammans med oss. Han var som en son för mig.  Han höll sig stabil länge och alla specialister förvånades över hans allmäntillstånd och fantastiska hull. I slutet av mars så fick vi hem en hund som vi hade haft borta en vecka. Han drog hem kennelhosta. Så min älsklingskille blev svårt sjuk i den men vände oddsen och klarade den vändan. I mitten på april så slutade han att äta och dricka och vi försökte allt. Efter diverse oförklarliga Tecken från andra sidan så fick han somna in den 6 maj 2008, han hade sin älsklingsflicka Båten vid sin sida hon låg med sitt huvud över hans hals.
Jag har gråtit förtvivlat varje dag sedan dess.

Hur som helst kvällen efter att han fick somna in, så kom jag hem och det luktade så konstigt det var som en alkoholdoft. Det fanns inte någon alkohol hemma och inte var det någon där heller som hade kunnat ta sig in. Återkommer om detta snart.

Kontaktade ett medium som frågade mig om han inte var så stor, hon tog ingenting betalt hon ville att jag skulle ringa. Jag ringde och hon började då att beskriva en hund och vad som hade hänt och att han hade lämnat jordelivet väldigt traumatiskt. Det var Ramis som hon beskrev. Hon beskrev saker som ingen annan visste något om förutom jag. Hon fick inte någon kontakt med min älskade Tippen men hon sa att det kunde dröja ibland.

Jag berättade om alkoholdoften och hon sa att det var han som hade följt med hem (de avlivar hundar idag med en stor dos alkohol blandat med något mer). De andra sakerna som hade hänt medan Tippen levde det var Ramis. Han älskade ju tuggben och han älskade mat.

Förra sommaren (det känns konstigt är det redan så länge sedan) så kände jag otaliga gånger någon som strök mig vid benen och som puttade mig bak i ryggen. Ingen av de andra hundarna var där. Jag började undra om jag hade blivit inbillsk. Min hundvakt Tippens bästa kompis förutom sin kullbror, skulle sitta hundvakt första helgen i augusti. Han var totalt skeptisk till allt som har med den andra sidan att göra. Jag åkte till Östersund på hundutställning. På lördagkvällen kom det ett sms där det stod, -nu är jag säker att Tippen finns i huset. Jag hade dålig mottagning så förklaringen fick vänta.

När jag kom hem så började han att berätta. Han hade suttit i soffan som vanligt på eftermiddagen och kikat på trav. Tippen brukade ligga i hans knä över hans ben. han sa att Tippen alltid brukade tvätta honom på benet förut. När han satt där så kände han klart och tydligt hur någon började tvätta honom på benet. Han satte sig upp för att kolla vem det var men det fanns inte en hund i närheten. Den äldsta tiken sov som en stock i hörnet bredvid. På kvällen när han skulle gå till sängs, så kände han hur en hund ville komma in under täcket (de brukar alltid vilja sova under täcket) men den här gången så var det som en kall fläkt som kom in under täcket och han tittade vilken av hundarna som ville in under täcket. Han såg ingen hund.

Sedan har det fortsatt att hända några saker men med risk för att detta blir för långdraget så får jag berätta det en annan gång.

Hälsningar

Mia Westerlund

www.aaniston.se där kan ni se bilder av mina whippetkillar

#57 Intressant berättelse. Visst finns våra kära vänner med oss, oavsett vi märker dom eller ej.

Vår ena katt blev ihjälbiten i vinter och jag har väntat på att få se/känna honom men än har jag inte känt av honom, men min man såg en skugga av honom ute, så han finns här iaf.

Väldigt läsvärd tråd detta. Många kan få tröst av att läsa här.

Härligt att du själv fick uppleva kontakten….kram Jeremina!

Det är klart du kommer träffa din lilla kissekatt! Min hund gick bort för cirka 2 år sen och sommaren ett år efter hans död skaffade vi får ,4 stycken ,3 vita och en svart ..Den svarta var mycket speciellt och dom hade sin hage där våran hund brukade springa omkring ..En dag när jag skulle ge fåren hö märkte jag något mycket underligt det svarta fåret hoppade på mig som våran hund brukade göra och flåsade precis så som en hund gör.Jag tänkte inte så mycket utan bara sa så som jag brukade säga till hunden när han brukade göra så och då slutade fåret ..Det var precis som om hunden var i fåret .. Din katt kommer aldrig sluta leva,även om man inte ser dom bortkommna djuren finns dom kvar,energien och känslan försvinner aldrig ..

Vet precis vad du känner. Beklagar sorgen :( Själv har jag mist min kisse nyligen, det är inte lätt man saknar han så jätte mycket så att det gör ont.

I övermorgon är det ett år sedan min Lilla Totte somnade in för

evigt. Totte var en papillon. Jag brukar säga till min mamma i himlen,

att hon ska ge

Totte mycket korv däruppe. Precis som hon gjorde då dom båda

levde. Det känns lättare att leva med sorgen då, och dom båda finns

för alltid kvar i mitt hjärta.

#45 - Jag tror att hon förstår att det var för hennes bästa, hon kommer inte att klandra dig.

Min kattpojke är med mig här ibland. Jag kan inte se honom, men jag får Tecken ibland:  flikar/strån (som man tänker sig en liten tova) av hans päls fortfarande landar på min arm/mage/i knät när jag minst anar det… Kan tex sitta på toaletten… Han skulle jämt med in på toaletten när han levde, så för mig är det ett Tecken på att han faktiskt finns hos mig.

Han sover hos mig ibland på nätterna och jag har hört när han jamar. Visserligen har vi andra katter också, men ingen av dem har samma tonläge på sitt "jam" än vad han hade… så när jag hör det pratar jag med honom och ber han komma och lägga sig hos mig under täcket, som han gjorde så många gånger när han levde.

Jag är så glad över att han "kom tillbaka", för jag saknar honom så, men det känns så mycket bättre när jag vet var han är… dvs här. :)

Ja det känns lättare när man vet att de finns runt en när de även dött. Skulle vara kul att veta att min Katt Gustaf som dog i höstas finns med mig. De säger att de kan födas på nytt och komma tillbaka till samma ägare igen. Hoppas..hoppas saknar honom nu när det är sommar och han brukar komma och slänga omkull sig på mina fötter :-) kallade han för "Buppus"

Kan berätta att vid ett flertal sittningar så har anhöriga till sittern visat sig med sitt Älskade husdjur som dem höll kära i jordelivet…Skönt att veta..!

Kram

Jag fick avliva min lilla kattflicka i slutet av februari månad. Och sedan dess har hon varit här väldigt många gånger. Hon använder olika sätt att visa att hon är här.  Det som hände i förrgår var faktiskt väldigt avancerat (hon lär sig). När jag kom ut i köket på morgonen och skulle fixa frukost så hörde jag henne med det ljud hon alltid hade när hon såg mig och blev glad, han slags hälsning, ett slags "kurr-mjau"

Första blev jag helt paff eftersom det faktiskt lät på riktigt. Jag hade dagen inna lämnat tillbaka brorsans katt som jag hade passat en vecka, så först trodde jag det var hon, men sen kom jag tänka på att här är ingen katt just nu.

När jag sedan satte mig för att äta frukosten så strök hon sig mot mina ben. Beröringen var så tydlig att jag var tvungen att klia mig, för det kittlades. Flera gånger gick hon runt mina ben.

Jag tänker väldigt mycket på henne och saknar henne så att ibland mitt hjärta känns som det ska gå sönder. Men när hon kommer och jag känner hennes närvaru, då blir jag glad.

Ja vad fantastiskt, då får man träffa dom när man dör. Oj vad djur det ska komma då :-) både fågel, fisk och de mitt emellan ..

#66 Förstår att du saknar henne…de är ju familjemedlemmar…Jag vet då jag fick åka & ta bort min Älskade mormors Bordiercollie(stavas det så "Attick" så hörde jag honom tassa runt sängen flera kvällar, precis så som han gjorde då han var i livet..innan han slutligen la sig i sin sovposition ;)

Kram

Hamnade på alla fina berättelser på den här tråden…

Kändes som en tröst att läsa om era djur, o jag hoppas innerligt att de finns där på andra sidan….

Förlorade min fina ettårshingst för några dar sedan….

Jag tror stenhårt på att det händer samma sak för djuren som det gör för oss, vi är ju trotsallt också djur.

Det är underbart att läsa om alla dessa vittnesmål om att djuren efter sin död dels kommer och "hälsar på oss" i detta jordelivet - och att de lever vidare "på andra sidan", där vi kan återförenas med dem. 

Jag har förlorat en mycket älskad hund för några år sedan. Han kom ofta tillbaka och följde mig och de övriga hundarna då jag var ute på långpromenader. Ibland kunde han sitta och titta på mig i hemmet eller komma och lägga sig ned intill mig där jag satt.

Precis som Tarotlasse skriver i # 22 har jag upplevt att min döde hund har kommunicerat via bilder. Min döde hund som var blond, skiftade t ex vid ett tillfälle färg för att visa den hund som skulle komma till mig härnäst. Men å andra sidan brukar jag även i kontakten med människosjälar som finns på andra sidan, kommunicera både genom bild och genom tankeöverföring, de "pratar" aldrig med mig med hjälp av munnen och ljud.

Beltane, jag är övertygad om att din katt kommer att finnas runtomkring dig ett bra tag framöver. När du själv en dag går över till andra sidan, kommer han också att möta dig.

Det kommer att ordna sig.