Hejsan Morsan

Själv har jag inga barn Men tror att jag själv har min mediala förmåga från min mamma eller från farmor.

KRamis Tina

Min morfar "träffade", som han sa, ofta folk som gått över till andra sidan. Min mamma, jag och mina barn har telepatisk förmåga. Speciellt jag och dottern. Jag övar dessutom upp mig nu förtiden inom det mediala.

Jag tror att vi som har det lite "lättare" att kommunicera med andevärlden o.dyl. har med oss det därför att det har funnits en öppen dialog, hemmifrån. Det har varit tillåtet och det har uppmuntrats. Ingen som tyckt att man varit knäpp eller dum i huvudet. Vi får tacka våra föräldrar med flera, för detta.

Mina barn har varit i 3 års åldern när jag märkt att dom har haft "sällskap" som inte alla andra sett.

Jag har det med mig från födseln, arv från mormor och flera av hennes barn är mediala, speciellt min mamma. Att jag var medial eller synsk märkte dom när jag var under ett år och ännu mer några månader senare när jag hade lärt mig prata lite ord. Mina 3 barn är mediala vilket märktes samma där, redan när dom var bebisar och ännu mer när dom började prata lite. I vår släkt har det här aldrig varit konstigt på något sätt så det var en vardag i min barndom vilket var bra tills jag blev lite äldre och märkte att det var udda, det var inte så för dom andra så därav blev jag utsatt för mobbing i flera år så jag försökte få bort det eftersom jag ville vara som alla andra men det fungerade inte, så det var inte så enkelt och roligt när jag var barn.

Jag har ärvt det… från mormors sida…har funnits i många generationer. Det var en naturlig del av min uppväxt tills jag var ca 13 år…. sedan hände något som skrämde mamma så mycket att ingen fick prata om det… men det har som tur är släppt för henne

mina barn har "fått det" med, fast 1:an o 3:an har "tappat" det….. men det kommer säkert tillbaka….

För tillfället e jag själv blockerad men ibland slinker det igenom lite granna

Jag vet själv inte riktigt hur jag har ärvt det.. Men min mamma är lite medial, pappa var oxå medial, så det kommer lite från bådas håll verkar det som.. Längre tillbaka i ledet vet jag inget om medialiteten..

Min morfars farfar var medial och morfar var det också men pratade inte om det då han var kyrkvärd.Jag trodde varenda människa kunde känna av spöken. Det är något jag aldrig tänkt på så mycket så jag fick reda på det nu som gammal.Jag har kusiner som är mediala men det har de talat om nu på sistonde när dom  fick reda på att jag var det. Även andra ur släkten har kommit framur gömmorna så vi är rätt så många. Dottern är det absolut och åtminstonde 2 av pojkarna. Den näst äldste var alldeles sluten till det mediala och undrade vad lilla mamma höll på med. Typiskt för forskare alltså. Men han fick så han teg hos mej förra julen.. och nu ringer han och undrar vad han har för andar i sitt eget nyköpta hus  från början av 1900-talet.

Jag har ärvt ddet från mamma,mormor, mormors mor. Längre bak vet jag inte hur det ser ut och vet faktiskt inte om det även finnes på pappas sida då han själv är super ateist och inte tror på nåt du inte kan lägga i hans hand.

Sonen har ju märkt/kännt av saker men han är bara året och jag tror de flesta barn är så öppna i sinnet att de alla i ung ålder är lite mediala.

Kul tråd Morsan! Jag vet inte exakt VEM jag ärvt min mediala gåva av. Men jag vet att jag ärvt den. Min Pappas tvillingbror var väldigt medial samt min pappas ena syster och några till inkl, min pappa själv men han vägrar för han är livrädd.

Sen har vi min mammas sida där mormor har mycket kontakt men hon är förvirrad också så där har jag inte så bra koll på vad som är vad egentligen eftersom vi inte har så mycket kontakt.

Längre bakåt i tiden har jag ingen koll alls, det skulle i och för sig vara spännande att veta lite mera.

Jag har själv fyra barn, varav tre av dem är mycket känsliga och har varit sen de föddes. Eller det märktes väl när de började kunna prata mera. Den ena som har stängt av allt han bor hos sin pappa som är lika avstängd så jag funderar också en del över hur mycket omgivningen påverkar också. Så det är nog inte bara genetiskt utan också en del miljöpåverkan. Det skulle också vara intressant att undersöka mera.

Ja mitt lilla bidrag till tråden då!

Jag har det nog från min farmor,sen visar det sig att min ena kusin har det,min faster är väldigt intresserad,vet ej riktigt hur det var med min farmors föräldrar..sen har det märkts på bonusbarnen med..hur de har fått det vet jag ej riktigt..

Min "barndomshistoria" är så lång o krokig att det är bäst att skriva hela bok av den. Kort sagt, min pappa var inte min biologiska far. Men ändå vi kunde kommunicera med telepati sedan när jag var litet barn. Och pappa uppmuntrade mig kommunicera med andar vilka kontaktade mig på olika sätt. Min bilogiska mamman kände jag ,men ändå inte. Hon o jag kom från "olika planeter". Jag vet alltså inte om min andlighet är arv av någon. Men upptäckten gjorde jag att min allra äldsta son var också som en magnet till andarna. Han fick med sig i två årsålder en energi vad jag "utforskade" i all tysthet. Jag kom på, att figuren var en kille o var rörelsehindrade. Han pratade språk vad enbart vår lille son kunde tala. Jag o hans pappa fick höra att "ni förstår inte Pimpittis språk". Han hade namn innan min son träffade honom. Vi hade riktigt ståhej ofta när andra människor vilka hälsade på var nära på att göra pannkaka av Pimpitti som satt lite där o var. Men, såklart ,ingen annan såg honom utan vår son. Min man fattade förs ingenting. Jag bara lungnade ned honom. Ta lungt o respektera bara vad vår son gör o säger. Du behöver inte förstå allt i livet. Han nöjde sig mitt svar utan att ändå fatta en smack. Men för mig var tiden mkt intressant o förstärkte min tidigare kunskap av själavandring. Ändå suckade även jag av lättnad när efter dryga 2,5 årstid Pimpitti flyttade från oss. Det hände när vår son närmade sig sitt 5 årsdan. Sedan var figuren helt borta o killen minns inte mkt av honom nu i vuxen ålder. Lite grann gör har det ännu. "Pappa var besvärlig o tappade för mkt vatten i badkaren när Pipitti o jag badade ihop. Då behövdes skrika, att mamma hjälper till o säger till pappa, innan Pimpitti drunknar." Jag har till två pojkar o en dotter o tack o lov ingen av de har haft någon osynlig skyddsling att ta hand om både natt o dag. En mödosam period räckte för mig. Men på andra sidan de tre är skeptiska mot allt vad är helt naturliga saker för mig. Äldsta är mest mottaglig ännu o med honom har jag kunnat ventilera när jag har tröttnat på ensamhet.

Jag vet inte från vem min medialitet har kommit, men det har förts vidare till båda mina barn.
Själv saknade jag någon att kunna prata om det med när jag växte upp och det dröjde tills jag fick barn själv innan jag kunde utveckla det ännu mer, och jag har sen kunnat hjälpa barnen och givetvis har dom hjälpt mig i sin tur.Nu är dom vuxna sen länge.

Det är alltid något speciellt med ett barn som är medialt, tycker jag;  känslighet och styrka på en och samma gång.

Mormor - mammas sida alltså- vi systrar är dem som fått gåvan i min födslofamilj (eller så har killarna inte vågat titta på den) Jag är den som utvecklat våra gåvor! Har haft det sebn föddseln.

Alla mina barn däremot har olika medala gåvor - även sönerna - men det är flickorna som är mest medvetna om det! Förutom vår minsta - som är nog den som har de mesta förmågorna - han har andevänner och det har han haft sen födsseln.

Hoppas det ger dig lite mer statestik:-)

Vänligen Jane

På min pappas sida har dem varit mediala. Min gamlafarmor var väldigt medial och såg helt klart och tydligt andevärlden.  Förmodligen är det därifrån arvet kommer.
Min farmor dog innan jag föddes tyvärr så jag vet inte om hon hade gåvan.
Mina bägge barn är mediala på olika sätt. Lilltjejen såg min morfar och beskrev honom i två-årsåldern och sedan har det fortsatt lite då och då.

Jag tror att jag ärvt det av min farmor. Men jag kanske inte är medial det vet jag inte, vill inte testa eller leka med detta för mycket. man vet inte alltid hur man ska komma ur det. När kan man kalla sig för ett medium? för nu verkar alla vara det bara man gått nån kurs eller haft nån träff.

#14 Jag har både gått kurser och haft/varit på många träffar men det skulle aldrig falla mig in att kalla mig för medium. Det tror jag att jag kan skriva under på för alla jag brukat ha träff med också.

Är det inte så att man ska ha genomgått några slags prov/övningar och ha intyg för att få kalla sig medium. Jag vet inte det som sagt var, men det finns säkert de som kan svara bättre på det.

Min mamma är väldigt medial och det finns även inom släkten bland kusiner och mostrar. På min pappas sida vet jag inte. Min mamma, syster och jag håller på att utveckla det just nu och det är väldigt kul.

Mina barn har det också, men sonen är ständigt öppen och ser saker. Vi märkte det tidigt hos honom. Dottern ser också men pratar inte om det på samma sätt.

Jag själv har visst nån gammal "berömd" sierska på pappas sida ( Holland) Och på mammas sida ( Finland) fanns det en sån dära klok gumma  men sen om jag ärvt nåt, är en annan femma.

Mina barn har iaf visat mediala tendenser, allra hellst en av sönerna. men men, det verkar ha "försvunnit" och sen vette tusan om de ärv det av mig eller nån annan. Vissa säger ju att alla till en viss del föds med detta..

Jag vet inte vem jag ärvt det av, eller  om jag utvecklat det själv? Men jag tror att det finns en släng både från pappas och mammas sida. Men på mammas sida talades det inte högt om det.

Jag märker att min dotter är öppen och att hon upplever saker men kan inte förklara dem så hon blir tyst om det. Det handlar om små saker en så länge och inte om att se döda, men känna närvaro.

Har 3 underbara barn och alla tre har upplevt "saker"…- dock helt olika varandras…

Har inte en aning om vem i min tidigare släkt som hade gåvan, (var det någon? i min släkt är det ett tabu ämne - vet ej varför faktiskt).

Vet inte ens om jag själv har någon gåva - har nog bara haft turen att få uppleva och få en fantastisk inblick,  väldigt kärleksfulla "saker och ting"…  är än idag väldigt tacksam…

Jag har ärv det. Har fått höra att det är från min pappas sida,farmor och farmorsmor.Men har tyvärr ingen nu levande kontakt med den sidan av släkten.

Sen tror jag också att min mormor var medial och även några av hennes barn,men det är samma där,jag kan inte fråga någon om det.. Min mamma som alltid har varit rädd för detta har faktist nu börjat att både fråga och prata om detta med mig,kul.

Mina barn: Ja vi tycks ha en telepatisk kontakt när så behövs. Sedan har dottern berättat om någon upplevelse.

fick höra att jag ärvt det, men vet inte ifrån vem. Ingen av mina föräldrar har förmågan. Inga av mina syskon. Men mina föräldrar har sagt att jag har kännt av "spökerier" och annat sedan jag var väldigt ung, å har kunnat berätta dem konstigaste historierna när jag var mycket liten. Så jag vet inte, vore kul att få veta .

Min son visade många gånger medial förmåga när han var liten. Nu är han stora karlen och fyller 40 år, och vill inte alls höra talas om sådant

Men han erkänner att han upplevde många saker när han var liten, saker som han inte kan förklara, så vem vet, en vacker dag så…….

Min mormor var en "klok gumma" och kunde spå i kort. Mor var mycket medial men ville aldrig kännas vid denna gåva. Men hon lärde mig att lägga stjärna som mormor hade lärt henne

Jag har ärvt det från både min pappas och Mammas sida.

Båda mina föräldrar var aktiva spiritualister min pappa sysslade lite mer med detta.

Min farmor var också medial och aktiv inom spiritualisterna.

och både min Gammel morfar och Gamel mormor var mediala och tog emot folk för vägledning.

Min mammas morfar åkte även runt och hjälpte folk som hade problem med andar i sina gårdar.

Bägge mina barn är mediala dottern  hade en period  i 10 års åldern där hon råkade ut för en hel del Poltergeist fenomen.

Sonen sitter och medlänkar under storseanserna och är en jäkel på att hitta försvunna saker.

Men sedan så är min åsikt att alla barn är mediala och vi alla har en medial förmåga mer eller mindre som vi alla kan utveckla.

Lasse

Min mormor såg de döda och kunde även ha föraningar, men eftersom hon var väldigt religiös så var det inget som hon pratade om men min mamma har berättat.

Min pappa hade vissa upplevelser som gammal men tidigare hade han väldigt levande drömmar har mamma sagt. Han berättade inte heller något, förutom när han började bli lite senil o han såg farfar ofta o småfolket. (Kan även vara hjärnspöken)

Själv har jag inga sådana gåvor fast jag har alltid haft en önskan och ett intresse av det. Har en bra intuition och känt varningar.

Min älsta dotter är lite medial och skulle kunna träna upp sig. Andra dottern är intresserad men ser/känner inte. Min son har varit intresserad men är numera väldigt avig till detta intresse. Tror inte längre på det, eller reinkarnation mm. Vill inget veta heller.

Min syster känner av och ser skuggor. Hennes äldsta grabb hör oxå till denna skara, hennes flickor vet jag inte.

Sitter just och funderar hur jag ska formulera mig…Jag har aldrig direkt tänkt på att jag kanske är medial, eller har jag bara haft tur som fått uppleva lite annorlunda saker… Om jag nu kan kalla mig medial så har jag fått ärva det av min mamma som har en medial sida. Och min lillebror kan både se och känna av saker, klart och tydligt. Vet inte riktigt om det kommer från mormor eller kanske från morfars sida. Jag har också tre kusiner som är mediala, det är tre systrar, dom har varit med om mycket…

Jag har två söner, den äldre och jag har en enorm telepatisk förmåga. Vi har skrattat många gånger då han sagt till mig: -mamma hur kan du veta vad jag ska säga dig? Den yngre har "sett" människor vid ett tillfälle, när han var 15 år. Detta hände ute vid vår sommarstuga en natt (vi har ljusa sommarnätter här uppe i norr).

När han tittade ut genom fönstret såg han några personer som stod en bit bort från stugan och grävde med spadar vid stranden. Dessa människor var klädda i gammeldags kläder med förkläde och allt därtill. Han såg denna syn i ca 10 min har han sagt. Han gnuggade ögonen flera gånger eftersom han trodde att han såg i syne. Varken före eller efter denna gång har han sett nåt, säger han i alla fall. Ska tillägga att han inte tror på övernaturliga ting.

Hej Åsa

Jag har ärvt mitt från framför allt min pappa men även en bit från min mammas sida. Min farmor hade sanndrömmar och såg andra sidan väldigt tydligt. Hon förklarade för min pappa vad hon såg och upplevde och så småningom såg även han och gör så än i dag. Min mormor var mer en "spåkärring", hon spådde i kaffesump och kort. Jag var mer seende som barn, nu är jag totalblockerad utom vissa korta perioder som jag själv inte kan rå över.

Jag har fem barn, två flickor och tre pojkar. Bägge flickorna upplever saker, den yngsta som nu är 7,5 år pratar med de som är här. Vi upptäckte det när hon var ca 7 månader att hon såg mer än oss. Den äldsta totalvägrar sova i huset (de tre äldsta barnens pappa och jag är skilda sedan närmare 10 år tillbaka). Hon kommer hit nästan varje dag, äter och pratar men vägrar som sagt sova kvar. Anledningen är att det är för fullt i huset och då pratar vi inte de levande som huserar. Tur som är så bor vi och deras pappa 1 minut från varann så det är lugnt med sena nätter . Av pojkarna så har de alla tre upplevt saker men inte sett så att säga. Vi har ju konstant 3 andar i huset som sååå gärna få vara här så länge det är på våra villkor och det är accepterat från deras håll!

Jag har tre tjejer och alla har visat att de har en stark medialitet särskilt min äldsta som är 13år, hon känner mkt av energierna runt om sig och t ex när hon var liten ville hon inte vara på övervåningen själv.( vi har en gamal man som hälsar på där och min gammelfaster)Nu känner hon sig iaktagen och upplever att det är någon med henne.

Men min medialitet har gått i arv från båda mina föräldrar, jag kommer ifrån Island. Det borde säga allt Under hela min uppväxt har det alltid berättas sagor o sägner om andar,tomtar,älvor o troll. Min familj o släkt har väldigt starka band så, att man har träffat en bortgången släkting har aldrig ansetts konstigt.Eller om det händer något ganska så oförklarligt, lyfter man bara axlarna och säger "jaja det var bara t ex farmor" Jag har alltid känt sett och hört saker men under tonåren stängde jag av efter att jag hade drömt om en släktings olycka o bortgång,samma natt som det hände. Men under de senaste ca 14åren har jag upplevt mer o mer, då sa en väninna till mig efter att vi diskuterat detta o ältat i ganska lång tid att jag borde gå en kurs, för att lära mig styra upp detta. Vilket jag gjorde och är väldigt glad för 

Min dotter som är sex år upplever saker.Första ggn var när hon var runt ett år. Jag känner också av saker o ting fast inte lika mycket som hon, blir lite avundsjuk :-) Nu på senare tid så händer det att hon tar kameran o fotar och på många av bilderna blir det Orber. Min avlidna far tar ofta kontakt med henne,hon säger ofta att nu är morfar här. Det kan hända hemma eller i bilen. Hon både skriver o ritar det mofar vill.  När pappa levde så kände han alltid när jag var deppig,då ringde han och försökte "pigga" upp mig och jag får samma känsla när han tar kontakt genom min dotter,känns som om han vill hjälpa mig för jag är ensamstående och är väldigt sviken av min dotters pappa.

Min mamma fick varsel från andra sidan och såg skepnader.

Kram

Vill inte framstå som partydödare men grunnar ändå på om jag vågar fråga vad ni menar med medial ? För mig kan man vara mer eller mindre öppen för  att se-höra-uppleva andliga fenomen och kanske erfara egna energier - men är det verkligen att vara medial ? Som jag förstår saken är medial att man litar på sin egen mentala guide på andra sidan och med sin guide hjälper "andar i nöd" till ljus och frid. Kort sagt man r inte medial för att man ser spöken.

"Puttar" upp tråden.  Såg att det finns intresse om barnens medialitet.

Morsan…Vilken pingla du är på bilden ;)

Min äldsta dotter(snart 18 år) är medial…men hon använder det inte ännu iaf…Hon kunde tidigt berätta om saker som skulle hända & som sedan gjorde det..Hon hade hört det från den gamla smala tanten som satt vid hennes sängkant osv…

Sedan har hon med sig detta att kunna se & känna andras energier, skador som sätter spår i auran/energifältet osv…!

Då hon var liten minns jag särskilt en gång då det kom en kvinna hem till oss som min dotter "hejdade i dörren"…*PINSAMT* hon sa att hon tyckte kvinnan hade för mycket mörka figurer med sig(låter helgalet kanske) men så var det! Kvinnan hade mycket problem!

Min lille Alexander(snart 4 år) känner starkt för en av våra goa grammar & han kan direkt känna när hon har ont både i själen & fysiskt! Å vår granne blir såå rörd…

Man får vänta en tid med dom små(4, 3 & 1 år & 5 månader) e mina minsta knoddar…så vi får se vad dom utvecklar, känner & ser! Spännande & energigivande att följa barnens utveckling ;)

Kram på er

Så långt jag vet Mor-morfar-morfarsfar, morfarsfarfar, morfarsfarfarsfar. Om min fars släkt vet jag inte så mycket, min farfar var konstnär trollkar och trollgubbe. Så nog finns det bakom. Men trots att jag borde vara musikalisk och konstnärlig, har inga sådana saker märkts.

Har ingen aning ifall jag ärvt något från någon. I vår familij har vi inte pratat om detta alls. Och mitt sökande efter meningen med livet upprörde mest andra vilket kunde vara jobbigt. Dock har ju det stärkt mig till att tro på det som är sant för mig.

Än sålänge vad jag kan se så har sonen healinghänder och andra dottern har sett andar.

I ryggen har jag ändå haft en go familj med många ordspråk och nyttigheter som satt krydda på min egen väg.

Jag har inga barn och i min familj har vi aldrig pratat om andevärlden. Men min mormor har berättat att mormors moster var en dam som pratade med skogsväsen, hjälpte andra människor, höll på med örter och som brukade umgås med en trollkarl. Hon skrämde mormor en gång att hon inte skulle gå ut när det var mörkt för då skulle trollen komma. Synd att jag aldrig fick träffa henne, sett henne endast på kort. Så kanske det är från henne jag har ärvt det ifrån.

Att se andar och avlidna är ju ganska naturligt egentligen för dels är det ju det vi innerst inne är och dels så måste ju kroppen en gång dö och det andliga fortsätta någon annan stans .

Därför borde kanske alla säga att de är spiritister eller spirituella eller just "andliga" vilket innebär att man har en medveten relation till andar

Folktron i Sverige är ju en outtömlig källa av berättelser av andliga människor som har set och hört och vill berätta . Det kommer nog inte att försvinna i ett modernt samhälle utan det är en del av våra livsomständigheter. Varför skulle det andliga försvinna för att vi kör Mercedesbilar och storhandlar på COOP ?

Håller me Hukanson! Man ställer sig ibland den frågan om de som diagnostiserats med psykisk sjukdom….Är det så eller "ser" dom..Ibland är jag övertygad om det..

Nu blev det lite utanför ämnet kanske men en fundering som ofta återkommer hos mig!

Kram Anna

#36 Håller med om att det visst är så i många/flertalet fall som har psykisk sjukdom som diagnosticerats så för att ingen har kunnat hjälpa personen med alla sina egna tankar/förvirringar om tid/rum, dimensioner etc.

Och hur det än är så finns ju förmågor inom oss alla som Hukansson säger, vissa av oss klarar att hantera det, vissa inte, vissa har inget intresse etc. Många av oss har det som en fritidssyssla och då är det bra med ÖN. Tack för den!!

Om man tänker enligt tidigare, så ansågs många förr ej tillräkniliga som såg sådant. Men om jag får säga det som jag anser är sant. Det finns inte två personer som ser samma sak. Så vi skapar oss en egen bild, av vad vi tror på. Ser någon små tomtar som han går och ständigt pratar med. Är det hans sanning som ska respekteras. För han förstår säkert inte varför andra inte ser dom. Vi försöker i samhället skapa en likformighet, allt som inte i tiden passar, skall förskjutas. Så hylla den som ej generaliserar, och ej förskjuter det orginella.

Alla föds öppna för det mediala, men när man sakta växer upp i vårat fullkomligt logiska samhälle så stänger många ner sig själva med åren.
Logiken kan inte existera i samröre med det andliga i och med att det andliga inte har en logik som passar in i samhället.

Mycket beror på föräldrarna, om de accepterar att barnen har så kallat låtsas kompisar eller inte.
Om de förnekar att det finns spöken osv osv.
Barn litar väldigt ofta på sina föräldrar och om de säger att sådant inte finns, så finns det inte heller.

Alla mina barn och barnbarn kan "se"…

hej :)
jag har ärvt det av min pappa, som har ärvt det av min farmor, som har ärvt det av sin mamma, o.s.v (:

#39 Kanonbra skrivet av dig! tack för dom raderna…Kram

#42 så lite så:)

Måste man ha ärvt mediala förmågan eller kan man träna upp sig?

#44 Jag tror att alla föds med medial förmåga, men alla inte blir medveten om den när man blir vuxen. Träna upp sig? Det går att träna på många saker sedan man är medveten om sin melialitet och telepatisk förmåga. Det är min uppfattning.  

Pirkkolino

jag menar att t.ex försöka att ta kontakt med sin guide då måste man ju träna upp sig.Då undrar jag Hur ska man träna upp sig då.

Man ska ju slappna av och så ska man fråga om man kan få kontakt med en guide men man lyckas ju inte på första gången.Då undrar jag hur ska man göra ska man göra samma sak om och om igen tills man känner något?

#46 Här finns människor vilka har kunskap på den frågan. Hoppas att någon svarar till dig och berättar mera.  

Jag lever bara efter den vad det dyker upp i mitt huvudet utan att försöka få kontakt med nån. 

Pirkkolino

Okej men tack ändå!!

Finns det någon annan som vill förklara??

#48 Jag tänkte tipsa dig..leta efter gamla trådar..jag tror att det finns såna som handlar om exakt vad du vill veta…Om inte någon svarar i den här tråden förstås. Vad jag hoppas…

Jag tror att om alla accepterade när barnen talar om sina upplevelser och pratar med dem och är med dem i sina upplevelser, så hade världen vrit helt annorlunda mot vad den är nu…

Min mormors moster var väldigt medial , jag har inte ärvt detta men har ärvt andra spirituella egenskaper. Här verkar det som att alla som har medialitet i sin släkt bara fått mediala barn stämmer det?