Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

Alternativmedicin, hälsa m.m. Andar/Spöken Andlighet Barn i Andevärlden Barn/Ungdomar Bok- och filmtips Dagens Ros / Dagens Kram Dikter, visdomsord Drömmar/Drömtolkningar Foton Frågor ang. sajten, funktioner m.m. Healing iFokus-information Info från admin Kurser Länktips Medialitet Meditation Medium Musik Mytologi/Naturväsen Mässor, storseans, arrangemang, träffar Ny medlem/presentationer OT Bildgalleri OT från tråd Off Topic Oförklarade Fenomen Redskap: tarot, pendel, kristaller m.m. Reinkarnation/Tidigare liv Seans - upplevelser & frågor Sorg Tips & Råd TV/Tidningar/Radio m.m. Tävlingar och lekar på sajten och iFokus Undersökningar UFO Upplevelser Videoklipp Övningar Övrigt
Berättelser

Vad är kärlek?

2013-06-19 22:11 #0 av: Fjäril

Vi säger ett stort tack till en av våra medlemmar här på Övernaturligt som låtit oss publicera den här fina texten om kärlek!

"Mina tankar… Vad är kärlek? " 

Är det meningen att vi ska hitta den där enda, speciella personen vi är ämnade för? Den personen som gör att man äntligen känner sig ”hel”? Den personen som ödet bestämt är ens andra hälft? Eller är det kanske helt enkelt så att dom känslor man känner när man förälskar sig, har med helt andra faktorer att göra.

En kvinna jag pratade med för några år sedan tyckte att ord som ”själsfrände” och ”Ödet” var några av som mest löjliga ord hon hört. Minnet av diskussionen med henne har av någon anledning stannat kvar hos mig och jag vet inte riktigt varför? Kanske tyckte jag synd om henne? Kanske det irriterade mig att hennes tro inte var som min?

Hennes förklaring på kärleken var lätt. Det hade helt enkelt bara med dofter att göra. Ingenting annat. Vi människor utsöndrar olika dofter, ingen är exakt den andra lik. Dofter som nödvändigtvis inte uppfattas att vårt normala luktsinne. Vår natrliga doft som kanske endast vårt undermedvetna uppfattar.                                         

Enligt henne var det denna doft som avgjorde vilken andra part vi fastnar för och dras till. Inget annat. Detta var första gången jag hörde talas om den här ”förklaringen” av vad kärlek är. Och ja, jag tyckte nog lite synd om henne, för detta är i mina öron ett ganska sorgligt sätt att se på kärleken. 

För om det faktiskt skulle vara så att det är på grund av dessa dofter vi väljer vår partner, innebär inte det då att alla känslor man får när man är förälskad… Fjärilar i magen, le så fort man tänker på den andra personen.. allt det där är inte ”på riktigt”. Det är alltså bara en reaktion på den andra personens naturliga doft? Nej, denna förklaring var absolut inget för mig. Men å andra sidan vem är jag att säga att hon har fel?

Andra tror stenhårt på att det faktisk redan är förbestämt vilken partner du är ämnad att spendera ditt liv med. Du kan inte ändra på  det som Ödet redan har bestämt.  Men om detta nu stämmer… Hur kommer det sig att så många är helt ensamma? 

Är detta Ödet hade i åtanke från första början för dessa människor? Att dom ska gå igenom sina liv helt ensamma?   Nej, det låter inte heller som en vettig förklaring i mina öron. Jag tror inte att NÅGON är menad att leva ett liv i ensamhet.  Men åter igen… vem är jag att säga att denna tro är fel? Slumpen då? Är ingenting av det som händer i våra liv förutbestämt? Ja, jag vet inte… Jag vet inte ens vad jag själv tror att kärlek egentligen är. 

Det enda jag vet är att under våran livstid gör vi otroligt många val. Bara under ett enstaka dygn gör vi saker som kommer att vara avgörande för hur resten av våra liv.  Dom minsta saker, som vilken tid man väljer att gå och handla har betydelse. Kanske jag träffar någon det är meningen jag ska träffa, om jag går och handlar klockan tre istället för klockan två? Och om så är fallet…. Är detta då Ödet, eller bara slumpen?

Oavsett vad kärlek är, tror jag vi alla kan hålla med om att det är inget vi någonsin vi skulle vilja vara utan och att utan den hade våra liv känts väldigt tomma och meningslösa.  Kort och gott…. Kärleken är för mig allt.   

Källa bild: http://www.publicdomainpictures.net/                                                                                        

Sajtvärd på Övernaturligt, medarbetare på Andlig Skepticism

Anmäl
2013-06-20 08:09 #1 av: vresrosen92

tänkvärda ord!

Anmäl
2013-06-20 09:44 #2 av: [Kattuggla]

Kloka tankar. Har också hört att man blir kär pga av dofter. Det kanske stämmer till viss del men jag tror absolut inte att det bara beror på det. Det är ju så mycket känslor som spelar in. Tror att det också kan handla om energier på något sätt. Men är inte känslor och även dofter energier? Energier (molekyler) som allt är uppbyggt av och som kan ändra form? Känslor och tankar som kan manifesteras. Lite djupgående kanske... Har också hört att aurorna i nykära par kan flyta ihop, att de dras till varandra. Så tror jag också på att en del kan vara förutbestämt men att vi framförallt väljer själva vad vi vill ha till stor del. Val som är uppbyggt på vårt medvetna och omedvetna inom oss. Och en del saker händer bara.

Men hur som helst är ju känslan då man är kär helt underbar! Kommer ihåg att när jag blev superkär i min man för ett antal år sedan så sa jag till en kvinna: Det är nog så här det kommer att kännas när man till sist älskar sig själv fullt ut efter all utveckling här på jorden. Då man är fullärd. Den känslan när man går på moln och bryr sig inte om några eventuella fel och brister hos sig själv/hos sin partner. Man älskar allt! Det är då man har lärt sig vad ren kärlek är och man blir hel. Jag hoppas i alla fall det. Hjärta

Anmäl
2013-06-20 17:06 #3 av: [Kottschejk]

Som förgående kommentar, att dofter (feromoner) skulle fungera som en avgörande attraktionstriggare för oss. Det har jag lite svårt att tro på. Hur skulle då folk bli kära och bilda familj innan vi började följa dagens moderna trender och vi blev Ett med deodoranter & parfymer? 

Det hänger nog ganska mycket till vad man dras till, vilken typ av egenskaper som individuellt intresserar en. Vad som är viktigt för en just när det händer, vad man värdesätter i livet. T.ex ifrån specifika saker och betydelser som varje människa präglas utav och som man bär med sig ifrån sin egen uppväxt. Lika attraherar ofta lika, så tror många letar efter påminnande små saker och beteenden som kan hittas ifrån sånt som vi känner igen ifrån förr och sånt som vi gärna jämför med trygghet eller som vi ställer i relation till andra olika saker som vi tycker om.


För göra svaret enkelt Fjäril..

Är det meningen att vi ska hitta den där enda, speciella personen vi är ämnade för?

Nej, men det kan ju berika livet om man har tur.

Som människa ställs man inför de personliga avgörandet om man vill skapa en fortsättning tillsammans, förhoppningsvis till lycka och glädje både för den man älskar som för egen del som alla inblandade i periferin. Precis som alla andra viktiga val vi gör i livet. Men det finns samtidigt inget som säger att man behöver känna sig tvingad in i ett förhållande att ta de beslutet & valet.

T.ex bara för någon uppmärksammar en på frågan av diverse skäl och anledningar (reklam & media). Då liknar det inte riktigt kärlek som bygger på den fria inre känslan och friheten till att själv få leva som man själv vill. Som när man möter någon man känner väldigt väl och det kan komma spontant av livets "egna" växlingsverkningar av tillfällen som dyker upp när man minst anar det. Många gånger till följd av livets oändliga dynamik av ageranden och livets myller av alla dem vägval vi tar ständigt. Som vissa säger "det ena ledde till de andra" och så plötsligt hände det. Ungefär som vinna på Lotto eller lyckas i övrigt. 

Tror starkt vänskap är en god början om man vill hitta rätt rent generellt. Då vet ju båda två vad man ger sig in i.

Anmäl
2013-06-20 17:58 #4 av: Fjäril

#3

Det är inte min text utan publicerad via en medlem här på Övernaturligt och därför överlåter jag personen att svara utefter sin egen text Glad

Sajtvärd på Övernaturligt, medarbetare på Andlig Skepticism

Anmäl
2013-06-20 19:39 #5 av: Loris M

Många fina tankar och ord! Visst är kärlek viktig och nödvändig och det finns nog ingen som vill vara utan. Alla behöver vi känna oss omtyckta, älskade, speciella. Alla behöver vara "någons någon".

Ang. själsfänder och "vår andra hälft" så tror jag inte på att vi bara är en massa halvor som vandrar runt och letar efter sin andra hälft. Jag ser inte mig som en halva och jag tror inte heller att en annan person kan göra mig hel. Det kan bara jag göra! Jag menar, visst är det trevligt att ha någon som kompletterar och älskar mig , men jag måste känna mig hel och älska mig själv även när personen inte längre gör det.

Det finns en utbredd och romantiserad bild av själsfränder och "den rätte" som jag tycker är lite orealistisk. När man pratar om själsfränder så framställs det oftast som att det handlar om en kärleksrelation mellan en man och en kvinna. Att det finns bara en enda person som är menad för oss och att vi ska leva hela vårt liv med denna person som då har i uppgift att göra oss "hela". Skulle det inte vara tragiskt om det fanns bara en enda person i hela världen som är "rätt" för oss och om vi går genom hela livet i denna tro och letar efter denna som för många aldrig dyker upp?

Jag tror att det är meningen att vi ska träffa många själsfränder under våra liv och alla behöver vi inte ha en kärleksrelation med. Tror också att en man som är rätt för mig idag, behöver inte vara rätt om tio år. Men båda är rätt just då när de finns i mitt liv.

#2 Kattuggla,

det du skriver om känslan när man är kär och bara älskar allt hos den andra personen... håller med, det måste vara så det känns när man älskar sig själv fullt ut. Har tänkt många gånger (det kanske framgår av min signatur också Skrattar)... varför är det är så lätt att älska andra, men så svårta att älska sig själv på samma sätt? Varför kan vi känna andra ut och in, men vara så ovetandes om vilka vi själva är? Tvivla, ifrågasätta, ha svårt att acceptera eventuella brister och kräva perfektion när vi inte ställer samma krav på andra?

Det är därför jag menar att ingen man kan göra mig hel, det kan bara jag själv göra. Han kan göra mig lycklig, men inte hel. Det är jag som måste gör hela jobbet till att nå dit - att känna mig hel, både med och utan min man. Så svårt, men jag jobbar på det! Hjärta

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2013-06-20 19:48 #6 av: [Kattuggla]

Det var inte min mening att föra en diskussion i denna tråd. Jag menar inte att vi blir kära bara pga dofter utan att allt hänger ihop. Att allt kanske består av energier och där ingår doftmolekyler. Det var inte heller meningen att jag skulle bli så djup. Förlåt TS för OT!

Anmäl
2013-06-22 14:05 #7 av: Timmorn

Om jag inte minns helt fel så är feromoner och dofter till för att locka till sig den partner som du har stor chans att kunna föröka dig med. Inte riktigt lika romantiskt som att bli kär alltså. Känslor uppstår ju ofta när attraktionen slår till efter dessa feromoner också. Och feromoner finns inte i parfymer och deodoranter det är något varje människa bär på vi har olika feromoner allihopa. Utan shampo och allt annat så har ju just du en speciell doft - och det är av feromonerna om jag inte minns fel :)

Men väldigt bra och tankvärd text. För även om jag är väldigt intresserad av doftdelen, så är det ju lite tråkigt att det skulle vara enda förklaringen. 


Anmäl
2013-06-23 18:23 #8 av: twoodblue

Jag ska berätta vad äkta kärlek är, så som jag upplever det. När man varje dag, har fjärilar i magen, för en människa man aldrig har träffat i verkligheten, men som man via själen inser att hon är min andra hälft.

Jag kan känna dofter och värme från henne och Jag drömmer om henne nästan varje natt.


Varje gång jag tänker på henne, så händer det något magiskt, jag känner mig svävande, mina gråa ögon börjar att lysa blått, likt ljuset från polislamporna (finns tydliga bildbevis om ni vill se). Jag börjar rodna och jag blir varm. Det är äkta kärlek från djupet av mitt hjärta och min själ.

Jag får sådan styrka att jag nästa kan lyfta en hel bil. Jag skapar underbar musik, vilket jag försökt i 7 år innan, utan att ens lyckas med en vers. Jag har skrivit en riktigt bra låt på piano utan att kunna ett enda ackord på piano.


Jag ber vare dag, för att få vara med henne. Tyvärr verkar det inte finnas något öde och min tro för evigt liv, tynar bort likt chansen att få bli ett med henne. Mitt intellekt tar vid, då man varje dag blir lika besviken och får ont i hela själen och knivhugg i hjärtat.


Så starka krafter att man gråter floder. Ni må tro jag är besatt, eller fixerad eller allmänt förvirrad, men den dagen då ni själva upplever detta, då förstår ni vad jag menar. Ingen annan människa har varit i närheten av sådana känslor, varken, tidigare kärlekar, vänner, familjemedlemmar eller djur.

Men jag ger inte upp om kärleken och det eviga livet!

För kärlek övervinner allt! Förhoppningsvis!

Anmäl
2013-08-10 21:08 #9 av: [upstairs_to_heaven]

Jag känner igen det. Jag går omkring och tänker ständigt på själsfränden. Aldrig mött henne , ändå är det som om jag väntar på henne och vet att en dag kommer jag stå öga mot öga med henne. Jag skriver poesi och har nästan skrivit en hel anteckningsblock om mina , jag vet inte vilket ord jag ska använda, djupa insikter , föraningar, känslor och minnen av något som varit, som ej hör till det här livet utan är något som finns kvar i mig som en "rest i själen", dvs jag vet att jag har älskat en gång så starkt att det uppfyllde mig både till kropp och själ. Hur jag vet är något jag ej kan förklara. Jag jar drömt om henne. Känt vaga aningar av något diffust, så kärt att det här präglat mitt liv och min själ. Har man älskat så starkt så är den kärlek så stark att den slocknar aldrig. Inte ens döden eller tidens tand kan få den kärleken att försvinna. Den finns kvar för evigt. Jag upplever det så och bär med mig den kärleken. Jag vet att en dag kommer jag att förstå vem hon är vid första mötet för män känner varandra genom ögonen, det finns en uråldrig lag som är större än tiden och det är kärlekens lag. 

Så nej twoodbltwoodblue du är inte tokig, tvärtom du följer ditt hjärta och för det krävs mod. Att blicka inåt. Så jag hoppas att du finner henne /honom snart!

Anmäl
2013-08-10 22:25 #10 av: [FrökenSamsa]

Jag tror att vi, i vår tid och kultur, är väldigt upphängda på att kärlek är lika med tvåsam, romantisk  kärlek.  Ser många, många som mår väldigt dåligt av att jaga efter det där som kallas den andra hälften. i tron att det finns en speciell person som ska göra oss till de vi egentligen är - fria, hela och aldrig mer ensamma.  

Jag är helt inne på din linje #5, när du säger att du inte ser dig som en hälft. Jag är inte  heller halv utan hel , med eller utan partner, och på samma sätt är det med den jag älskar.  

När jag var väldigt mycket yngre än jag är nu jagade jag efter känslan av kärlek, ville känna mig älskad till varje pris.   (Fast egentligen var jag bara väldigt rädd för att vara oälskad.) Idag, när jag trivs bättre i mitt eget sällskap,  tänker jag att kärlek inte bara är en känsla utan också väldigt  mycket - handlingar!   Alltså, jag vill inte se kärlek som något jag "får" eller "vinner" utan som något jag skapar, en riktning att gå i kanske .

I bland kan den riktningen leda mig till en annan människa. Ibland kan den leda mig rakt in i ensamheten - eller någon annanstans.   I den bästa av alla världar gör jag inte  skillnad på olika sorters kärlek   utan älskar de som kommer i min väg - och mig själv - på det sätt som är möjligt just då. Svårt!!!! Men jag jobbar på det.    

 

 

Anmäl
2013-08-11 13:42 #11 av: MammaMalin333

Vad glad jag blir över att se att min text fick sådan stor och trevlig respons. Målet med den var att få andras syn på vad kärleken faktiskt är, och jag tycker det var väldig intressant att få läsa era svar. 

Tackar för att ni tagit er tid att läsa den, och åter igen är jag väldigt glad över vilken respons och "diskussion" det blev av det hela. :) Jag tycker det är väldigt intressant att läsa alla era responser på ämnet! 

Mvh Malin  

Anmäl
2013-08-11 13:43 #12 av: tarotlasse

Jag själv förknippar inte kärleken med dofter men varför inte för kärleken är allt säger ni  och  framkommer i tråden och doften är ju också en del av oss. 

Men min egen syn på Kärleken så är inte kärleken allt.

För mig är kärleken vårt inre känsloliv en inre känsla det är omtanke, empati, respekt, ärlighet det är glädje och det är tårar. 

Kärlek är en del av vår inre röst och ande skulle jag vilja säga.

Kärlek är en  helt underbar känsla och vi alla har väl känt denna pirrande o varma känsla man får inombords hoppas jag. 

Den kan även vara så stark så den gör ont så den även kännas  som en obehaglig känsla 

Det är faktiskt samma känsla  som jag får inombords när jag öppnar upp och får kontakt med en andekontakt det är samma värme samma pirr i kroppen vid en ande kontakt så andekontakt är ren kärlek för mig.      

Dofter, smaker syn och , utsende  är andra av våra sinnen och ja  det har jag svårt att se som kärlek även om man kan tycka om eller inte gilla saker vi upplver med våra andra sinnen så är det inte Kärlek för mig 

Sedan så kommer jag sticka ut hakan och  jag vet att många kommer att protestera mot detta men jag ser inte heller sex som kärlek. 

Sex är en del av vår fysiska njutning och  det fungerar  lika bra om inte kärleken finns.

Jag föredrar ju som de flesta andra att kärleken finns under den fysiska njutningen för den blir så mycket bättre.  

Men jag behöver inte uppleva kärleken för att njuta fysiskt.

Så jag kan inte riktigt hålla med om att kärleken är allt.

Lasse     

Anmäl
2013-08-11 13:53 #13 av: MammaMalin333

Förstår hur du menar Lasse. Men ja, jag är nog en utav dom som inte håller med dig helt på den punkten :) 

Visst kan man ha fysiska upplevelser som man njuter av, även om inte kärleken finns där. Men som du själv sa, så blir det ju så mycket bättre och "intimt" när kärleken faktiskt också finns. 

När jag skriver att kärleken är allt, menar jag dock kärleken generellt. mer att om man inte har det i sitt liv så kan man inte vara fullt lycklig. (enligt min mening)  sen om det är kärlek till sina barn, sin familj eller sin partner, de är ovesentligt. Just det att ett liv utan kärlek måste vara ett fruktansvärt ensamt liv. 

Alla behöver kärlek, så enkelt är det bara. Därav min mening "Kärleken är allt". :) 

Och ja, i min text handlade det om kärlek mellan kvinna och man, men ville bara ge en respons på hur jag menar när jag säger att kärleken är allt. 


Malin

Anmäl
2013-08-11 14:20 #14 av: tarotlasse

#13

Ja på det viset håller jag helt och hållet med dig. 

Har vi inte kärleken till någon eller får kärlek av någon alls.

Behöver inte vara en partner som du säger.

Så är vi inte hela och mår inte bra det håller jag fullkomligt med dig om. 

Då är kärleken allt det kan jag fullständigt  hålla med dig om. 

Det var egentligen detta med lukter o kärlek och upplevelser med andra sinnen  att det skulle vara kärlek som jag ansåg att inte kärleken var allt.

Kärleken är den viktigaste egenskapen vi mäniskor har och en väldigt viktig fråga. 

Tycker det är trevligt med en sådan här diskusion att utbyta tankar om vad som är kärlek eller inte för en viktig fråga minst i dagens  morderna samhälle skulle jag vilja säga. 

98% av mina besökare och de som besöker medium ställer just frågor om kärleken och relationer.  

Vilket så tydligt visar hur viktigt det är med Kärleken i våra liv. 

Lasse

Anmäl
2013-09-04 15:35 #15 av: MammaMalin333

Jag håller helt och hållet med dig Lasse. 

Tycker också det är väldigt trevligt/viktigt med en sådan diskussion. 

Mvh Malin

Anmäl
2013-11-17 09:26 #16 av: Nirvana_Ophelia


Jag tror det finns ingen själsfrände. Det finns inget öde och man väljer själv. Och ja, en del blir ensamma, men vi kan inte bry oss om dem. Bara ta av andra som redan har en partner, så vi inte blir ensamma själva...det är en djungel därute, och en del har barn redan eller expartner som de skaffar barn med, i brist på annat. Ingen vet om de kan få en partner, inte heller vet jag det, ingen vet. Ingen kan förutspå framtiden, bara sådär...dröm om en framtida partner är bara önskan efter att ha sett dem undermedvetet. Det finns inte någon för alla och man måste stjäla av andra.

Anmäl
2014-05-30 13:13 #17 av: JonasDuregard

Att det skulle bero helt och hållet på dofter är ganska lätt att utesluta. Det finns gott om människor som saknar luktsinne, men så vitt jag vet fungerar deras kärleksliv normalt. Dessutom skulle det ju i så fall vara omöjligt att bli kär i någon som man inte vistats i omedelbar närhet av.

Det beror nog på mycket mer invecklade biokemiska reaktioner, och ännu mer invecklade sociala faktorer ovanpå det.

Medarbetare på Skepticism, Vetenskap och Andlig Skepticism

Anmäl
2014-06-01 03:35 #18 av: twoodblue

Dagarna kommer och månader går, men oavsett hur lång tid det har gått, är det samma kvinna som i mitt hjärta består.
Hon är mitt allt och hon får mig att drömma, dock tänker jag på andra, men jag kan inte glömma.
Oavsett vad jag gör, är det ingen som mig hör. Jag känner mig ensam och tom, som en kula i min gom.
Vad ska jag göra för att vinna hennes heart? Jag ber till dig Gud, ge mig en start.
Om jag inte kan fånga henne alls, varför då göra allt i mitt hjärta, till en stor vals?
För varje dag dom går, försöker jag glömma, men det sätter sina spår.
Vad jag än gör, är livet skit, jag tycks sakna min pussel-bit.....
Jag är på gränsen och ger snart upp, vad, Gud, ska jag göra, så att jag vinner denna kupp?

Anmäl
2014-06-01 10:51 #19 av: tarotlasse

Några rader jag skrev om kärleken för ngt år sedan När jag återigen tog ett steg tillbaka när den person jag älskar kom lite för närma mig känslomässigt.

Det Beskriver nog min egen personliga syn på kärlek.  

Kärleken är så otroligt vacker.

Fast den även är så  grym.

Jag föredrar kärleken på avstånd. 

För att slippa smärtan i mitt hjärta. 

Lasse   

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.