Annons:
Etiketterartiklarandarspöken
Läst 14168 ggr
Elisabeth-J
2007-03-11 22:14

När det spökar hemma

När man upplever att det spökar i sitt hem så känner många rädsla och obehag. Dessa känslor orsakas oftast av att det händer oförklariga saker men man vet inte vilka det är. Men rädslan kan också bero på att det är en obehaglig energi från andevärlden.

Dessa känslor är givetvis svårt att veta vad det gäller och hur man ska hantera det men jag vill skriva lite tips om vad man kan göra själv innan man eventuellt behöver ta kontakt med ett medium till hjälp. Jag har jobbat oerhört mycket med att besöka människor i deras hem där dem har upplevt obehag av att det spökar. Jag tror att det i alla hem spökar mer eller mindre då det oftast är släktingar som man möter. Dem spökar för att visa på olika sätt att de är där och vill förmedla sina budskap. När jag kommit till ett hem som har varit jobbigt att bo i och berättat vilka som är där och framfört deras budskap brukar det bli lugnt igen och familjen vill oftast att de andarna kommer och besöker dem igen. Men det förekommer ju också att det är andar som har med platsen att göra och det kan vara andar som inte alls hör dit och som behöver hjälp med att gå vidare. Deras energier upplevs väldigt starka med obehag vanligtvis. När det stör barnen på negativt sätt så är det viktigt att få bort det. 

Det första man kan göra är att be anden/andarna att lämna huset eller be dem att lugna ner sig.

Tänd vit salvia och rena energier i varje rum.

Sätt dig ner och slappna av, tona in på de energier du känner i huset och lita på känslor och bilder som du får till dig. Be då att få veta vad dem vill säga till dig och be sedan att dem lämnar dig. Gör det gärna tillsammans med någon så är ni två eller fler som kanske upplever samma saker och då behöver du inte tveka på dig själv, vilket är det vanligaste som gör att man inte vill eller vågar.

Om man inte alls vill ha någon kvar ska man säga det bestämt med hjärtat. För om en liten del av dig ändå vill det är det svårt att bli av med allt på en gång. Om man är andligt intresserad, läser mycket om det eller bara är fascinerad så vet andarna det och kommer gärna hem till dig för att hjälpa till på olika sätt.

Dem är oftast hjälpsamma, kärleksfulla och humoristiska. Så bli inte rädd direkt, det kan vara en släkting som busar lite hemma också. De kommer ofta och tittar till oss och vill visa att de finns där för oss och de vill hjälpa oss att må bra och vägleda oss rätt framåt.

©elisabeth johansson

Relaterade länkar

Av: Elisabeth.J* [Personlig sida](javascript:void top.ShowProfile('Elisabeth.J'))

  • [Kontakta](javascript:void top.ShowProfile('Elisabeth.J', 'Contact.aspx'))

Datum för publicering

  • 2007-03-11

 

Elisabeth 
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus

Annons:
EwaKristina
2007-03-11 23:26
#1

Hjälpsamhet,kärlek och HUMOR är något Andevärlden verkligen förmedlar….Den underbara humorn som överensstämmer med ens egen så väl.Vet en av mina Mediumkurser jag gick i Sverige då jag fick kontakt med "lärarens" anhörig.Han var så rolig och ville verkligen sprida skratt och glädje i truppen.Alla vred sig av skratt utom min "lärare" som blev skitarg och tyckte att det var ett hån mot Andevärlden och hennes kurs.(Som förövrigt var otroligt stel)Jag hade en klockren kontakt med en humoristisk man,vilket var helt underbart,för vi fick många härliga skratt genom honom.Hon försökte trycka till mej ordentligt,vilket inte lyckades,eftersom jag VET att Andevärlden älskar då vi skrattar…..men det visste inte hon tydligen…..

Elisabeth-J
2007-03-11 23:32
#2

#1 En som arbetar som medium och lär andra, kan inte föstå hur den personen kan vara lärare isf?! Jag tror att den du fick kontakt med verkligen kom i rätt tid så att du på den kursen fick visa och berätta hur andevärlden verkligen fungerar. De vill ju absolut inte ha det stelt och tråkigt, de vill ha humor, skratt och glädje. Men det är nog en del som tror att dem bara är allvarliga. Den kursledaren bör nog gå en kurs själv :-)

 

Elisabeth 
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus

helenaK
2007-03-11 23:46
#3

spöken då?Tycker dom om när man skrattar åt dom?Eller ska man bli förbannad som jag blev..Skrek rakt ut kl 3 på natten (grannarna undrade säkert) nu får du ge dig skrek jag lämna mig och mina barn ifred

Elisabeth-J
2007-03-11 23:51
#4

#3 Ja dem tycker om när vi skrattar med dem, men om man upplever att de är stökiga så att man inte kan sov t.e.x får man säga till dem på skarpen att lämna oss ifred, de lyssnar men om man behöver skrika vet jag inte… men du gjorde nog det i ren frustration för att få lugn och ro, så det är ju helt okej :-)

 

Elisabeth 
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus

helenaK
2007-03-11 23:57
#5

Jag tog en stol och satte mig mitt i hallen och sa åt dom att nu får ni ge er..vad vill ni egentligen…Nu tror jag att det inte är spöken utan andar som helt enkelt är oroliga för min sorg..alltså här för att trösta..men det man inte ser blir man rädd för Dom är väldigt envisa vill jag lova ,Elinor radade upp folk som tydligen finns i min släkt som jag inte har en aning om vem det är förrens jag kom på att det är på min mans sida.Men dom känner ju inte jag.Så då blir det liksom okända som man upplever som spöken ochså visar det sig att det är släkt..En storbystad dam sa hon som ser sträng ut med rotting eller skärp som agar barn kommer hit då och då och har synpunkter på hur jag uppfostrar mina barn?Det är säkert hon som jag skrek åt härom natten att lämna mina barn ifred..Men hon var inte elak sa elinor hon ville bara tala om hur jag skuklle uppfostra dom…

Elisabeth-J
2007-03-12 00:02
#6

#5 Ja då förstår jag att du skrek till henne att gå därifrån. Hon ska ju inte tala om för dig hur du ska göra i din uppfostran om hon var så sträng mot barn men hon tror nog att hennes sätt var bra och rätt. Alla gånger ska man ju inte följa allt dem vill eller deras goda råd. Man ska ju göra det som känns rätt för en själv. Och ingen av oss skulle ju komma på tanken idag att aga våra barn, ingen bra uppfostran med våld!!!

 

Elisabeth 
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus

Annons:
shintaida
2007-03-12 00:10
#7

Jag brukar fråga vad dom vill…

Då brukar det sluta.

Ofta har jag bara besökare här som letar efter någon eller vill ha uppmärksamhet.

// Shintaida

helenaK
2007-03-12 00:10
#8

nej men Elinor sa att det var på hans sida..Hon kom hela tiden men min man stog ivägen och vägrade stiga åt sidan så han vaktar nog..han fick otroligt mycke stryk som barn..kom han 5 min sen så fick han sova ute..han har berättat hemska historier.han hatade våld mot barn ..

Elisabeth-J
2007-03-12 00:15
#9

#8 Usch vad jobbig barndom, jag mår så dåligt när jag hör sådana tragiska historier. vad skönt att din man vaktar för en sådan person vill man ju inte ha in om hennes energier fortfarande är som det var när hon levde.

 

Elisabeth 
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus

helenaK
2007-03-12 00:25
#10

jag tycker synd om henne.Elinor sa att hon såg jettesträng ut och med käpp??Hon kan ju bara försöka Glad Nu blev jag plötsligt modig som bara den haha men när det gäller andra så är jag väldigt modig faktist…men hon ville ju inget illa och det är huvudsaken..Sen har jag ju två gubbar i hallen som stökar och tjaffsar om hur mina skor ska stå..det kom vi fram till är min farfar och morfar men dom får gärna va kvar där och tjaffsa..jag brukar faktist prata med dom när jag går förbi…Varje morgon säger jag hej när jag går förbi och då känns det precis som dom stannar upp och stirrar på mig och tänker vadå..såg hon oss…Blir det för stökigt i hallen brukar jag säga åt dom att sluta och komma in och sätta sig i soffan och ta det lugnt en stund…

helenaK
2007-03-12 00:36
#11

i natt har jag i alla fall bestämmt mig för att släcka alla lampor ,och be dom att dom kan åtmindstonde låta mig få sova om nätterna..Skrattande det är min rädsla det handlar om och inget annat.Och den måste jag göra nåt åt.vad jag insett efter alla dessa nätter är att jag ser och känner men inte förstår att dom vill inget illa bara visa att dom är här..stackarna här för att trösta ochså ligger jag och skakar under täcket..Ingen har visat sig utan bara kännt närvaron..dom vill väl inte skrämmas men det gör dom endå..så tokigt det kan bli…

Pomperipossa
2007-03-12 11:18
#12

Hade det riktigt jobbigt i huset jag köpte innan jag fick bort det mesta. Jag är ganska öppen och har inte riktigt kommit på att omedvetet skärma av mig så ibland får man in lite väl mycket. Jobbigast har varit han som byggde huset jag bor i. Jag började renovera och bygga om lite för mycket och det gillade han inte.

helenaK
2007-03-12 11:40
#13

hur visade han det? att han inte gillade det så att säga (nyfiken)

Annons:
Pomperipossa
2007-03-12 12:07
#14

Obehagskänslor först och främst….alltså så pass att man nästan blir sjuk. Barnen, framför allt sonen fick inte sova ifred på nätterna. Hunden hör folk som inte finns. Allt var som sagt lugnt innan jag började renovera och huset kändes ganska lugnt annars hade jag inte köpt det…Glad

helenaK
2007-03-12 12:19
#15

Typiskt ..med hunden och barnen samma här,I alla fall med hunden men det med barnen ska du inte tillåta..Är det bättre nu eller är det lika nu..

Pomperipossa
2007-03-12 12:28
#16

Har blivit lite bättre. Ungarna håller han sig borta ifrån nu. Det går som i perioder. Ibland är det hur lungt som hellst och ibland är det ett fasligt liv. När det var som värst kunde jag knappt gå ner i källaren utan att det var nåt som höll på att rasa över mig. Har ju även en dam här. Är lite osäker på om det är hans fru Göta men det kan lika gärna vara min gammelmormor. Hon är en vänlig själ iaf så hon har fått vara kvar.

helenaK
2007-03-12 13:44
#17

va bra…dom kan vara besvärliga att bli av med.Sen bli man så rädd och det för att man vet att det är nåt där men inte kan se det med blotta ögat sen visar det sig att det är nån släkting som kommer med kärlek och inget annat..det var det som hände mig.när min man dog..han ville bara tala om att han fortfarande fanns kvar.När jag förstått det vart det lugnare..

Pomperipossa
2007-03-12 13:49
#18

Ja, jag är av den uppfattningen att om det inte känns skrämmande så får det vara kvar…

helenaK
2007-03-12 19:31
#19

ja..man kan nog leva tillsammans.har en kompis som har en gubbe i pannrummet i sin villa som inte vill ge sig av så han får va kvar.han va bråkig ett tag men nu har han lugnat ner sig..

Pomperipossa
2007-03-12 20:13
#20

Ja, förut fick jag nästan panik när det blev för mycket. Hör upp där ute alla spöken och gastar nu håller ni er i skinnet!!Skrattande

Annons:
helenaK
2007-03-12 21:14
#21

jo..jag har gapat mitt i natten när det blivit för mycket..känns lite fånigt..grannarna undrar väl vad som händer..men det brukar lugna ner sig då

Pomperipossa
2007-03-12 21:18
#22

Jag har ju tur som bor i kåk så jag kan ju hojta bäst jag vill som tur är…. Bodde ett tag i en lght när jag var yngre. Flyttade hem till en kille men jag klarade inte av att vara ensam hemma eller att sova över där. Fruktansvärt olustigt ställe. Fick höra att det var en gammal alkis som sängrökt där och brunnit inne… Då blev jag ännu mer rädd och vägrade bo där..

helenaK
2007-03-12 21:23
#23

uch då..men av min erfarenhet så gäller det att inte bli rädd det är precis som att dom tycker det blir roligare då och stöket blir värre..för det är väl inge kul att spöla där ingen bryr sig Skrattande

helenaK
2007-03-12 21:24
#24

hahah spöla…spöka ska det va

Pomperipossa
2007-03-12 21:28
#25

Precis. Man ska ju försöka att inte bry sig. Men när man känner av andarna (eller energierna som jag föredrar att kalla det) så är det svårt när det är nåt riktigt motbjudande. "Min tant" som är här är ju istället så go att man bara väntar att hon ska bjuda på bullar eller nåt sånt. Verkar ha varit en underbar människa. Deras son (som tyvärr är död nu) var och hälsade på när jag köpt huset. Han bodde 50 mil härifrån och huset hade stått tomt länge. Han tyckte det var bra att nån tog hand om det.Glad

Yonnii
2007-03-12 23:57
#26

Haha jo men mamma asså menar jag helenak Skrattande
kommer inte du ihåg när det var i början innan du märkte det själv som jag sa till dej att det är nån som går runt om nätterna och bökar drar ut stolar och sätter sig går runt och kollar och sätter sig i gjen om och om igjen och kommer du ihåg den kvällen jag satt uppe och kolla på tv och det var nån som satte sig i fotäljen .. det var pappa och det vet du för vi brukade alltid kolla på tv på kvällarna tillsammans

helenaK
2007-03-13 00:11
#27

Jo det var faktist du som kände det först..förmodligen för att jag bara vandrade omkring i sån stor förtvivlan och sorg så jag såg eller hörde ingenting…men nu vet jag bättre och vi tycker att det är ganska mysigt är han hälsar på eller hur?Flört

Annons:
Elisabeth-J
2007-03-13 00:14
#28

#26, #27. Vad härligt att ni nu förstår vad som händer och kan prata öppet med varandra om det, det har verkligen vänt för er, det gläder och värmer :-)

 

Elisabeth 
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus

Pomperipossa
2007-03-13 08:34
#29

#27 Måste kännas skönt. Hellst när det är en älskad som kommer tillbaka och kollar läget. Jag fick faktiskt en riktigt lugn natt. Skönt att få sova lite.:)

galder
2007-03-13 08:48
#30

Jag är mörkrädd.Har försökt bearbeta detta men det går inte-måste ha en lampa tänd i hallen.Om lampan går sönder på natten så vaknar jag direkt.Det gäller var jag än befinner mig- inte bara hemma.

När vi växte upp var det så illa att jag vissa nätter stod och strök eller gjorde annat än att sova-fick ringa mig sjuk dom morgnarna.Jag väntade hela tiden att nån skulle dyka upp mycket obehagligt.Vi hade det mycket oroligt i vår bostad-med lampor som tändes,röster som ropade ens namn etc.Mamma blev lite sur när man var hemma från jobbet-men hon förstod nog inte problemet.

Idag tänker jag inte på det-det slog mig när jag läste era inlägg……..

Pomperipossa
2007-03-13 09:24
#31

#30 Vad jobbigt. Jag var väldigt mörkrädd som barn. Inomhus kan jag tycka det är otrevligt om det är becksvart, men utomhus gör det inget. Min son är väldigt mörkrädd, det var han inte innan vi flyttade hit. Men jag hoppas det ska bli bättre nu när han börjar få sova ifred på nätterna.

helenaK
2007-03-13 10:25
#32

#30..min dotter är jetterädd om nätterna och detta beror på alla energier som vi har i hallen.Nu för tiden stänger hon dörren.,och ligger med tänd lampa där inne.jag har gärna en lampa tänd i hallen ..egentligen vet jag inte vad det är man är rädd för.jag har ju tagit reda på vad det är för ena som är där och det är inga som vill nåt illa..men i alla fall så är det obehagligt.jag tror helt enkelt det är för att det är natt..varför är man inte lika rädd om dagarna?men jag har börgat säga ifrån faktist.Och det brukar hjälpa, i alla fall bli lugnare.Kan detta bero på att man är så hjärntvättad av filmer och böcker etc..i alla filmer och böcker så händer det alltid grejer om natten..men dom finns ju där på dagarna med..man är helt enkelt tryggare i ljuset!!

Elisabeth-J
2007-03-13 10:37
#33

#32 Självklart! Det är ju gamla historier och filmer som gör att man är mer rädd när det är mörkt. Man har nog alltid känt sig tryggare under dagtid när det är ljust för i mörker har vi inte samma kontroll då vi inte ser allt i mörkret.

 

Elisabeth 
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus

Yonnii
2007-03-13 19:48
#34

Jag är väldigt mörkrädd jag vägrar sova med släkt för jag kan vakna mitt i natten av att nån ligger brövid mig eller står och stirrar på mig fast jag ser inget jag känner bara , jag har täcket eller kuden som skydd för öronen för jag känner hur det är nån som andas mig i öronen

Annons:
Elisabeth-J
2007-03-13 21:12
#35

#34 Sov med lampan tänd tills du känner dig tillräckligt trygg att släcka igen.

 

Elisabeth 
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus

Pomperipossa
2007-03-13 22:21
#36

#34 När jag var yngre så låg jag helt inbäddad på natten. Täcket över huvudet så jag kunde knappt andas. Har förstått nu att det var nåt i det hus jag bodde i när jag var liten. Min mamma har berättat att jag var vettskrämd ibland och pratade om ett av rummen på nedervåningen som jag inte vågade gå in i. Inte ens min bror vågade sova med släkt lampa när han hade sitt rum där.

susanne.s
2007-04-10 15:05
#37

#35

Sov med lampan tänd! Jo du det gjorde jag och den natten var värre än många andra : ) Rätt som det var så började min lilla sänglampa som i vanliga fall lyser med ett milt mysigt sken uppföra sig som tokig. DEn lyste upp hela sovrummet så man blev bländad av ett vitt obehagligt sken så allt i rummet blev blått. Jag bor i ett hus en bit bort från grannar så jag var ENSAM!

Jag slog av lampan men kunde inte somna utan att prova igen och den var som vanligt några sekunder sedan ljuset igen. Jag fick panik och slog på alla lampor i hela huset och klädde på mig. Klockan 4 på morgonen kom gubben från jobbet och undrade vad 17 jag hade för mig? Jag berättade men han släckte alla lampor och somnade och det gjorde jag också. Jag kände att jag var tvungen att ta reda på vad som hänst så jag kontaktade vår elektriker här på jobbet och han skarattade när han hörde vad jag panikat för. Lampor kan bli sådana innan de dör tydligen och mycket riktigt. Jag slog på lampan när jag kom hem och den lös så där grymt igen för att efter ett litet litet tag säga ping och dö. : ) DET VAR INTE ROLIGT

Prizma_o_Kristall
2007-04-10 15:23
#38

Jag har hela mitt liv upplevt att det spökar hemma. Ibland när jag ska sova och det är helt tyst i rummet så hör jag helt tydligt att det ramlar ner saker på golvet. Men det finns inget där när jag tittar efter!

Men det allra märkligaste jag varit med om, så var det det här: Mamma och jag stod ute i köket och höll på med våra växter. Sen hör både hon och jag att det kommer en bil. Ijämte ytterdörren finns det ett smalt fönster, och vi tillochmed såg att det kom upp en ljusgrön bil på trädgården. Eftersom att vi inte känner någon med ljusgrön bil så springer jag genast till ytterdörren och ska titta vem det är. Men det finns ingen där! Varken bil eller människa! Mamma bara tittade på mig när jag sa att det inte var någon där. Vi både hörde och såg att det kom en bil båda två! Våran uppfart är liksom en återvändsgränd så bilen kan ju inte ha kört runt huset heller. Och ljudet från bilen var ju också borta när jag kom ut. Våran uppfart är ju även lång, så bilen kan aldrig hunnit både vända, köra ner för uppfarten och åka ivär igen när jag sprang ut för att se vem det var.

Är det någon som vet vad detta kan vara, eller har varit med om något liknande???

///Carro

Celia
2007-10-30 21:35
#39

Kanke dags för denna att komma fram i ljuset lite igen, lagom till "spökhelgen" :)

Pia-F
2007-10-30 23:22
#40

# 39 Ännu en bra puttning, Celia. Glad

Huset jag nämde på "min sida" var fullt med aktivitet…..en hel del hjälp men framför allt massor av bus…..fast ibland fick man ju nog och var tvungen att säga ifrån….det hände också att jag blev så irriterad (och arg ibland)  att jag praktiskt taget bara stog och skällde rätt ut….*fy vad elakt av mig* …brukade tänka att om grannarna visste att jag var "ensam" hemma så skulle de ringa efter män med vita rockar…..till slut så lärde jag mig att det räckte med att be dem lugna ner sig…eller sluta helt med vissa saker….men oftast så var det bara skoj med deras påhitt…och påhittiga kan de ju verkligen vara…Skrattande

Gissa om jag saknar den tiden….Flört

Skogskraft
2007-10-30 23:28
#41

Bra artikel, E! Utan att gräva ner mig helt i själva ämnet, så… det där om humorn i andevärlden: ja absolut. Kärleksfull, ibland dråplig, ibland milt tillrättavisande humor på ett sånt sätt att man börjar skratta åt sig själv & inser att "de har rätt". Skrattande

Annons:
Micce11
2007-10-30 23:57
#42

Jag brukar vända kudden och somna om när det blåser mot fönstret.

Elisabeth-J
2007-10-31 00:18
#43

#41 Ja det är många gånger som man får sig ett gott skratt när dom kommer och busar och berättar roliga saker. Humor och glädje är energihöjande för oss alla, även för våra nära och kära i andevärlden Skrattande

 

Elisabeth 
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus

tello
2007-10-31 01:23
#44

HEJ.

Måste få berätta detta:vi bodde på en mindre ort(markaryd)huset hyrde vi och trivdes bra till en början,vi hörde hur en bil körde in på uppfarten,slog av tändningen och rullade på grusgången dom sista metrarna,detta upprepades ganska ofta.

Vid efterforskning som vi gjorde så visade det sig att en fd taxichaffis hade bott där.

Min fru och jag satt en dag å fikade vid köksbordet när koppen hoppade(lyftes)upp i luften,ca:15cm över borsskivan och med en smäll slog i skivan,vi stirrade på varandra och försökte att hitta en logisk förklaring,vi hade aldrig varit i kontakt med sådana fenomen tidigare,men det var kul att man fick uppleva det.

Det mest otäcka var när en kompis gick upp på 3:e vind(som vi säger i småland)vi var i slutändan på vår flyttning till Ljungby när han säger att han ska kolla på vinden,klockan var just vid midnatt(huva)när han kommer ner så har han en bunta med gammla brev,foton,vykort,som vi sitter och läser och diskuterar och tycker att det var intressant att han hittade lite historia i huset,sedan fortsätter vi med packning en stund till när jag plötsligt känner en doft av brandrök,jag går runt och letar efter vad som kan tänkas brinna,det som fångar min blick är dom gamla breven,det ryker om dom och när jag lyfter på breven så ser man en rökpelare och brännmärken på undersidan.

Detta var ett mkt märkligt hus att bo i,nya händelser hela tiden.

japp det va det det,tack för mig,finns mer att förtälja men jag känner att jag har tagit mycket av ER tid ändå.

natti,natti

isse

Upp till toppen
Annons: