Ska kanske skriva vad hon gör:)

Först så började det med att jag trodde min sambo slog med beneti min i sängen för jag snarkade men när jag frågade så sa han nej.

Jag känner ofta att det är ngn katt som hoppar upp o lägger sig vid benen på mig men när jag tittar så är där inget.

När jag öppnar ytterdörren för att kalla in mina katter så känns det som att det springer in ngn katt o stryker sig mot mina ben, men när jag tittar ner så är det ingen, först så trodde jag att min skyggis sprang så snabbt förbi mig att jag inte han se honom:)

Häromdagen när jag stod vid mitt hallbord o det har legat ett legohuvud där ett tag  , helt plötsligt så åker det iväg precis som man snärtat till det,

Jag undrar så om det är min älskade katt som busar med mig:)

JO de kan det. Lika väl som att vi människor blir kvar på jorden tror jag djur blir det. Är inte helt 100 men jag tror att svärisarnas katta som dog när sonen var lite mer än ett år har stannat kvar för att följa honom. Har sett skymtar av henne och mycket annat som kan vara bevis för att katta i fråga är här. Men hon är så välkommen så!

Precis, jag är oxå glad att hon finns kvar, vi pratar ofta om henne, barnen säger att de saknar henne o vill hälsa på henne i himmelen,

Så fint att hon är välkommen.

Jag tror min hund vi hade när jag var liten är här och vaktar min dotter och mig lite. Mina barn är verkligen till sättet som katt och hund. Men inte tillsammans. Då är de som ler och långhalm oftast.

Min lille pojke o Maja som katten hette , var ute med mig och min andre so o gick vid en gammal äppelodling, helt plötsligt så stannar Maja  och Lukas ställer sig bredvid henne och tittar ut över en åker och vinkar o säger hej hej , hej hej , precis som att det stod någon där, skitläskigt, tyckte jag och sa att nu måste vi gå vidare.

Efter 50 meter stannar dom igen o gör likadant. Det rös i hela ryggen på mig.

Senare fick jag reda på att åker går över det läskiga spökhuset som jag har lagt ut bild på tidigare och att flera andra i området har kusliga känslor om det.

Lillen har även pratat med sig själv på mitt jobb( har en barnklädesbutik med lekrum som barnen brukar vara i)Han har sagt att han inte vill prata om dom som är där inne i lekrummet när jag frågat vem han pratat med, han tycker inte om dom, men likaväl så  leker han som vanligt o är inte rädd,

Man kan ju undrar vad han ser??

Oh vad läskigt men samtidigt häftigt! Wow!